Just nu mår jag långt ifrån bra. Allt känns bara hopplöst och jag ser ingen mening med att fortsätta leva. Överhuvudtaget. Fick i maj ett jobb på en mataffär som jag länge velat ha, trodde det skulle vara perfekt för mig... Men icke. Ofta är det väldigt oorganiserat och man ska vara på flera ställen på samma gång. Jag tar ofta åt mig personligen av otrevliga kunders kommentarer osv. På senare tid får jag ofta ångest när jag tänker på att jag ska till jobbet dagen efter/om några timmar eller liknande. Det kryper i hela kroppen och jag gråter, gråter och gråter. Jag känner viss "lindring" om jag skär mig, det jobbiga kan försvinna ut genom såren. Oftast är det inget allvarligt utan mest ytligt. Men sedan mår jag dåligt över det, eftersom jag är 21 och absolut inte vill ses som en "fjortis..." Det är som en ond cirkel alltihop. Eftersom jag trodde att detta skulle vara ett jobb som verkligen passade mig som jag nu mår så dåligt över har jag nu börjat tvivla rejält... Finns det verkligen någonting som passar mig? Kanske är det ingen mening med att fortsätta leva eftersom jag ändå aldrig kommer kunna må bra, vara tillfreds...? Den enda som vet om hur jag mår är min sambo. Han är den enda jag vågar prata med, men han har svårt att förstå hur jag känner och är mer av "detlösersig"-typen. Jag vågar inte prata med någon annan, känner mig så värdelös och rent av löjlig. Hittar inga utvägar, vill inte lämna dem på jobbet "i skiten", de saknar redan folk. Dessutom är de inte särskilt "can-do-aktiga" och jag vågar knappt vara hemma när jag är sjuk. Jag förstår om du/ni tycker att det låter som en "det är väl bara att..."-situation men jag klarar inte det. Jag klarar inte det.
Först och främst. Jag tycker inte det är "bara att.....". Du befinner dig i en svårlöst situation och behöver hjälp att komma vidare och få må bra. Du behöver i första hand en klok, utomstående person att samtala med. Det finns
två vägar. Tag kontakt med närmaste psykiatriska specialistmottagning via telefon. Be att få tala med tex ansvarig sjuksköterska och berätta om din situation och be att få träffa denna person eller någon av mottagningens
psykologer. En andra väg att gå är att ringa en privat psykologmottagning på orten där du bor och som har inriktning mot sk kognitiv psykoterapi. Gör detta nu och skjut inte upp det till morgondagen. Hjälp finns att få.
Vänlig hälsning,
Jan Wålinder
Professor emeritus, psykiater.
