Svensk sjukvård får bottenbetyg i stor patientundersökning
Sätt ditt betyg på svensk sjukvård - så löd uppmaningen till besökare på hälsoportalen Netdoktor.se. Över 5 000 personer deltog i enkätundersökningen som visar att svensk sjukvård inte håller måttet när det gäller att vården ska utgå från den enskildes behov.
– Tyvärr visar resultaten att vi har en väldigt lång väg till att uppnå en god och personcentrerad vård, säger Besima Aho, redaktionschef på Netdoktor.
Över 5 000 personer har satt betyg på svensk sjukvård i Netdoktors enkätundersökning. Resultaten visar ett stort missnöje bland svenska patienter. Majoriteten gav hälso- och sjukvården ett lågt betyg, när det kom till frågan om det tyckte att sjukvården var nog patientcentrerad. Genomsnittsbetyget var 2,1 på en skala 1-5.
Undersökningen visar också att svensk sjukvård brottas med tillgänglighetsproblem. Många upplever att det tar alldeles för lång tid att få träffa en läkare.
– Det här är en väldigt tydlig indikation på att svensk sjukvård inte fungerar som den ska, säger Mats Halldin, läkare och medicinsk chef på Netdoktor.
Av deltagarna i undersökningen uppgav 7 av 10 att de hade minst en kronisk sjukdom.
– Majoriteten av de som deltagit i undersökningen är patienter med långvariga sjukdomar, den grupp av människor i befolkningen som är i störst behov av god vård och som konsumerar den mest, säger Besima Aho, redaktionschef på Netdoktor.
Bättre betyg vid frågor om bemötande och besök hos vården
Ett starkare betyg ges till bemötande av läkare och annan vårdpersonal. Snittbetyget blev 2,9. Undersökningen visar också att patienterna är mer nöjda med det egna besöket hos vården än med vården i stort, medelbetyg för det egna besöket var 2,5.
– Det är glädjande att bemötandet får relativt höga betyg, även om de borde vara ännu högre. Tyvärr tror jag att ökade krav på dokumentation och annan administration ofta går ut över själva patientbesöket. Undersökningen bekräftar behovet av att tänka i nya banor inom sjukvården, inte minst när befolkningen blir allt äldre och kronikerna därmed allt fler, säger Mats Halldin.
Ny kostnadsfri kurs: Om Addisons sjukdom »
Många saknar fast läkarkontakt
Endast 42 procent svarade att de hade en fast vårdkontakt. Detta trots att merparten av deltagarna i undersökningen var kroniker, det vill säga patienter med kroniska sjukdomar som kräver kontinuerlig kontakt med vården. Drygt 50 procent svarade att de inte har en fast vårdkontakt och närmare 8 procent svarar att de inte vet.
På frågan om läkaren de träffar vid ett fysiskt besök känner till deras medicinska historia svarade drygt 60 procent nej.
– Det betyder att en stor andel av patienterna får berätta sin historia om och om igen, vilket innebär att man upptar värdefull tid från besökets faktiska syfte, säger Besima Aho.
Undersökningen visar också att en majoritet av patienterna vill ha mer tid när de väl träffar doktorn. På frågan om den läkare de träffar avsätter tillräckligt med tid för besöket svarar närmare 60 procent nej.
Mellan 6-25 juni 2019 exponerades webbenkäten för besökarna på Netdoktor.se (1,6 miljon besök/månad) via Netdoktors kanaler, popup-fönster och sociala medier. Totalt har över 5 000 personer besvarat enkäten. 75 procent av de svarande var kvinnor och 25 procent män. Majoriteten av respondenterna, 41 procent var mellan 41-65 år och 34 procent var 65 år eller äldre.
Ladda ner resultaten från enkätundersökningen här
För mer information, bilder eller intervjuer, välkommen att kontakta:
Besima Aho, redaktionchef Netdoktor, tel: 0702931210,
e-post: besima.aho@netdoktor.se
Kommentera denna artikel
Blir så arg, när jag läser artikeln "Utbyte av läkemedel på apotek!!!
Hur säkert är det att byta läkemedel och få olika former och färger på sina mediciner varenda gång? Som pensionär (f -43) upplever jag att det är oetiskt att inte ta i beaktande den stress det blir för gamla människor med dessa byten. Både min man och jag är tvingade att använde Dosetter för att få plats med vår mediciner och det är alltid lika svårt. Nu nekar vi utbyte! Ofta rör det sig om så små summor, att det borde vara förbjudet att föreslå utbyte.
Höjden för min del blev, när min medicin Venlafaxin och min medicin Lanzoprazol visade sig vara identiska till färg , form och utseende. Som tur var upptäckte jag det i samband med att jag öppnade en ny förpackning. Jag hade fått gå från 30 mg till 15 mg på Lanzoprazol. Varken min man eller jag kunde skilja kapslarna från varandra. Vi har även bett andra, unga personer försöka se skillnaden , men ingen har lyckats.
Har tänkt göra en anmälan till Läkemedelsverket, men har ej orkat. Ni får mer än gärna nysta i detta!
Här kommer ett till klagomål på 1177 obegripliga funktioner. När husläkarna skickar iväg en remiss till en avdelning så borde patienten när denne går in i journalen och under remisser se remissen ligger där. Under "Händelser" borde ett enda meddelande dyka upp som meddelar att remissen är mottagen och att kallelse kommer att skickas till patienten inom kort.
I stället ser jag 5 Händelser efter varandra. 1. Remiss skickad. 2. Remiss mottagen. 3. Remiss bedömd. (Där min remiss befinner sig) Dom andra två händelser är tomma som heter 4. Svar ännu ej skickad. 5.
Svar ännu ej mottaget. Det känns som att min remiss är under bedömning. Vad är det som skall bedömas. Skickad remiss från husläkare skall väl åtgärdas utan bedömning.
Problemet är 1177 anslutna husläkare som är gjort av läkare, för läkare som väljer patienter med små skavanker utan vårdbehov. Stackars multisjuka äldre hänvisas till akutmottagningarna. Själva grundbulten med 1177 är att husläkarna skall ta betalt för så många läkarbesök man kan under en dag, inte för att göra patienten friskare eller nöjdare. Patienten känner sig som ekonomiskt objekt, i stället för patient med vårdbehov.
Varför blev jag inte förvånad..! Jag har en lång sjukhistoria av dålig rygg, har de senaste året blivit allt sämre o reflexer funkar inte som dom ska, känselbortfall mer o mer, jag står redan på starka mediciner men önskar inget hellre än att få prövas för operation. Ibland behöver jag en tillfällig ökning av medicin, för att kunna existera. O har man väldigt ont så blir det att man är mer stilla. I vanliga fall är jag ute o rör mig o håller på med allt möjligt trots mina svåra smärtor, man lär sig att bita ihop. Men ibland går det bara inte. Om jag då tar kontakt med min läkare s0.vet jag aldrig hur han kommer att lyssna, om det gått en tid. Det jag märkt nu är att han lyssnar o är tillmötesgående o tvärtemot ung varannan ggn. Om jag vill ha en förklaring på nåt som han inte tycket lika som mig så är det inte alltid jag får nån. Han bara låter hälsa via sköterskorna att så är det. Jahapp, okej, ska jag då sätta mig o åka 14 mil t o r för att få en annan bedömning av läkare på sjukhuset, (som jag vet är duktigare på just detta) o bli liggande på akuten 8-16 tim innan nån har tid med en, o plågas då det inte finns nåt närmare sjukhus öppet här i Norrland. Nej, i regel varken orkar ell har jag den möjligheten. Det går åt ung 2 dygn allt som allt för detta bara för att han inte lyssnar. O jag ringer högst 2-3 ggr per år pga detta. Har heller inte ändrat min grundlös flera år (även om jag vet det skulle behövas) men jag vet att då får man forts höja. Men ibland behövs extrahjälp, o sen sänkrr jag igen så fort jag kan, o han vet ju min historia nu. Vad gör man..?
Hej! Många här är negativa men inte jag.
Jag har blivit behandlar för: knölstruma, muskelsjukdom, cancer 4 ggr nu frisk.
Jag är mycket nöjd med den vård jag fått.
Bra vård, trevliga läkare och tid mär det behövs. Det enda är att man sällan får samma läkare på vårdcentral då kan det ta veckor innan tid fås.
Trist att de flesta här har så negativ syn på vården.
Jag är inte heller förvånad över resultatet av enkäten. Jag har själv haft liknande erfarenhet. Har gått med en handtrauma helt obehandlad, slätröntgad utan åtgärd i 4 år inte äns ett bandage fick jag då. Ända jag har fått efter 6 månader efter skadan var stretchövningar och en nattskena för att kunna sova. Det kunde gått riktigt illa har jag förstått nu. Fick ett cykelförbud tre månader sedan och fem dagar sedan blev jag opererad. Två fynd hittades. Varför det har tagit 4- 4½ år till 2 operationer beror på 3 olika läkare på VC som hade 3 olika sätt att bedömma skadan på och en handspecialist som sa att hon inte hade tillräckliga kunskaper och hänvisade mig tillbaka VC. Varav två läkare som helt glömde av mig. En glömde ge mig en åb tid och den andra slutade och glömde bort att skicka remissen till en ny specialist. Jag har behövt läsa på oerhört mycket på nätet dessa år för att komma så här långt. Jag är mycket glad att jag kan se ett ljus efter tunneln. Jag tycker synd om de som är så sjuka så att de inte orkar leta efter svar och vart de skall vända sig till.
Jag är inte det minsta förvånad. Jag har själv kämpat med vården sedan ca 1998. Det började med gallsten, vilket viftades bort som allt möjligt utom just gallsten. Läkarna var som småbarn som skulle göra exakt tvärtemot vad jag sa. Jag fick äta antibiotikakur efter antibiotikakur och man sa även att det var psykiskt (det brukar vara så när vårdcentralläkarna inte kan mer, då är det psykiatrin som gäller). Jag lade lade hela tiden fram att det är gallsten. Jag visste det, då jag har det i släkten, och kände igen symptomen. Det var också ganska enkelt för mig att läsa en bok om gastroenterologi och konstatera vad det var. Läkarna totalvägrade bara. Efter tio års kämpande fick jag äntligen gjort ultraljud och då var hela blåsan full med sten. Efter operationen släppte smärtorna men även då kunde läkarna inte medge de gjort fel, utan sa “man kan ha sten i gallblåsan utan att ha problem av det; dina problem kan alltså ändå bero på något annat”.
År 2007 började jag få diffusa utmattningssymtom och var ganska säker på att sköldkörteln var inblandad. Jag har kämpat sedan dess. Mina provsvar går upp och ner och läkarna kan inte riktigt tyda dem. Får jag avvikande provsvar tar de bara om tills de ser bra ut, hänvisar till "provsvaren ser bra ut" och släpper sedan hela utredningen. Jag läser själv mycket läkarlitteratur och vet vad man kan behöva göra härnäst, men läkarna blir provocerade när man som patient kan mer än dem. Det har också hänt att de skrivit in felaktiga saker i min journal; alltså skrivit in saker jag aldrig sagt. Ofta är det äldre manliga läkare som reagerar starkt och aggressivt. Kvinnliga eller yngre läkare klappar mig mer på huvudet. Ler lite och säger åt mig att “gå hem och ta en alvedon”.
Jag har åkt in akut pga magsmärtor när jag hade konstaterade magsår och inte kunnat äta på 2 dygn, varpå en ung kvinnlig läkare flinade och slängde gamla diagnoser i ansiktet på mig. Drog upp ätstörningsproblematik jag hade i tonåren (dvs. 20 år sedan) och en depressionsdiagnos jag fick 2002. Undrar om det är därför det tar så lång tid att få hjälp på akuten, för att de letar fram 20 år gamla diagnoser i ens journal?
När jag sa till dem vad de behöver göra “enligt regelboken” om en patient inte ätit på mer än X dygn, blev läkarna arga, fräste ilsket och sa “tala inte om för oss vad vi ska göra!” samt likt ett trotsigt barn totalignorerade mig. Läkaren ville emellertid skriva ut en medicin som inte fungerar och jag fick förklara för henne varför medicinen inte kommer att hjälpa mig, detta var utrett via en annan läkare tidigare. Jag hänvisade till journalanteckning (vilket jag kan tycka hon borde ha hittat i sitt nitiska letande) men hon sa bara "nej jag hittar inte att du träffat den läkaren" och struntade sedan i det. Hon svarade “jag skriver ut den till dig ändå”. Jag anmälde händelsen men orkade inte kämpa. De var två läkare mot mig, som menade att de agerat korrekt. Det är av vikt att ta in "hela personen" eller hur de uttryckte sig. Hur de kan tycka två 20 år gamla diagnoser tagna helt ur kontext är att "se hela personen" undrar jag än idag...
Det har också hänt mig ett par gånger att en specialistläkare utreder, ordinerar och skickar mig tillbaka till min vanliga vårdcentralläkare med rekommendation, varpå denna läkare inte vill ge mig den ordinerade medicinen eller följa rekommendationen. Eller tvärtom, att läkare utrett och sagt att “denna medicin får du inte ta”, så kommer en annan läkare och totalignorerar beslutet och hela utredningen (tillbaka på ruta 0 alltså). Så får jag sitta och dividera med läkaren om varför, vilket gör läkaren ännu mer avigt inställd till mig och skriver in saker i min journal om att jag t.ex. "hittar på saker".
Jag har vidare varit med om att läkare använt mig som labbråtta; de har gett mig en rad olika mediciner i starka doser. De är så otroligt glada att skriva ut mediciner som man inte ska ha. De kanske egentligen vill forska och testa mediciners verkan i olika situationer, ingen aning. Det blir heller inga några konsekvenser för läkarna. Får jag en rad biverkningar som inte står med i FASS är det ingen som lyssnar på detta heller; jag blir stämplad som “inbillningssjuk”.
Jag har försökt hitta vård via privata instanser och alternativvård. Bemötandet är generellt bättre men det är också otroligt dyrt och här hittar vi mycket folk som vill suga pengar ur en.
Jag litar inte på svensk sjukvård och är livrädd för den dag jag som kvinna blir gammal. Vården är inte till för kvinnor, den saken är klar. Det är "sveda-värk-brännkärring" vid minsta lilla trötthetssymtom eller diffusa besvär och sedan sitter den stämpeln antagligen resten av livet. Läkarna inkompetens går ut över folks liv och det är skandal att detta får fortgå.
Att så många inte har någon fast läkare och därmed måste berätta och berätta samma historien om och om igen kan medföra ökade vård kostnaden. Att så många patienter inte får den tid som behöves kan ju vara orsakad av just detta att man inte har samma läkare och måste berätta och berätta om och om igen. Detta medför även risk för vårdskadorna eftersom läkaren inte har någon överblick och lätt missar viktig information för rätt behandling.
En del av de patientbesök som läkarna har i dag skulle mycket väl kunna lämnas över till sjuksköterskor som är full kompetenta att ta hand om det. Det finns även studier gjorda där patienterna är mera nöjda med de besök de har gjort hos sjuksköterskorna.
Ur kostnads synpunk måste förhållanden ändras och hyrsträsket försvinna, systemet är upplags så att det är möjligt för läkare att jobba som hyrläkare under sin jourcomp och tjäna mellan 50000_75000kr per vecka och då vill de ju göra det även om patienten kommer i kläm genom dålig vård och dålig säkerhet.
Men så länge läkaren är de som håller i taktpinnen kommer det ju att fortsätta!
Allt för många får bara info om att gå hem och ta en Alvedon, läkare måste tro att patienten är hur dum som helst. Många får gå på massa läkarbesök innan orsak hittas och ibland är det försent för att rädda liv. Fruktansvärt
Jag tycker att sjukvården är dålig....Tidigare hade jag Björnen /Sensia så underbart bra,fanns alltid tider att få,VC Piteå helt emot ...får vänta minst en månad på en läkartid....Jag fick konstiga utslag ,det tog 2 månader innan jag fick komma till en läkare har fortfarande inte fått veta vad det är efter två veckor,hon tog prov från såren....Andra prover tog jag för en månad sedan inte fått svar...men kunnat se svar på 1177. Min svärfar har haft lång tid problem med ryggen,får inte göra en röntgen...Min man kunde inte gå utan ramlade för att vänster ben inte fungerade,blev skickad till en sjukgymnast utan att hon kunde göra något,ingen röntgen för honom heller. Jag tycker att vården leker med andras liv,läser varje dag om missade tex cancer mm. Är verkligen inte nöjd....:-(
Inga har kommenterat på denna sida ännu