Ögonkomplikationer vid diabetes
Ögonkomplikationer vid diabetes innebär skador på näthinnan. I tidiga stadier ger dessa få eller inga symtom. Det är därför viktigt med regelbundna ögonkontroller vid diabetes.
Ögats yttre består av flera hinnor. Den yttersta av dessa är hornhinnan (kornea) som släpper in ljuset i ögat. Innanför hornhinnan finns en vätskefylld kammare som håller hornhinnan, regnbågshinnan och ögats lins på lite avstånd från varandra. Det är linsen som gör att man kan se skarpt både på nära och långt håll, tack vare att linsen kan ändra form genom att sträckas ut (bli plattare) eller dra ihop sig (bli rundare). Bakom linsen finns en geléliknande massa, glaskroppen (corpus vitreum). Längst in finns näthinnan (retina). När synintrycken träffar näthinnan ombildas synimpulserna till nervsignaler som går via synnerven till hjärnans syncentrum. Där omvandlas nervsignalerna till det man ser.
Vad är diabetes och ögonkomplikationer?
Förändringar i ögonen förekommer både vid typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. I sällsynta fall kan dessa förändringar efter hand leda till delvis eller fullständig förlust av synen. Man kan dock göra mycket för att hindra en sådan utveckling.
Som ögonkomplikation vid diabetes förekommer framförallt retinopati – skada på näthinnan, men även linsförändringar (grå starr), grön starr (glaukom) och förlamning av ögonmuskler förekommer vid diabetes.
En stor undersökning som analyserade data från studier över hela världen visade att 35 procent av personer med diabetes hade diabetesretinopati och att 10 procent hade så allvarlig diabetesretinopati att den hotade synen. Förekomsten var lika mellan män och kvinnor, men retinopati var vanligare bland personer med typ 1-diabetes jämfört med typ 2-diabetes.
Symtom
Diabetesretinopati är den allvarligaste ögonkomplikationen vid diabetes. I de tidiga faserna av retinopatin märks bara lite eller ingenting av de skadliga förändringar som sker i ögonen. Man kan alltså ha retinopati som kan hota synen utan att märka det. Därför är det viktigt att man regelbundet får ögonen undersökta av ögonläkare om man har diabetes.
Orsak
Diabetesretionpati beror på att blodcirkulationen i små blodkärl i näthinnan med tiden försämras. Förändringarna blir mer uttalade ju längre man har haft diabetes. Små förändringar i näthinnan är mycket vanligt när man har haft diabetes i några år, men förändringarna är så pass små att de som regel bara ska följas med regelbundna kontroller. Hos en mindre grupp kan det dock förekomma små blödningar, läckagepunkter eller nybildade blodkärl som kan skada ögats näthinna. Sådana förändringar kan stoppas med injektion av läkemedel eller laserbehandling, om det görs i tid. Utan behandling kan det bli blödningar eller vätskeutsöndring med svullnad i näthinnan (ödem) med en bestående försämring av synen.
Icke-proliferativ diabetesretinopati förekommer tidigt i utvecklingen av diabetesretinopati. I detta skede läcker blod ut ur de tunna små blodkärlen på näthinnan. Synen påverkas i liten utsträckning om den gula fläcken (makula) inte påverkas av svullnad (makulaödem) eller nedsatt blodcirkulation. Gula fläcken är det område på näthinnan där det finns flest synceller och där man ser som skarpast.
Proliferativ diabetesretinopati kännetecknas av nybildning av blodkärl. Bildandet av nya blodkärl är kroppens svar på minskad blodtillförsel genom de ursprungliga blodkärlen. De nybildade blodkärlen är sköra och lättblödande och bidrar inte till näthinnans blodförsörjning. Tvärtom kan de ge blödningar i näthinnan och glaskroppen och en ökad risk för näthinneavlossning.
Diagnos
Ögonundersökningen omfattar utvidgning av pupillerna med ögondroppar och fotografering av näthinnan, så att det kan göras jämförelser från år till år. Fotografering och undersökning av ögat ger inga obehag. Pupillutvidgningen varar i några timmar (ibland upp till ett dygn) och påverkar tillfälligt förmågan att läsa och köra bil under tiden. I många fall kan man med moderna kameror fotografera ögonbotten utan pupillvidgande ögondroppar.
Retinopatin utvecklas långsamt, därför är en undersökning per år vanligtvis tillräckligt för att upptäcka förändringar som behöver behandling. Ibland räcker det även bra med längre kontrollintervall. I några fall kan det dock bli nödvändigt med frekventare undersökningar, till exempel om retinopati redan har påvisats under graviditet, eller vid långvarig sjukdom med uttalade förändringar på näthinnan. För att säkerställa regelbunden kontroll är det viktigt att man själv beställer tid vid ögonkliniken om man inte bli kallad när det var planerat. Man bör också meddela ögonkliniken snabbt om man märker någon förändring av synen.
Behandling
Målet med behandlingen är att förebygga näthinneförändringar eller begränsa de förändringar som uppstått.
De viktigaste åtgärderna har som mål att hindra utveckling av ögonförändringar. Blodsocker och blodtryck måste stå under noggrann kontroll.
Noggrann kontroll av blodsocker
Noggrann kontroll av blodsockret innebär att hålla blodsockernivån inom normalområdet så mycket som möjligt, så att mätningar av långtidsblodsocker (HbA1c) visar låga värden. Forskning har bekräftat att noggranna blodsockerkontroller minskar förekomst av, och försämring av ögonkomplikationer både vid typ 1- och typ 2-diabetes. Studier visar även att tidig insättning av intensiv blodsockerkontroll ger bättre resultat än senare skärpning av behandlingen.
Noggrann kontroll av blodtrycket
Behandlingsstudier har visat att noggrann blodtryckskontroll ger minskad förekomst och försämring av diabetesretinopati. Man kan till och med minska risken för ögonkomplikationer genom att ge blodtrycksmedicin till personer med normalt blodtryck.
Laserbehandling, kirurgi och injektioner
Om det finns skador på näthinnan eller i glaskroppen kan injektion av läkemedel, laserbehandling eller kirurgi övervägas. Sådan behandling begränsar försämringen och synförlusten. Injektion av läkemedel minskar läckage och svullnad i näthinnan, och dämpar bildningen av nya blodkärl. Laserbehandling dämpar också tendensen till nybildning av blodkärl, vilket minskar risken för större blödningar inne i glaskroppen och i näthinnan.
Vid svullnad kring gula fläcken (makulaödem) används injektion av läkemedel (anti-VEGF) i ögat, ibland även laser eller kirurgi.
Borttagning av glaskroppen (vitrektomi) är ett kirurgiskt ingrepp som i vissa fall används vid behandling av framskriden diabetesretinopati där anti-VEGF och laserbehandling inte har tillräcklig effekt.
Prognos
Prognosen är god om man lyckas hålla blodsocker och blodtryck välreglerade. Vid dåligt reglerad diabetes finns risk för synförlust. Injektion av läkemedel, laserbehandling av näthinnan och vitrektomi har förbättrat behandlingsmöjligheterna och minskat risken för allvarlig synnedsättning betydligt.