Färgblindhet

Allmänt

Färgblindhet är ett något missvisande begrepp, då det i det flesta fall handlar om en nedsatt förmåga att skilja mellan olika färgnyanser. Att bara kunna se nyanser av grått är mycket ovanligt. Den vanligaste formen av nedsatt färgseende är en bristande förmåga att skilja mellan grönt och rött, men vissa har svårt att skilja mellan gult och blått.

Nedsatt färgseende är vanligtvis ärftligt och medfött, men vissa ögonsjukdomar och vissa typer av medicin kan också påverka färgseendet.

Kort om hur ögonen fungerar

Färgseende bottnar i din förmåga att skilja mellan de tre primärfärgerna rött, grönt och blått. Alla andra färger är bara kombinationer av dessa. Ljus kommer in i ögat genom hornhinnan, främre kammaren, linsen, glaskroppen och träffar sedan ögats bakre vägg, näthinnan (retina). I näthinnan finns ljuskänsliga celler som kallas tappar. Det finns tre olika typer av tappar. Varje typ uppfattar varsin typ av primärfärg. Det finns även celler i näthinnan som kallas stavar. Dessa är känsligare än tapparna och registrerar ljus av mindre intensitet (svagt ljus), men de förmår inte skilja mellan de olika färgnyanserna. Detta ger mening åt talesättet ”i mörkret är alla katter grå”. I dålig belysning fungerar alltså inte tapparna, och vi kan inte se färgnyanser.

Om tappcellerna inte fungerar som de ska vid normal belysning kan det hända att du inte ser en av primärfärgerna. Den vanligaste formen av färgblindhet är att inte kunna skilja mellan grönt och rött. En färgblind person uppfattar dessa färger som neutrala eller grå. Det finns olika grader av hur mycket nedsatt färgseendet är hos en person med detta handikapp. Vissa klarar inte av att skilja mellan nyanser av grönt och rött, medan andra inte kan se hela spektret i regnbågen eller den rosafärgade himlen vid en solnedgång. Färgseendet ändrar sig lite genom livet. Färgblindhet är ett varaktigt tillstånd. Om du har en måttlig grad av färgblindhet är det liten risk för att den ska bli värre med tiden. Dock kan åldrande göra färgupplevelsen lite blekare under livets senare faser.

Många färgblinda eller färgsvaga känner inte till sitt problem. Det är ju ingen som säkert kan veta vad en annan person ser. Vanligtvis skiljer man färgerna från varandra på samma sätt, och de flesta är i stort sett eniga om vad som är gult och grönt, rött eller blått – även om man strängt taget kanske inte upplever exakt samma färg.

Orsaker till färgblindhet

Ärftlig orsak

Som regel beror färgblindhet på ett fel i arvsmassan (generna) vilket kallas för en mutation. Tillståndet är således medfött.

Det vanligaste är att tillståndet överförs från mor till son (mutationen är könsbunden, det vill säga knuten till X-kromosomen), men också flickor kan bli färgblinda, även om det är mycket ovanligare. 1 av 12 pojkar föds färgblinda, medan motsvarade siffra för flickor är färre än 1 av 100.

Det föreligger en så kallad recessiv ärftlighet. Det betyder att om en pojke får en X-kromosom med mutation från sin mor blir han färgblind, eftersom pojkar (XY) bara har en X-kromosom. En flicka (XX) har två X-kromosomer, men eftersom mutationen för färgblindhet är recessiv betyder det att båda X-kromosomerna måste ha detta fel för att hon ska bli färgblind.

De flesta flickor har bara en X-kromosom med mutationen och därför blir de inte färgblinda. Men en kvinna med en skadad X-kromosom kan vara orsak till att hennes son blir färgblind (50 %procent risk). Modern måste alltså inte själv ha problem med färgseendet, även om hon är bärare av mutationen. En far kan inte vara orsak till att hans son blir färgblind (eftersom han överför Y-kromosomen). Både far och mor måste ha den sjuka genen om en dotter ska bli sjuk.

Andra orsaker

Vissa sjukdomar kan ge nedsatt färgseende, men detta påverkar oftare uppfattningen av blått och gult. Det kan också påverka det ena ögat i större grad än det andra, och tillståndet blir ofta bättre om den underliggande sjukdomen behandlas.

Tillstånd i ögat kan påverka färgseendet. Detta gäller både grå starr och grön starr samt sjukdomar som makuladegeneration. Vissa sjukdomar som drabbar hela kroppen kan också påverka färgseendet. Det gäller sjukdomar som diabetes, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, blodcancer eller sicklecellanemi.

Färgseendet kan bli sämre med åldern, men också en del mediciner kan påverka det. Blodtrycksmediciner, hjärtmediciner, mediciner mot reumatiska besvär samt mediciner som används i behandlingen av nervsjukdomar och vid psykiska problem är de som oftast påverkar färgseendet.

Om du utsätts för starka kemikalier, till exempel i arbetet, kan detta också orsaka nedsatt färgseende. Kemikalier i konstgödsel, koldisulfid, styren eller kvicksilver har förknippats med sådana synförändringar.

Kan man göra något åt nedsatt färgseende?

Om det är ärftliga orsaker till färgblindheten finns det ingenting att göra för att förbättra tillståndet. Om det är en annan orsak eller sjukdom som ligger till grund för bristen kan detta ibland bättras genom att den underliggande orsaken korrigeras.

Det finns också kontaktlinser och glasögon med färgat glas som får kontraster att framstå som klarare, men de ökar inte förmågan att skilja mellan färger. Ofta ska sådana hjälpmedel också bara användas på det ena ögat, något som kan störa djupseendet.

Hur testar man färgseendet?

Du kan enkelt kontrollera färgseendet hos till exempel en läkare eller optiker. Man använder då ett litet häfte med ett antal grovkorniga färgbilder där det finns tal med olika färgkoder. Vid färgblindhet klarar du inte av att se de här talen. Några av bilderna är bara vanliga bilder utan några tal. Det finns också andra tester och metoder för att bedöma färgseendet, men för att göra dessa måste du i princip gå till en ögonläkare. Det är ofta bra att upptäcka problemet genom att testa synen så att man undviker missförstånd och förvirring, till exempel i utlärningsmaterial som använder sig av färgkoder för att framföra ett budskap.

Vilka konsekvenser har nedsatt färgseende?

Färgblindhet är ingen sjukdom och innebär inte ökad risk för andra sjukdomar. Men om du är färgblind är du olämplig för vissa yrken. Det gäller till exempel yrken som flygkapten, tågförare eller kapten på en båt, där det är avgörande att du kan skilja bestämda färger från varandra. Olika positioner inom försvaret och polisen kan också ställa krav på färgseende. Det kan också vara svårt att ha yrken som elektriker eller laborant där färgkoder kan vara viktiga.