Svimning

Vad är svimning?

Svimning eller synkope är plötslig medvetslöshet på grund av rubbningar i hjärnans funktion vanligen till följd av ett övergående blodtrycksfall. Ett svimningsanfall går över av sig självt.

Svimning kan uppstå under många omständigheter och av många olika orsaker. Det typiska är att man känner sig lätt i huvudet, eventuellt stickningar i huden, innan man faller/segnar ned utan några samtidiga tecken på smärtor eller andra besvär. Under en svimning är andhämtningen lugn och långsam och det förekommer inga rytmiska, symmetriska kramper (som vid epilepsi), men ofrivilliga, ensidiga sträckrörelser är vanliga.

20–30 procent upplever svimning men de flesta gör det bara en gång. En undersökning visade att 15 procent av alla barn under 18 år och att 23 procent av alla äldre över 70 år hade svimmat.

Orsak

Svimning beror på att blodtillförseln till hjärnan försämras tillfälligt på grund av ett blodtrycksfall. När man ligger ned med huvudet i samma nivå som hjärtat, tillförs oftast tillräckligt med blod till hjärnan trots det låga blodtrycket. Medvetandet återkommer därför gradvis när man ligger ned.

Det finns flera faktorer som kan leda till blodtrycksfall och därmed svimning:

• Obehagliga och starka upplevelser.
• Starka smärtor och illamående.
• Hög temperatur eller upphettning.
• Snabbt uppresande från sittande eller liggande ställning.
• Barn kan skrika tills de svimmar.

Olika hjärtsjukdomar kan också leda till svimning, som måste skiljas från medvetslöshet av andra orsaker. Detsamma gäller för till exempel epilepsi, hjärnskakning, berusning, lågt blodsocker och förgiftningar. Vissa läkemedel kan medföra lågt blodtryck och därmed en tendens till svimning.

Medvetslöshet kan ibland bero på att blodet innehåller för lite näringsämnen för hjärnan men i sådana fall finns också andra tecken på sjukdom.

Diagnos

Omständigheterna vid svimning är viktiga för att man ska kunna hitta orsaken. Även om många svimningsanfall är ofarliga, kan svimning också bero på ett allvarligt underliggande tillstånd. En förstagångssvimning – eller en helt oförklarlig svimning – bör bedömas av läkare.

En allmän kontroll med mätning av blodtrycket och undersökning av nervsystemet behöver göras. Blodprover kan vara till hjälp vid misstanke om en underliggande sjukdom men behövs vanligen inte. Vid misstanke om hjärtsjukdom kan det bli aktuellt att ta ett EKG, men också för att utesluta tecken till hjärtsjukdom.

I de flesta fallen är det enkelt att slå fast om det rör sig om en oskyldig "normal" svimning, eller om svimningen kan vara utöst av en underliggande sjukdom.

Behandling

Behandling och prognos beror på om man hittar någon orsak till svimningen. De allra flesta svimningar hos i övrigt friska individer är ofarliga och har en naturlig förklaring. Bara att hitta orsaken och att patienten får en bra förklaring kan i sig vara tillräcklig behandling.

Personer som svimmar lätt, och som känner igen att en svimning är på gång (lätt i huvudet, yr och konstig känsla i kroppen) kan försöka att pressa händerna mot varandra eller korsa benen och pressa dem mot varandra. Genom att använda musklerna på det viset höjs blodtrycket, och ett svimningsanfall kan förhindras. Detta är särskilt viktigt för äldre personer i samband med toalettbesök – en situation då det lättare sker svimningar, fall och skador. Tömning av tarmen kan leda till blodtrycksfall, detta förstärks av varma badrumsgolv och hög rumstemperatur. Aktivering av muskler i armar och ben innan man reser sig från toalettsitsen kan förebygga svimning och skador.

Mediciner har ingen plats i behandlingen av vanliga svimningsanfall.