Känner mig väldigt deprimerad och orkeslös. Har haft sömnsvårigheter sedan sex månader tillbaka, mycket p g a värk, har varit sjuskriven av och till i ett par års tid. I och med nya regler i sjukförsäkringen så har kraven ökat på individen. Alla mina besvär bottnar från början i en trafikolycka. På arbetet har jag krav på mig, mina kollegor vill att jag ska jobba heltid, har arbetat 75 procent i flera år. Orkar inte längre förklara mig. Känner att nu finns risk för att min sjukpenning dras in, men känner verkligen att jag inte orkar jobba heltid, tycker emellanåt att 75 procent är mycket, så har allt blivit svart. Har ofta självmordstankar och känner att det är det enda utvägen. Orkar knappt gå upp på morgonen, klä på mig mm. Livslusten är borta. Känner mig ensam och osynlig. Därför är jag rädd för att söka hjälp, att ingen ska ta mig på allvar, då jag håller en mask för att ingen ska få reda på min hemlighet. Någonstans i mig så vill jag ju leva för annars så skulle jag inte kämpa så.
Den situation du beskriver är tyvärr inte helt ovanlig. Du skriver att "någonstans i mig så vill jag ju leva". Det är det du måste ta fasta på. Du bör söka en läkare på vårdcentral, eller på en psykiatrisk mottagning. Eftersom du varit sjukskriven av och till under flera år, måste du ju ha kontakt med en läkare. Kan du inte berätta för honom eller henne? Det är viktigt att man vågar berätta för någon, då man drabbas av de svåra tankar du skriver om. Försök prata med läkaren på den mottagning du går på.
Vänliga hälsningar
Anders Berntsson
