Skillnader i bemötande av vården

Målet för svensk hälso- och sjukvård är att alla människor ska få en god hälsa och en vård på samma villkor. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Men samtidigt visar studier att alla patienter inte får samma vård.
– Det man har kunnat se är att lågutbildade, personer som ursprungligen inte kommer från Sverige samt låginkomsttagare är förlorarna. Dessa grupper behandlas generellt lite sämre än till exempel högutbildade och de med högre inkomst, säger Urban Janlert, professor i folkhälsovetenskap vid Umeå universitet.

Han pekar på komplexiteten kring detta och menar att det är väldigt svårt att säga vad det beror på att det fortfarande finns skillnader i vården, och hur olika samhällsgrupper blir bemötta och behandlade. Men han pekar på ett par bakomliggande faktorer.
– För det första så har högutbildade personer kanske ett något större nätverk och har kanske kontakter inom vården så de vet vart de ska vända sig och vad de kan kräva. Sen handlar det lite grann om hur van man är att ställa krav på personer, av olika dignitet. De som till vardags ställer krav på till exempel arbetskollegor tycker inte att det är så jobbigt att ifrågasätta läkaren och kräva undersökning och behandling, om det nu handlar om en sådan sak. Lågutbildade och andra sidan är kanske mer van att lyssna till auktoriteter och ifrågasätter således inte personer som de har respekt för, vilket många har för till exempel läkare.  

Som en del i arbetat att få bukt med skillnaderna i vården infördes vid årsskiftet det så kallade ”vårdvalet”, som går ut på att man själv ska få välja vilken vårdcentral man vill tillhöra. Grundtanken är att privata och offentliga vårdcentraler ska konkurrera med varandra om patienterna, men Urban Janlert menar att vårdvalet knappast gynnar jämlikheten. 
– Tyvärr skulle jag vilja påstå att vårdvalet motverkar kampen att få likvärdig vård. De som har god ekonomi med hög utbildning är generellt de som är mer drivna om att få det bästa, och detta är inte något undantag. Fokus tas helt enkelt från det medicinska till patientens egna väl och de som står på sig är de som kommer gynnas.

Utöver de socioekonomiska skillnaderna har man även kunnat konstatera att det råder vissa regionala skillnader. Till exempel har studier visat att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är större i norra delarna av landet jämfört med i söder, berättar Urban Janlert.
– Även här finns det en rad olika faktorer som man kan anta ligger bakom. Till exempel så jobbade många i norra Sverige förr i tiden i skogen och var väldigt fysiskt aktiva. De åt väldigt fet mat och trots att arbetssituationen är annorlunda idag lever kostvanorna kvar på många håll.

– Men både vad gäller de socioekonomiska skillnaderna och de regionala skillnaderna är detta något man måste försöka angripa från flera olika håll, det vill säga både politiskt men också så klart inom sjukvårdens dörrar och väggar.

Samtidigt anser Urban Janlert att fokus framför allt bör ligga på förebyggande insatser istället för att man ska försöka komma åt de skillnader som råder i dag.
– Jag tycker att man borde fokusera på att fånga upp patienterna innan de blir patienter så att säga. Men självfallet är detta en väldigt stor utmaning för vården att ta tag i. Men med tiden tror och hoppas jag att vi kommer se en bättring och att de socioekonomiska och regionala skillnaderna som vi kan se idag kommer att börja plana ut. Slutligen vill jag påpeka att trots kritik mot den svenska sjukvården uppfattar jag den ändå som relativt bra. Om man verkligen behöver vård, det vill säga vid akuta fall, så skulle jag vilja säga att alla får vård, avslutar Urban Janlert, professor i folkhälsovetenskap vid Umeå universitet.