Med hösten kommer vemodet

Det var höst, sista året på Lärarutbildningen. Tjugotvååriga studenten Ingrid hade lyckats gå ner 25 kilo i vikt, på sin läkares inrådan. Hon såg strålande ut och läkaren gratulerade henne. Plötsligt drabbades hon av en överväldigande känsla av hopplöshet. Hon tyckte inte själv att hon blivit den attraktiva person hon tänkt sig efter bantningen. Allt annat kändes också totalt meningslöst, hon ville inte fortsätta leva. Ingrid lades in på mentalsjukhus med djup depression.

Värst på hösten

- Jag var helt säker på att känslan av hopplöshet aldrig, aldrig skulle gå över, jag skulle aldrig kunna ha ett normalt liv igen. Mitt självförtroende var i botten. Men sjukhuset kändes som rena 1800-talet, så jag spelade frisk och fick komma hem.

Ingrids depressioner har i stort sett alltid kommit på hösten, något som innebär extra stora svårigheter för en lärare som ju påbörjar sitt arbetsår just efter sommaren.

- Med hösten följer en vemodskänsla som jag inte kan beskriva, allt går ner på något sätt, jag också.

Ljusterapi hjälpte inte

Man skulle kunna tro att&nbspljusterapi vore effektivt vid den här typen av&nbspårstidsbunden depression, men i Ingrids fall hjälpte det föga, berättar hon. Däremot har hon goda erfarenheter av&nbspECT (elbehandling),&nbspkognitiv terapi och antidepressiva läkemedel.

- Jag vågar inte minska ned på medicinen, åtminstone inte nu under hösten. Att halka ned i en depression kan gå så fort att jag inte hinner stoppa det själv, jag vet ju det.

En annan värld

Genom åren har Ingrid gjort flera självmordsförsök. Det är svårt att tro när man träffar henne idag - sprudlande, positiv och full av entusiasm, en lärare som engagerar sig och en person som utgör stöd för andra deprimerade människor.

- Att beskriva en depression är enormt svårt, det är som om man faktiskt befinner sig i en annan värld, med andra regler.

Planerade ta sitt liv

I slutet av 80-talet drabbades hon av depressioner var och varannan höst. Hon bytte jobb och arbetade administrativt med skolfrågor under tre års tid. Nu träffade hon en man, hon kom att leva i ett förhållande med och livet kändes lättare. När hon återigen drabbades av depression var besvikelsen än större. Ingrid ville inte visa sin man hur nere hon egentligen var, att hon egentligen inte orkade leva.

- När han var och hälsade på mig på den psykiatriska kliniken en dag, då hade jag redan planerat att ta en stor mängd tabletter samma natt. Han sa att han skulle gå på bio och se en film med en titel i stil med "Sista dagen", och jag sa att "det passar väl bra".

Men Ingrids suicidförsök upptäcktes i tid, även om det var på håret - personalen tyckte hon verkade trött och lät henne sova över frukosten.

- Idag kan jag inte förstå att jag velat ta livet av mig. Men under en depression lider man faktiskt av att leva, varje ögonblick känns som en plågsam timme och man är säker på att det kommer att förbli så för alltid.

Uppskattar världen mer idag

Fördelen med att en gång ha befunnit sig i detta skymningsland är att man uppskattar världen så mycket mer då man är frisk, tillägger hon.

- Det ger nya dimensioner åt världen, jag är mer ödmjuk och lever till hundra procent i nuet. Fast något som är jobbigt med att ha gått igenom depressioner är att man genast blir klassad som manisk om man är lite för glad.

Har lärt sig förebygga

Idag är Ingrid 50 år och har lärt sig förebygga depressionerna på sitt eget sätt. Hon arbetar som lärarinna på högstadiet igen, det var ju vad hon var ämnad att göra och hon känner det som något av ett kall. Men hon har höga krav på sig själv och har lätt för att ta på sig uppgifter som innebär både kvälls- och helgarbete. För att inte ta ut sig för mycket och därmed öka risken för en depression tjänstgör hon på trekvartstid. Dessutom, för att minska ångesten inför läsårets start, har hon åtagit sig att undervisa extra i engelska innan terminens början.

- Då har jag redan kommit igång när den stora arbetsbelastningen sätter in, terminsstarten blir mindre dramatisk.

Andra saker som hon vet hjälper henne är fysisk aktivitet. Hon går regelbundet på vattenjympa och hon älskar att promenera i naturen.

- Mina erfarenheter gör nog att jag försöker utnyttja min tid maximalt, säger hon.