Kronisk njursjukdom – behandling

Vad man själv kan göra

Allmänna kosthållningsråd

• Proteinbegränsning. Ett minskat intag av protein kan minska belastningen på njurarna och eventuellt försena utvecklingen av terminal och dialysberoende kronisk njursjukdom. Proteinbegränsning bidrar också till att minska njursviktssymtom. En dietist kan hjälpa att ta reda på vad som är en lämplig proteinmängd.
• Saltbegränsning. Saltintaget bör begränsas till 5 gram per dag så att vätskeansamling i kroppen undviks och för att uppnå en god blodtryckskontroll.
• Vätskeintag. Ett ökat vätskeintag förebygger inte njursjukdom. Man kan tvärtom bli rekommenderad att begränsa vätskeintaget.
• Kaliumbegränsning. Detta är nödvändigt vid långt framskriden njursjukdom, eftersom njurarna inte längre klarar att rensa ut kalium från blodet. Höga kaliumnivåer kan ge rubbad hjärtrytm. Exempel på mat som innehåller mycket kalium är bananer, apelsiner, nötter och potatis. Så kallat mineralsalt kan innehålla höga halter av kalium.
• Kalcium. Med tilltagande njursvikt får kroppen svårare att ta upp kalcium (kalk) från maten. Ett adekvat intag är nödvändigt för att hålla skelettet i kroppen friskt och för att undvika problem med bisköldkörtlarna (paratyreoidea, hormonkörtlarna på halsen som styr kalkomsättningen i kroppen). Man bör dock ta kontakt med läkare innan man börjar ta kalkciumtabletter och D-vitamin från apoteket då en överdosering kan leda till försämring av njursvikten.
• Fosforbegränsning. Ett minskat intag av fosfor rekommenderas för att skydda skelettet och kärlen. Ägg, bönor, cola-drycker och mjölkprodukter är exempel på fosforrik mat. Studier har visat att det är bättre med vegetabiliska proteiner jämfört med animaliska proteiner på grund av att fosfor i vegetabiliska proteiner tas upp sämre i magtarmkanalen.

Andra viktiga åtgärder

• Var noga med att följa den fastställda behandlingsplanen för ditt blodtryck och/eller din diabetes.
• Sluta röka.
• Gå ner i vikt vid kraftig övervikt.
• Begränsa intaget av alkohol.
• Fysisk aktivitet är viktig för att undvika förlust av kondition, muskler och sänkning av kognitiv förmåga samt för att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar som personer med njursvikt drabbas av i högre omfattning jämfört med dem som inte har njursjukdom.

Var försiktig med nya mediciner som skrivs ut av en läkare som inte är njurspecialist

Vid kronisk njursjukdom är det flera mediciner som kan vara skadliga för njurarna, och som man bör undvika eller få i minskade doser. Bland receptfria medel bör man vara försiktig med följande:

• Vissa smärtstillande medel som acetylsalicylsyra och NSAID (som ibuprofen och diklofenak).
• Avföringsmedel och syraneutraliserande medel som innehåller magnesium och aluminium.
• Magsårsmediciner som H2-blockerare (till exempel ranitidin) – måste ges i minskad dos vid njursvikt.
• Slemhinneavsvällande medel – särskilt om man har högt blodtryck.
• Vissa typer av lavemang som innehåller mycket fosfor.
• Örtpreparat.

Om man har diabetes, högt blodtryck eller högt kolesterol, förutom kronisk njursjukdom, är det viktigt att man tar alla sina ordinerade mediciner som föreskrivet och att man kommer på alla avtalade kontroller.

Läkemedelsbehandling

Det finns ingen botande behandling för kronisk njursjukdom. Målsättningen med behandlingen är:

• Att fördröja sjukdomens utveckling.
• Att behandla bakomliggande orsaker och bidragande faktorer.
• Att behandla komplikationer till sjukdomen.
• Att ersätta förlorad njurfunktion.

Åtgärder för att fördröja sjukdomen och behandla bakomliggande tillstånd

Kontroll av blodsocker. Att upprätthålla en god diabeteskontroll är mycket viktigt. Personer med diabetes som inte har kontroll över sitt blodsocker löper en mycket högre risk för att få alla de komplikationer som diabetes kan medföra, inklusive kronisk njursjukdom. Blodtrycksmediciner som kallas ACE-hämmare eller angiotensin II-antagonister är lämpliga för personer med diabetes som har protein i urinen och/eller högt blodtryck, eftersom de kan skydda njurarna bättre än andra blodtrycksmediciner.

Kontroll av högt blodtryck. God kontroll av blodtrycket fördröjer också utvecklingen av kronisk njursjukdom.

Komplikationer som kan kräva behandling

• Vätskeansamling i kroppen kan behandlas med olika vattendrivande mediciner. Dessa mediciner passar dock inte alla. Det hjälper att begränsa vätskeintaget.
• Blodbrist som beror på allvarlig kronisk njursjukdom kan behandlas med injektioner av hormonet erytropoietin.
• Högt blodtryck kan behandlas med en lång rad olika mediciner.
• Kalciumbrist kan behandlas med "vanligt" D-vitamin vid lätt till måttlig njursvikt och vid svår njursvikt med en special form av D-vitamin som är receptbelagd.
• Högt kalium kan i första behandlas med kosten och i andra hand med läkemedel.
• "Surt" blod vilket innebär att man samlar på sig slaggprodukter i blodet som ökar surhetsgraden behandlas med receptbelagt natriumbikarbonat som neutraliserande medel.

Dialys

Vid allvarlig kronisk njursvikt kan dialys eller njurtransplantation bli aktuellt. Det finns två typer av dialys: hemodialys och peritonealdialys. Hemodialys innebär att blodet cirkulerar genom ett filter i en dialysmaskin. Blodet rensas på avfallsprodukter och överflödigt vatten. Blodets halt av syror och olika mineraler som natrium och kalium normaliseras. Blodet leds därefter tillbaka till kroppen. Peritonealdialys innebär att blodet rensas genom att dialysvätska får rinna in i bukhålan.

Kirurgi

Njurtransplantation ger de bästa resultaten och den bästa livskvaliteten. Njurar för transplantation kan komma från levande släktingar, levande givare som inte är släkt med patienten eller från människor som avlidit av andra orsaker än njursjukdom.

Alla patienter är inte lämpliga för njurtransplantation. Man måste först genomgå en omfattande utredning för att säkerställa att man är lämplig för transplantation. Dessutom är det brist på njurar för transplantation, och patienterna måste ofta vänta i månader och år innan de kan få ett transplantat.

Man kan bara ta emot en njure från en givare vars immunsystem liknar det egna. Ju mer likt en givares immunsystem är, desto större är chansen för ett långvarigt gott resultat med den nya njuren. Transplantat från en levande släkting ger vanligen de bästa resultaten.

Alla som har fått ett transplantat måste få immunhämmande medicin under resten av livet, för att förhindra att kroppens immunsystem stöter bort den nya njuren. Immunhämmande mediciner kräver noggrann uppföljning och kontroll av blodvärden och ökar risken för infektioner de första åren och efter flera år vissa typer av cancer.