Kronisk njursvikt

Vad är kronisk njursvikt?

Kronisk njursvikt innebär att njurarnas förmåga att filtrera bort slaggprodukter för att rena blodet – en av njurarnas viktigaste uppgift – är betydligt nedsatt. Allvarlighetsgraden kan mätas med bland annat blodprov och urinprov.

Kronisk njursjukdom är ett av de största folkhälsoproblemen i världen. Tillståndet kan förutom själva njursvikten också ge en högre risk för hjärt-kärlsjukdomar såsom stroke och hjärtinfarkt.

Symtom

Oberoende av vad som orsakar njursvikten är sjukdomsbilden ganska likartad. Vilka symtom som uppstår beror på hur allvarlig njursvikten är.

Lätt njursvikt behöver inte ge några symtom alls. Måttlig njursvikt ger oftast få symtom. Vid allvarlig njursvikt är symtomen oftast betydande med klåda, illamående, trötthet, ökat behov av att kissa nattetid, stickningar i fötterna, ankelsvullnad, andfåddhet och glåmig hud.

Orsak

Utvecklingen av njurskador vid diabetes är komplex och är ett resultat av olika faktorer i samverkan. Det finns ett flertal identifierade orsaker till njursvikt, de vanligaste är:

• Diabetes (typ 1 eller typ 2) – diabetesnefropati.
• Högt blodtryck med njurskada.
• Kronisk njurinflammation (glomerulonefrit).
• Kronisk njurbäckeninflammation.
• Långvarig prostataförstoring eller annat hinder för tömning av blåsan.
• Polycystisk njursjukdom – det innebär att man har många vätskefyllda hålrum i njuren och levern.
• Läkemedel – exempelvis litium eller överbruk av värktabletter innehållande acetylsalicylsyra.

Njurskador karakteriseras av att njurarnas rensande förmåga och förmåga att bli av med överskottsvätska minskar. Det märks genom att nivåer av vissa ämnen i blodet blir högre. Inom vården mäts ofta ämnet kreatinin som nästan uteslutande rensas via njurarna. Om nivåerna av kreatinin är höga talar det för att njurarnas renande förmåga har minskat. Med hjälp av en matematisk formel kan man uppskatta njurfunktionen, baserad på nivån av kreatinin i blodet.

Ett annat kännetecken vid njurskada är att det finns mer äggvita i urinen. I vanliga fall hamnar bara en liten andel av äggviteämnen som finns i blodbanan i urinen som vi kissar ut. Men vid njurskador kan den andelen öka vilket man kan mäta med hjälp av ett urinprov (se nedan).

Diagnos

Symtomen som nämns här ovan kan leda till misstankar om kronisk njursvikt. Ofta är det dock rutinundersökningar som gör att man upptäcker en försämrad njurfunktion. Sådana rutinundersökningar görs ofta varje år vid diabetes, högt blodtryck och andra tillstånd som ger ökad risk för njurskador.

Diagnosen baseras främst på ett blodprov med mätning av kreatinin som används för att uppskatta njurfunktionen (se ovan).

Urinprov för att bedöma förekomsten av proteiner i urinen tas på morgonen, efter att man har vaknat. Ofta används ett mått som beräknar förhållandet mellan proteinet albumin och kreatinin. I normala fall ligger förhållandet mellan dessa under 3. Ligger det över 3 så talar man om måttlig ökning av albumin i urinen eller mikroalbuminuri. Ligger det över 30 talar man om en kraftig ökning av albumin i urinen, så kallad makroalbuminuri. En sådan kraftig ökning är förknippad med sämre prognos. 

Uttalad och långvarig njursvikt leder till tydliga symtom. Man kan då hitta hudförändringar och hudblödningar, högt blodtryck, förstorat hjärta och vätskeansamling i kroppen. Blodprover kan ibland bidra med att bedöma om det finns en ansamling av ämnen som kan leda till besvär.

Vid ultraljudsundersökning kan man i vissa fall hitta en specifik orsak till njursvikten. Njurarna kan se annorlunda ut vid högt blodtryck och diabetes. Det är också viktigt att utesluta att det finns hinder i urinvägar som gör att njurarna inte kan bli av med den urin som produceras. 

Behandling av kronisk njursvikt

Efter hand som den sviktande njurfunktionen förvärras ökar besvären på grund av obalans i kroppens inre miljö. Sjukdomsutvecklingen kan dock fördröjas och besvären kan lindras betydligt med hjälp av läkemedel och förändrad livsstil.

Vid behandling av njursvikt kan det behövas flera olika sorters läkemedel, eftersom de olika symtomen ofta behöver behandlas var för sig. Exempelvis kan man behöva ett läkemedel mot högt blodtryck och ett annat mot vätskeansamling i kroppen och så vidare.

Förutom läkemedelsbehandling är det viktigt att man ser till att äta och dricka enligt ordination:

• Vätsketillförseln bör vara normal och vätskebrist bör undvikas.
• Vid högt blodtryck är det viktigt att dra ner på saltintaget.
• Genom att minska proteinintaget minskar belastningen på njurarna. Det kan ge som resultat att dialysbehandling, en process där blodet renas med hjälp av en maskin, kan skjutas på framtiden. Man bör ta hjälp av en dietist när man drar ner på proteinintaget. Protein finns bland annat i kött och fisk.

Det kan också vara viktigt att behandla riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar såsom höga blodfetter och höga blodsockernivåer.

Prognos

En del patienter kan ha en stabilt nedsatt njurfunktion med lindriga symtom under många år. I regel sker dock en långsam försämring av njurfunktionen. Det finns en ökad sjuklighet i hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke hos personer med kronisk njursvikt.

Vid allvarlig njursvikt kan man behöva dialysbehandling. Dialys är en metod för konstgjord rening av kroppen när njurarna inte längre själva kan göra det. Dialys kan utföras på sjukhus eller hemma. Bloddialysbehandlingen på sjukhus tar cirka fyra till fem timmar och görs i regel tre till fyra gånger per vecka. Bukdialys sker hemma antigen dagtid eller nattetid med hjälp av en maskin som gör att man är fri från behandling dagtid.

Om allvarlig njursvikt utvecklas planerar man för en njurtransplantation. Vid hög ålder och/eller svåra bakomliggande sjukdomar är transplantation dock inte möjlig. Transplantationen förutsätter att man hittar en donator som har en vävnadstyp som passar patientens.