Hej! Jag är en 29 årig kille som varit inlag på psyk. klinik efter att försökt ta mitt liv. Jag skulle efter sex veckor behöva förlänga min sjukskrivning. Fick träffa en läkare (AT) på psykiatriska kliniken på gävle sjukhus. Han började anklaga mig för att vara en last för samhället, de skulle förlora mycket pengar om jag tog självmord. Han sa tänk om en afrikan fick byta plats med dig, då skulle han bli lycklig. Han hade många fler förolämpningar om mig... Det bara fortsatte. Jag kunde inte titta på honom och då blev han också arg. Jag mådde mycket dåligt efter att ha varit hos honom... Kände mig ganska glad innan då jag fick reda på att jag hade fått tid hos en psykolog. Jag är själv ganska dålig att stå upp för mig själv och var rädd att han inte skulle förlänga eller skriva in något konstigt i journalen om jag skulle säga emot honom och fråga vad han sysslade med. Ska man bli behandlad så, vad kan jag göra? Har jag rätt att ha med mig bandspelare när jag träffar läkare, psykologer mm?
Hej!
Jag kan bara beklaga det som hänt. Det låter verkligen inte som om du har fått det bemötande som du borde fått. Rimligtvis skulle du inte ha träffat en AT-läkare utan en mer erfaren kollega, helst färdig specialist i psykiatri.
Den här läkaren förefaller bortsett från sin allmänna inkompetens dessutom ha ett ovanligt dåligt omdöme av din beskrivning att döma. Omdömeslösa personer finns tyvärr överallt, även bland läkare.
Mitt förslag är att du i samråd med en specialist på Psykiatriska kliniken i Gävle går igenom och diskuterar det inträffade för att därefter bestämma vilka eventuella åtgärder som är motiverade att vidta.
Man har, om man frågar om tillstånd i början av samtalet, självklart rätt att ha med sig en bandspelare i samband med psykolog eller läkarbesök. Dock borde relationen och kommunikationen kunna vara så bra att bandspelaren känns onödig. I enstaka fall har mina patienter haft med sig bandspelare redan första gången jag träffat dem och jag har inte förnekat dom möjligheten att spela in våra möten. Som patient kan man ju också ha speciella psykologiska problem som gör det förståeligt att man vill ha med sig sin bandspelare även om det inte är några speciella problem i relationen med doktorn eller terapeuten.
Bästa hälsningar Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
