Kronisk njursjukdom – undersökningar
Njurarna kan undersökas både med urinprov, blodprov och bilddiagnostik.
I de tidiga stadierna ger kronisk njursjukdom inga symtom. Bara laboratorieprover kan avslöja att en njursjukdom håller på att utvecklas. Varje person som löper en ökad risk för kronisk njursjukdom bör regelbundet undersökas avseende denna sjukdom. Urin, blod och bilddiagnostik (till exempel röntgen) används för att påvisa njursjukdom samt för att följa dess utveckling. Alla dessa undersökningar har dock sina begränsningar. De används ofta tillsammans så att man får en samlad bild av sjukdomens natur och utbredning. Dessa undersökningar kan vanligen utföras utan att man behöver läggas in på sjukhus.
Urinprover
Urinsticka. Urinstickan innehåller reagenser som kontrollerar urinen med avseende på normala och onormala ämnen, inklusive protein (äggvita). Normalt förekommer bara mycket små mängder albumin (protein) i urinen. Ett positivt utslag på urinstickan för protein är onormalt. Ett känsligare test på protein är beräkning av albuminmängden i urinen, och kreatinin. Förhållandet mellan albumin och kreatinin i urinen ger ett bra mått på hur mycket albumin som utsöndras per dag.
Blodprover
GFR. Är en standardmetod för att ange hur bra njurfunktionen är. Efterhand som en njursjukdom utvecklas sjunker GFR. Normal GFR är omkring 100–140 ml/min hos män och 85–115 ml/min hos kvinnor. Hos de flesta sjunker den något med åldern. GFR beräknas utifrån kreatininvärde (bland cystatin C-värde) i blod, ålder, kön, vikt och längd. Grad av njurfunktion kan indelas i fem grupper baserat på GFR-värdet.Kreatinin och urinämne (urea) i blod. Kreatinin och urinämne i blod används ofta för att kontrollera och följa en patients njurfunktion. Kreatinin är en nedbrytningsprodukt som bildas normalt i musklerna. Urinämne är en avfallsprodukt av protein. Mängden av dessa ämnen ökar i blodet när njurfunktionen försämras.
Elektrolyter och syra-basbalans. Den försämrade njurfunktionen orsakar en obalans i elektrolyterna (saltbalansen), särskilt för kalium, fosfat och kalcium. Högt kalium (hyperkalemi) är särskilt problematiskt. Syra-basbalansen i blodet rubbas också.
Vitamin D. Nedsatt produktion av den aktiva formen av vitamin D ger låga kalciumvärden i blodet. Bristande förmåga att utsöndra fosfor på grund av sviktande njurar gör att fosforvärdet i blodet ökar. Hormoner som bildas i testiklarna eller äggstockarna kan också vara onormala.
Antal röda blodkroppar. Eftersom den nedsatta njurfunktionen stör produktionen av röda blodkroppar blir antalet röda blodkroppar och hemoglobinet (blodvärdet) lågt (anemi).
Öka din kunskap om Addisons sjukdom
Vid Addisons sjukdom är binjurebarken, den yttre delen av binjuren, skadad och kan inte bilda livsviktiga hormoner som kortisol, som bland annat reglerar ämnesomsättningen. Vanliga symtom är exempelvis trötthet, diffusa smärtor i buken, illamående, kräkningar och diarré.
Andra undersökningar
Ultraljud eller datortomografi av urinvägar. Ultraljud används ofta i diagnostiken av njursjukdomar. Ultraljudsundersökningen utförs utanpå magen. Vanligtvis är njurarnas storlek minskad vid kronisk njursjukdom, men de kan se normala ut eller till och med förstorade vid polycystisk njursjukdom, diabetesnefropati och amyloidos. Ultraljud används också för att diagnostisera avflödeshinder i urinvägarna och njursten samt för att bedöma blodflödet till njurarna. Ibland görs datortomografi av urinvägarna och då får man kontrastvätska insprutad i blodet innan undersökningen.
Biopsi. Ett vävnadsprov från njurvävnaden (biopsi) krävs ibland när orsaken till njursjukdomen är oklar. En biopsi kan vanligen tas i lokalbedövning, genom att en nål förs genom huden och in till njuren. Efter sådan provtagning kan man ibland få stanna kvar på sjukhuset för observation.
