Interstitiell cystit
Vad är interstitiell cystit?
Interstitiell cystit kallas även Painful bladder syndrome. Tillståndet karakteriseras av smärta i urinblåsan och underlivet samt ökade urinträngningar med frekvent vattenkastning både dag och natt. Typiskt är att smärtan lindras när man kissar. Ofta känner man ett onormalt kraftigt, smärtsamt och hastigt påkommande behov av att kissa. Besvären är långvariga och har en tendens att komma och gå. Diagnosen förutsätter att man har uteslutit en lång rad andra sjukdomar som kan ge liknande besvär.
I Europa räknar man med att cirka 20 personer per 100 000 har tillståndet. Cirka 90 % är kvinnor. Genomsnittsåldern vid sjukdomens debut är omkring 30–50 år.
Orsak
Orsaken är okänd. Det är möjligt att det rör sig om flera tillstånd med liknande symtom. Hos vissa förekommer tillståndet tillsammans med andra besvär som allergi, irritabel tarm (IBS), inflammatorisk tarmsjukdom (Crohns sjukdom, ulcerös kolit) och migrän.
Öka din kunskap om Addisons sjukdom
Vid Addisons sjukdom är binjurebarken, den yttre delen av binjuren, skadad och kan inte bilda livsviktiga hormoner som kortisol, som bland annat reglerar ämnesomsättningen. Vanliga symtom är exempelvis trötthet, diffusa smärtor i buken, illamående, kräkningar och diarré.
Viktigt att utesluta andra förklaringar
Diagnosen interstitiell cystit förutsätter att man har uteslutit andra tillstånd som exempelvis blåskatarr på grund av bakterier eller blåsirritation till följd av läkemedel, strålbehandling eller tuberkulos. Det får inte finnas några tecken på sjukdom i eller omkring slidan (som herpesinfektion), i livmodern, urinröret eller i blåsan.
Diagnostik
Diagnosen baseras på de typiska symtomen och uteslutning av ovannämnda tillstånd och förhållanden. Symtomen är ofta så typiska att diagnosen kan ställas utifrån sjukdomshistorien tillsammans med normala fynd vid gynekologisk undersökning och urinundersökning. En undersökning av urinblåsan, en cystoskopi, bör göras för att utesluta tecken på andra sjukdomar i urinblåsan.
Behandling
Det finns inget botemedel eller någon bra behandling för tillståndet. Om du klarar dig utan mediciner eller andra behandlingsåtgärder kommer läkaren att rekommendera att du avvaktar. Om besvären är så pass svåra att du behöver behandling finns det olika preparat att prova. Det bästa kan vara ett läkemedel som används mot depressioner, men som även har en smärtlindrande effekt. Många olika läkemedel har provats på detta tillstånd, men för de flesta saknas tillförlitlig vetenskaplig dokumentation på deras effekt.
I cirka 20–30 % av fallen kan det ge en övergående lindrande effekt att "töja ut" blåsan – det vill säga att under narkos fylla blåsan med mer vätska än du kan hålla in. Denna behandling måste upprepas då och då. Transkutan nervstimulering och akupunktur har också provats utan större effekt. Hos vissa har man sett effekt av botulinuminjektioner i urinblåsans slemhinna.
Vissa upplever att faktorer i kosten förvärrar eller utlöser besvären. Några exempel är citrusfrukter, nötter och alkohol. De individuella variationerna är stora och det saknas vetenskapliga belägg för konkreta kostråd. Allmänt rekommenderas att undvika saker i kosten som man flera gånger har upplevt förvärrar besvären.
Prognos
Detta är en i princip ofarlig, men ibland mycket plågsam sjukdom. Studier har visat att uppemot hälften av patienterna kan uppleva att tillståndet försvinner utan behandling efter en genomsnittlig varaktighet på åtta månader. Men vissa har besvär i åratal. För många blir det lättare att leva med besvären när de har fått besked om att ingen farlig sjukdom konstaterats.
