Gula fläcken – en ovärdig ögonsjukdom
”Ditt ansikte ser ut som en beige blaffa”, säger Inger och skrattar när jag frågar henne om hon kan beskriva hur jag ser ut. Jag sitter mitt emot henne i hennes kök i centrala Stockholm. ”Håller jag för ena ögat så ser ditt ansikte ut som en cirkel, jag ser inga konturer alls”.
Inger, idag 80 år gammal, märkte redan 1967 att henne syn hade börjat försämras. Något år senare började ena ögat att bli dåligt.
– Jag kunde inte se så bra i fokus, linjer kroknade men det funkade rätt bra ändå. För varje år som gick blev min syn sämre men då förändringarna kom smygande tänkte jag inte så mycket på det. Och när jag väl fick åldersförändringar i gula fläcken konstaterat så fanns det ingen behandling. Idag kan många få en sprutbehandling, men jag betraktas tyvärr som slutbehandlad, berättar Inger.
Hon har den våta varianten av AMD och där finns idag litet olika behandlingsstrategier att välja på och sedan flera år tillbaka kan man också behandla med laser.
Livskvalitet och vardagen påverkas
Det är svårt att inte lägga märke till att hon känner en stor sorg över att hon längre inte kan se särskilt bra. Hon berättar om hur hennes liv och framförallt sociala liv begränsats på grund av sjukdomen.
– Många tror att man är arrogant när man inte hälsar i affären, men det handlar ju om att jag inte ser dem. I början blev jag jätteledsen men jag kan inte förklara för alla hela tiden att jag inte ser. Men det är inte värst. Det värsta är att jag inte kan se vilken buss det är som kommer, jag kan inte gå hem till någon för jag vet inte vad för slags belysning de har hemma, jag kan inte gå in i klädbutiker för att jag blir bländad av ljuset och hemma är det viktigt med kontraster.
Hon går upp från köksstolen och ställer sig vid köksbäcken och pekar.
-Ser du? Här är köksbänken mörk, då har jag allt annat i ljusa färger och på andra sidan är köksbänken i vitt och då har jag mörka detaljer för att kunna se dem.
Hela lägenheten går i olika färger. Det är först då jag förstår varför. Och i många rum är persienner neddragna.
– Jag trivs bäst i jämnt ljus. Skugga, sol, skugga, sol en sommardag är rena tortyren för mig. Ljuset å ena sidan bländar mitt seende och å andra sidan blixtrar det till framför ögonen, vilket är påfrestande för både psyket och hjärnan eftersom mina ögon inte hinner ställa om. För mig är en mulen dag det bästa tänkbara.
Som för många andra med åldersförändringar i gula fläcken fick även Inger lässvårigheter. Men hon berättar att tack vare ny teknik så är hennes dator hennes livlina. Genom ett förstorningsprogram i datorn kan hon hålla sig uppdaterad med vad som händer här hemma men också i världen. Att det tar tid att läsa nyheter och annat intressant blir därmed ett mindre bekymmer.
– I början tyckte jag att min sjukdom var ovärdig och jag hade jättesvårt för att acceptera eller infinna mig i att jag kommer leva så här för resten av mitt liv. Minns särskilt en ögonläkare som tröstande sa ”man blir inte helt blind”. Som om de orden skulle ha fått mig att må bättre. Idag har jag, med tiden dock, lärt mig att acceptera min synnedsättning.
