De sista timmarna av livet

Av alla människor som dör, är det bara ett fåtal som dör plötsligt och oväntat. Enligt amerikanska siffror kommer de flesta, hela 90 %, att dö efter lång tids sjukdom där de gradvis blir sämre, fram till att en aktiv dödsfas inträffar. Många människor kan ha overkliga och överdrivna känslor och tankar om vad döden är, och hur det är att dö. I stor grad påverkas man av film, TV, böcker, teater eller andra dramatiska berättelser om döden. Därför kan det vara bra att sätta sig in i vad som faktiskt sker när det går mot slutet, och varför de olika sakerna sker.

Var inte rädd för att ställa frågor

När någon som står dig nära ligger för döden, bör det ordnas så att den döende, familjen och andra närstående får mesta möjliga privatliv och tid tillsammans. Samtidigt kommer den döende att behöva kontinuerlig kvalificerad vård på slutet. Var inte rädd för att ställa frågor eller komma med önskningar till läkaren eller annan sjukvårdspersonal. Vad du, familjen och den döende själv önskar, varierar, därför är det viktigt att säga ifrån om det är något speciellt du/ni önskar eller undrar över.

Läkaren kan kanske ge er ett svar på ungefär hur lång tid av livet som är kvar. Men kom ihåg att det är omöjligt för läkaren att ge er ett exakt svar. En del ser ut som om de väntar med att dö. Kanske väntar de på ett speciellt besök, en viktig händelse som en speciell högtid, födelsedag eller liknande, för att sedan dö kort därefter. Andra kan uppleva oväntade förbättringar och leva längre än förväntat. Några få ser ut att bestämma sig för att dö och gör detta väldigt fort, kanske bara på några få minuter.

Många kroppsliga förändringar

Det är väldigt många förändringar i kroppen som inträder de sista timmarna och dagarna av livet, och när en människa faktiskt dör. Var och en av dessa kan upplevas som skrämmande om du inte förstår dem.

De vanligaste förändringarna är att den döende blir svagare. Så småningom kommer han eller hon inte längre att orka lyfta huvudet från kudden eller flytta sig runt i sängen. Han eller hon kommer att få minskad funktionsförmåga, och det kan uppstå sår och hudförändringar. Det är vanligt att matlusten går ner, och att den sjuke tappar vikt. En del får fläckar i huden, hjärtat fungerar inte längre som det ska, urinen kan bli mörk, den döende kan bli intorkad, vederbörande blir allt mer sömnig, och det är svårt att få honom eller henne att vakna. Det blir också svårare att kommunicera med vederbörande. Den sjuke får kanske problem med att hitta de rätta orden, pratar i korta meningar eller ger försenade eller opassande svar. Kanske svarar han eller hon inte över huvudtaget. Rastlöshet, meningslösa repeterande rörelser, stönanden, jämrande, onormal andning, grimaser, hosta, kväljningar och gurgling är också vanligt. Det är heller inte ovanligt att den döende tappar kontrollen över urin och avföring, och att vederbörande inte längre klarar att stänga ögonen.

Att låta bli att äta kan ge lindring

På slutet är det många närstående som bekymrar sig eftersom den döende inte vill eller klarar att äta längre. Några tror att vederbörande försöker att svälta sig till döds, men ofta är förklaringen så enkel som att matlusten är borta, och att det leder till extra obehag att äta. Kroppen klarar inte längre att ta upp näring, och maten kan leda till obehag och illamående. Att bita ihop tänderna kanske är det enda sättet den döende kan visa sin önskan om att få slippa äta. Att inte äta när det går mot slutet kan faktiskt verka lindrande, eftersom det inträder ett tillstånd som heter ketos. Detta kan ge en känsla av välbefinnande och minskar obehaget. Det är också helt normalt att den sjuke slutar att dricka när det går mot slutet. Därför bör du inte försöka att tvinga den döende att äta eller dricka om vederbörande inte vill det. Visa omsorg och kärlek på andra sätt istället.

Prata med honom/henne

De flesta sover mycket, kanske hela tiden under de sista timmarna. Många närstående tycker detta är väldigt trist och svårt, eftersom det ofta är under de sista timmarna av livet man har som mest man vill säga till den döende.

Det är okänt vad medvetslösa personer kan höra och uppfatta av det som sägs. Men det kan verka som om deras medvetande kan vara större än förmågan att svara. Därför är det klokt att anta att den medvetslösa kan höra allt du säger. Prata med honom/henne som om vederbörande var medveten. Inkludera den döende i vardagliga samtal och säg det du önskar och behöver att säga till honom/henne. Skapa en så hemtrevlig miljö som möjligt. Omge den döende med folk, djur, saker, musik och ljud som du vet att han eller hon tycker om. Visa känslor så som du har brukat göra. Använd smekningar. Lägg dig vid sidan av den sjuke i sjuksängen om du så önskar.

Ibland verkar det som om en som ligger för döden väntar på att "få lov" till att dö. Ge honom/henne lov att dö. Säg till exempel något som: "Jag tycker om dig. Jag saknar dig och kommer aldrig att glömma dig. Jag vet att du är döende. Du kan släppa taget när du känner dig klar för det."

Många misstolkar den döende

När stönanden, jämring, och grimaser uppträder samtidigt med förvirring, oro och upphetsning, är det många som misstolkar detta som fysisk smärta. Men det är en myt att okontrollerad smärta plötsligt utvecklas under loppet av de sista timmarna av livet, om detta inte har varit ett problem tidigare. Många blir också stressade av att den döende får ett annorlunda andningsmönster, och de är rädda för att den döende upplever det som att bli kvävd. Det är viktigt att vara medveten om att han/hon kanske inte upplever andnöd eller kvävningsförnimmelser. Många tror också att smärtor plötsligt blir starkare när patienten dör, men det finns ingen grund till att tro det.

När döden inträffar, slutar hjärtat att slå, vederbörande slutar att andas, pupillerna stelnar, den döde får en blek och vaxartad färg, kroppstemperaturen faller, musklerna slappnar av, det kan läcka urin och avföring, ögonen kan förbli öppna, käken faller ner, och du kan höra att det rasslar i vätskorna i den dödes kropp. Om vederbörande dör hemma, måste du ringa till en läkare så att att läkaren kan skriva ut en dödsattest. Därefter kan du kontakta den begravningsbyrå som ni har bestämt er för att använda.

Ta din sorg på allvar

Använd tid till att sköta och prata om sorgen. För några kan det ta timmar, dagar, veckor eller månader innan det verkligen går upp för dig. Använd den tiden du behöver till att ta farväl. Om du har lust att ge den döde en kyss, en kram eller stryka vederbörande över kinden, så gör det. Om du önskar att delta i omvårdnaden och förberedelserna av den döde till begravningen, så be om det.

Några önskar att vara där när kroppen blir hämtad av begravningsbyrån. Andra tycker det är bäst att få slippa.

Kanske har den döde ett livstestamente, eller så kan han/hon ha gett muntliga besked om hur vederbörande önskar att begravningen ska vara.

Var inte rädd för att be om professionell hjälp till att tackla sorgen, eller för att berätta för sjukvårdspersonal och andra om hur du har det. Ta dina känslor på allvar. Våga känna på sorgen, ge den utlopp och prata om den.