Läkemedelsbrist blir allt vanligare

Under de senaste åren har restnoteringar, alltså tillfällig brist på läkemedel, blivit allt vanligare. Förra året kom det in 721 anmälningar om restnoteringar till Läkemedelsverket, året dessförinnan var det bara 300. I slutet av juni var över 380 läkemedel restnoterade, enligt Läkemedelsverkets lista. 
 
– Vi har bytt system för att rapportera restnoteringar och gått ut med mer information till läkemedelsföretagen, så de siffrorna är inte helt jämförbara. Men vi ser ut att hamna på runt tusen anmälningar i år, så restnoteringarna ser ut att öka, säger Johan Andersson, enhetschef vid Läkemedelsverket, till Dagens Nyheter.

Brist på antibiotika har ökat

Oftast märker patienter inte av läkemedelsbristen, eftersom det många gånger går att byta till liknande läkemedel eller läkemedel i annan styrka eller förpackningsstorlek. 
 
Restnoteringar som uppmärksammats de senaste åren har handlat om läkemedel mot springmask, ett populärt sömnmedel, ett läkemedel mot sköldkörtelsjukdomen hypotyreos, och antibiotika. 
 
Thomas Tängdén, infektionsläkare och forskare vid Uppsala universitet och verksam vid ReAct, ett internationellt nätverk mot antibiotikaresistens, ser skeptiskt på den framtida tillgången på antibiotika. 
 
– Restnoteringar av antibiotika har ökat för varje år och ingenting har gjorts för att vi ska ha anledning att tro att problemet ska bli mindre framöver, säger han till Dagens Nyheter. 

Restnoteringar uppstår ofta med kort varsel och informationen är bristfällig. 
 
– Ofta får vi inte veta det förrän läkemedlet redan är restnoterat, eller väldigt kort inpå. För vanliga antibiotika finns det ofta ett lager på olika avdelningar på sjukhuset, så att man kan låna av varandra till en början. Men det är svårt att planera när vi sällan vet hur länge bristen kommer att pågå, säger han.

Läkare väljer andra läkemedelsformer

Läkare kan tvingas välja en annan form eller typ av antibiotika, exempelvis i drickbar form istället för intravenöst, eller antibiotika som eventuellt inte är lika bra för resistensutvecklingen. 
 
Antibiotikan vankomycin är sedan slutet av maj restnoterat. Preparatet ges intravenöst till exempelvis svårt sjuka patienter på sjukhus med infektioner av resistenta stafylokocker. 
 
– Ingen patient står utan behandling, det finns alternativ till vankomycin. Men det skapar extraarbete för oss. Vi får prioritera vilka patienter som måste behandlas med det här preparatet och vilka som kan behandlas med andra antibiotika, säger Thomas Tängdén.

“Samma utveckling i resten av världen”

Problemet med restnoteringar och brist på antibiotika har uppmärksammats både nationellt och internationellt. Varför det blir allt fler restnoteringar av läkemedel vet man inte, men Läkemedelsverket ser det inte som ett enbart svenskt problem. 
 
– Vi ser samma utveckling i resten av världen. Läkemedelsförsörjning är en väldigt komplex kedja med många delar från att den verksamma substansen tillverkas till att patienten får sitt läkemedel. Vi erfar att marginalerna har minskat i alla led. Det i sin tur gör att om det går fel någonstans i den här kedjan så står man utan medicin i slutledet, säger Johan Andersson till Dagens Nyheter.

Läs även: Netdoktor i Almedalen: ”En del av vårt ansvar att lyfta patienternas perspektiv”

Ekonomisk fråga

Lönsamheten för läkemedelsföretagen är en annan del av problemet. Om ett läkemedelspreparat används i liten utsträckning är det inte särskilt lönsamt för företaget, eftersom ersättning ges per såld förpackning. Ofta är de ekonomiska incitamenten att fortsätta tillverka en typ av antibiotika ofta låga, något som leder till avregistreringar. 
 
I höst kommer Folkhälsomyndigheten testa en ny ersättningsmodell för antibiotika som anses särskilt viktigt och som används vis svåra infektioner orsakade av multiresistenta bakterier. Läkemedelsföretagen kommer årligen ges en garanterad lägsta ersättning för att tillhandahålla en avtalad typ av antibiotika. 
 
– Det här är en angelägen fråga, tillgången på viktiga antibiotika kan vara avgörande för svårt sjuka patienter. Vi ska nu utvärdera om den här ersättningsmodellen är ett sätt för att säkra tillgängligheten i Sverige, säger Jenny Hellman, projektledare för regeringsuppdraget vid Folkhälsomyndigheten, till Dagens Nyheter.