Synutveckling hos nyfödda

Vid födseln är barnets syn inte helt färdigutvecklad. För att utvecklingen ska fortsätta måste synen stimuleras. Normalt behöver man inte tänka på detta, eftersom miljön som omger det lilla barnet är stimulerande för alla sinnen.

Färgseendet är dåligt i början. Vid födseln ser babyn mest skarpa kontraster, men vid två till tre månaders ålder kan barnet urskilja hela färgspektrat.

Redan från födseln har barn ett speciellt intresse för ansiktet och ansiktsuttryck. Ungefär en vecka efter födseln kan babyn känna igen mammas ansiktsuttryck. Vid två till tre månaders ålder känner babyn igen mammas ansikte på bild.

Babyn ser saker på 5 meters avstånd ungefär som vi vuxna ser på 30 meters avstånd. Musklerna som ändrar formen på linsen i ögat är fortfarande inte tillräckligt starka. Det betyder att babyn inte kan anpassa linsen för att kunna se skarpt på kort avstånd (ackommodera). Dessutom är inte heller syncellerna i näthinnan färdigutvecklade. Detta gör att synintrycken är lite suddiga för babyn de första veckorna.

Det barnet ser bäst den första tiden är rörelser, och man kan se att ögonen försöker följa saker som rör sig. I början rör sig ögonen lite hackigt, men snart lär sig barnet att kontrollera ögonrörelserna och att förutse hur saker kommer att röra sig. Därmed kan ögonen följa en rörelse mjukt och sammanhängande.

Babyn har en viss djupsyn och reagerar på saker som kommer närmare. Barnet lär sig tidigt att styra ögonen, men det tar längre tid innan ögonen lär sig att samarbeta så att en verklig djupsyn uppstår. Det tar ännu längre tid innan hjärnan lär sig att bearbeta synintryck så att barnet kan uppfatta djup och avstånd på samma sätt som vuxna. En baby som precis har lärt sig att krypa har till exempel en uppfattning om att trappan går nedåt, men det betyder inte att det finns förståelse för hur farligt det kan vara att på egen hand röra sig nedåt i trappan.

Ögonproblem hos babyn

Innan babyn har blivit tre till fyra månader är det vanligt att ögonen skelar inåt eller utåt ibland. Oftast försvinner detta av sig självt, men om problemet fortsätter eller om skelningen är konstant måste man göra något åt det för att synen i vuxen ålder ska bli så bra som möjligt. Om det ena ögat inte rör sig över huvud taget eller på annat sätt verkar annorlunda än det andra ska man kontakta läkare.

Om problemet med skelning inte behandlas kan det skelande ögat bli synsvagt (amblyopt). Hjärnan väljer att använda synintrycken endast från det friska ögat, och det sjuka ögat får aldrig chansen att utvecklas. Efter en viss ålder slutar hjärnan att utveckla synen, och då är det för sent att göra något åt problemet. Ju tidigare man börjar behandlingen, desto större chans att synen blir så bra som möjligt.

Ett annat problem som kan förekomma de första månaderna är nystagmus. Ögonen rör sig sidledes med ryckiga rörelser. Det kan bero på dålig syn eller fel i nervbanorna mellan ögonen och hjärnan, eller ha ärftliga orsaker. Om nystagmus inte försvinner av sig självt vid tre till fyra månaders ålder, eller om den är uttalad eller konstant ska man kontakta läkare. Barn med nystagmus har vanligtvis nedsatt syn.

För tidigt födda barn (före vecka 35) har större risk för skelning och synsvaghet. Ju tidigare barnet föds, desto större är risken. För tidigt födda barn får synen undersökt redan vid födseln.