Skelning (strabism)

Vad är skelning?

Skelning kallas strabism på fackspråk och är ett tillstånd där båda ögonen inte är riktade mot samma punkt. Skelningen kan ha olika riktning (utåt, inåt, uppåt eller nedåt) och graden av skelning kan vara stor eller liten. Ofta är skelningen ett konstant tillstånd, och kallas då manifest strabism (tropi). Hos vissa uppträder skelningen bara när de är trötta eller hängiga – intermittent strabism (fori). Om skelning bara kan påvisas när man täcker för det ena eller det andra ögat föreligger dold skelning eller latent strabism.

Ofta är det hela tiden det ena ögat som skelar (det skelande ögat) medan det andra står stilla (det fixerande ögat). Hos många patienter växlar dock skelningen mellan ögonen.

Med normal samsyn menar man att synintryck från båda ögonen uppfattas som en bild i hjärnan. Utvecklingen av samsyn börjar vid 3–4 månaders ålder och förutsätter att det inte föreligger någon skelning. Hos barn som skelar konstant undertrycker hjärnan bilden från det skelande ögat och kan bara uppfatta bilden från det öga som står rätt. Detta kan medföra varaktigt nedsatt syn på det skelande ögat (amblyopi) och förlust av samsyn. Vid intermittent och latent skelning är detta vanligen inte något problem.

Vid utveckling av skelning i vuxen ålder kan dubbelsyn vara ett besvärligt och ihållande symtom, eftersom den vuxna hjärnan inte har samma förmåga att undertrycka synintrycket från det skelande ögat.

3–4 % av befolkningen skelar i högre eller lägre grad. Cirka 1 % har nedsatt syn på det ena ögat på grund av skelningen.

Orsak

Det finns olika orsaker till skelning:

• Man känner inte till orsaken till så kallad "medfödd inåtskelning", men det finns starka bevis för att det finns en medfödd brist på förmåga till samsyn.
• Översynthet eller närsynthet är en vanlig orsak till skelning. Vid översynthet måste strålkroppen konstant dra sig samman för att det ska bildas en tydlig bild på näthinnan. Detta ger också en ständig stimulans till de muskler som rör ögonen inåt, eftersom de muskelgrupperna är sammankopplade i hjärnan. Hos de patienterna är det därför viktigt med glasögon som korrigerar översyntheten som en del av skelningsbehandlingen.
• Skelning kan också förekomma som uttryck för annan ögonsjukdom eller på grund av bakomliggande generell sjukdom. En grundlig sjukdomshistoria och undersökning av ögonen är därför viktigt hos patienter med skelning.
• Skelning är ofta, men inte alltid, ärftligt betingad.

Diagnos

Konstant skelning i en viss omfattning är lätt att uppfatta för dem som umgås med personen.

På grund av faran för nedsatt syn på det skelande ögat ingår en systematisk undersökning av ögonen i läkarundersökningen på vårdcentraler och i skolan. Detta sker genom att man kontrollerar om ljusreflexen faller mitt i båda pupillerna när barnet ser på en lampa som hålls framför det. Från och med fyraårskontrollen undersöks även synen på varje öga för sig.

Nyfödda barn kan de första veckorna ha varierande grader av skelning. Det beror som nämnts på att utvecklingen av samsyn först sker vid omkring 4–6 månaders ålder. Om barnet fortfarande skelar vid sex månaders ålder är det inte normalt och barnet remitteras till ögonläkare. Barnet kommer inte att växa ifrån skelningen.

Läkaren använder många olika tester för att undersöka skelningen, beroende på vilken skelningstyp som föreligger.

"Falsk skelning" betyder att vissa barn har ett kraftigt hudveck in mot näsan (epikantusveck), och det täcker en liten del av ögat och ger intryck av att barnet skelar.

Behandling

Behandling av skelning är viktigt för att uppnå en god synskärpa på båda ögonen. Att ge en bättre blickkontakt är också ett avgörande argument för behandling. Behandlingen ska också, om möjligt, bidra till att återupprätta samsynen.

Det finns flera sätt att behandla skelning på, beroende på grad och typ. Alla patienter med skelning behöver inte operation. Oavsett behov av operation är den icke-kirurgiska behandlingen helt avgörande för ett bra resultat.

Icke-kirurgisk behandling

• Om skelningen beror på översynthet korrigerar man översyntheten med glasögon. Detta görs inte bara för att patienten ska se bättre, utan för att rätta till skelningen.
• Föreligger det astigmatism – brytningsfel i hornhinnan – korrigerar man också detta med glasögon av samma skäl.
• Om barnet konsekvent bara skelar på ena ögat är synskärpan på det skelande ögat ofta nedsatt. Den här typen av synnedsättning kallas "amblyopi". För att träna upp synen på det skelande ögat kan man täcka det bästa ögat några timmar om dagen eller några dagar per vecka för att tvinga fram användning av det dåliga ögat.
• Vid särskilda former av skelning är specialglasögon (prismaglasögon) gynnsamt, ibland inför en operation.

Kirurgisk behandling

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) opereras i medeltal 19,6 personer per 100 000 invånare och år för skelning i Sverige. Denna siffra inbegriper även vuxna. I åldersgruppen 0–10 år opererades 466 barn för skelning i Sverige under 2006, ett antal som förväntas ligga stabilt framöver. Vid de här operationerna gör man ingrepp på och justerar de yttre ögonmusklerna (se teckning) så att skelningen rättas upp.

Det finns alltid ett visst osäkerhetsmoment vid skelningsoperationer. Även de mest erfarna läkarna kan av och till uppleva att effekterna av ett ingrepp på ögonrörelserna blir större eller mindre än förväntat. Behandlas patienten emellertid tillräckligt med glasögon eller lapp i förväg blir resultatet i de flesta fall bra. Det kan dock vara nödvändigt med flera operationer. Ett alternativ till opertation kan vara injektion av botulinumtoxin (nervgift) i en ögonmuskel på ena eller båda sidorna.

Prognos

Om skelning hos barn inte behandlas finns det en risk för att synen på det skelande ögat inte utvecklas normalt. Barnet får då nedsatt syn på ett öga, medan det öga som inte skelar får normal syn.