Finns ingen anledning att bli bitter trots AMD

Det var bra precis när hon fyllde 70 år som Barbro Ström började märka av att hennes syn försämrats. Hon berättar att det kom smygandes och till en början förstod hon inte alls vad det handlade om.

– Jag kommer ihåg att jag allt oftare började tycka att det var svårt att läsa, och eftersom jag är en riktig bokmal blev det ganska snabbt ett problem för mig. Det var som att bokstäver föll bort när jag läste och det blev betungande för mig att läsa en bok av samma storlek som jag tidigare läst från pärm till pärm på bara ett par timmar, säger Barbro.

Hon berättar att hon till en början trodde att det bara berodde på att hon kanske var lite trött och ”sömnig” i ögonen, men då problemen fortsatte uppsökte hon till slut en optiker för att få glasögon.

– Jag har aldrig tidigare i mitt liv behövt glasögon. Förvisso har jag stundtals använt läsglasögon av bekvämlighetsskäl men aldrig tidigare har jag haft sådana problem att jag behövt glasögon. Men eftersom jag nu hade svårt att läsa dagstidningen och en vanlig bok kände jag att det inte var mycket annat att göra än att inse faktum och skaffa glasögon.

Trodde inte det var AMD

Med bestämda steg gick hon till en närliggande optiker för att kolla upp synen. Hon berättar hur hon fick genomgå en liten undersökning innan optikern säger att han vill ge henne en remiss till en ögonläkare för att undersöka huruvida Barbros synproblem kan röra sig om åldersförändringar i gula fläcken (AMD).

– Jag har vänner och bekanta som har gula fläcken–sjukan (AMD) så det är ingen sjukdom som jag är främmande för men jag kommer ihåg att jag blev förvånad att jag skulle träffa en ögonläkare. Jag var helt inställd på att det bara rörde sig om försämrad syn på ålderns höst och att jag behövde glasögon.

Väl hos ögonläkaren fick hon svaret svart på vitt. Hon hade den torra varianten av AMD. När det gäller behandling av den torra typen så finns det inte någon specifik behandling i dagsläget. Barbro medger att en viss sorg uppstod då hon fick beskedet men samtidigt försökte hon se positivt på det hela.

– Självklart blev jag lite ledsen när jag fick veta att jag har en sjukdom som innebär försämrad syn och som inte går att behandla. Jag älskar ju som sagt att läsa så det blev ett tungt besked till en början. Men när det hade lagt sig så började jag försöka se de positiva aspekterna i det hela. En av mina vänner har nämligen den våta varianten och hon har väldigt, väldigt svårt att se på tv, aktivera sig och liknande. Min situation är inte lika allvarlig eftersom jag fortfarande har någorlunda syn, så jag är glad att det var den torra varianten som jag drabbades av.

Vardagen påverkas

Samtidigt medger hon att det vore att sticka under stolen om hon inte erkänner att sjukdomen har påverkat hennes vardag på väldigt många olika plan.

– Sedan jag var ung flicka har jag gillat att vara ute i naturen, springa, promenera, rida och alla möjliga uteaktiviteter. Dessa typer av saker kan jag inte längre göra, fast och andra sidan var det ju längesedan jag var ute och sprang, säger Barbro och skrattar till.

– Eftersom jag börjar bli uppåt åren finns det ingen anledning att bli bitter och sur för att jag har denna sjukdom. Istället för att läsa lyssnar jag numer väldigt mycket på ljudböcker och de flesta av mina vänner är ju fortfarande vid liv, och även om vi alla har någon liten sjukdom här och där kan vi fortfarande prata med varandra och det är ju det som är det viktigaste i slutänden, avslutar Barbro Ström.