Keratokonus
Keratokonus är ett tillstånd där hornhinnans centrala del är tunnare. Detta leder till att hornhinnan efterhand pressas ut och buktar framåt. Tillståndet kommer oftast i tonåren.
Vad är keratokonus?
Hornhinnan är den genomskinliga, kupolformade ytan som täcker ögats främre del. Den fungerar som ett fönster som släpper in ljus i ögat och hjälper till att fokusera ljuset så att man kan se klart.
Keratokonus är ett tillstånd där hornhinnans centrala del är tunnare. Detta leder till att hornhinnan efterhand pressas ut och buktar framåt i detta område. Tillståndet är dubbelsidigt, det vill säga, det finns på båda ögonen. Vid födseln är hornhinnorna normala och tillståndet kommer oftast i tonåren. Keratokonus uppträder som nedsatt syn i form av ökande närsynthet och oregelbundna hornhinnor.
Tillståndet är ovanligt och troligen finns det 50 till 200 fall per 100 000. Bland personer med Downs syndrom är tillståndet dock vanligt, 10 procent beräknas ha keratokonus. Därför screenas personer med Downs syndrom för tillståndet.
Orsak
I många fall är tillståndet ärftligt. Det finns ingen bra förklaring på vad som egentligen sker. Förändringarna i hornhinnan gör att den buktar framåt i en spets eller kon. Detta försämrar synen. Samtidigt blir hornhinnan förtunnad. Patienter med keratokonus kan i sällsynta fall uppleva plötsliga synförsämringar, vilket beror på snabbt uppkommen vätskeansamling (ödem) i hornhinnan.
Keratokonus drabbar oftast helt friska individer, men är vanligare förekommande hos personer med sjukdomar som Downs syndrom, atopiskt eksem, retinitis pigmentosa, Noonans syndrom, osteogenesis imperfecta eller Ehlers-Danlos syndrom.
Vill du få mer kunskap om migrän?
Genom att prenumerera på kunskapsbrevet om migrän får du användbara tips och råd som kan hjälpa dig att få bättre och tryggare vård. Du får information om olika behandlingsalternativ, ta del av nya forskningsrön inom området och lära dig om vårdens skyldigheter gentemot dig som patient eller närstående.
Diagnos
Tillståndet kan misstänkas om det finns fall i familjen eller vid typiska symtom. Misstanken väcks också när ungdomar får försvagad syn och det visar sig svårt att korrigera brytningsfelet med glasögon.
Med så kallad kornealtopografi kan tillståndet upptäckas i tidiga stadier. Ofta upptäcks tillståndet med kornealtopografi hos optiker som sedan remitterar till ögonläkare.
Behandling
Starka glasögon och mjuka kontaktlinser kan vara alternativ i början, utprovade av en specialiserad optiker. Hårda kontaktlinser som täcker hela hornhinnan kan ge bra syn, men det kan ta lång tid att vänja sig vid dem och kräver tålamod.
Barn och ungdomar under 20 år med diagnos ska behandlas med kollagen-crosslinking (CXL), som stabiliserar hornhinnan och förbättrar synen, särskilt i tidiga stadier. Denna behandling använder en kombination av riboflavin (en typ av vitamin) och ultraviolett ljus. Crosslinking hjälper till att stabilisera hornhinnan och stoppa sjukdomens utveckling. Det kan också förbättra synen något. Behandlingen är mest effektiv i de tidiga stadierna av sjukdomen.
I de svåraste fallen kan det ibland blir aktuellt med hornhinnetransplantation.
Prognos
Vanligen försämras tillståndet långsamt från tonåren upp till 30–35 års ålder. Därefter stannar försämringen upp. Effektiv behandling ger bättre syn och förhindrar komplikationer.
