Hydronefros, vattennjure
Ibland är avflödet av urin från njuren blockerat. Då ansamlas urin i njuren. Om avflödeshindret kvarstår gör det ökade trycket att njurbäckenet utvidgas, vilket kallas för hydronefros eller vattennjure.
Vad är hydronefros?
Njurarna består av själva njurvävnaden, där blodet filtreras, och av samlingssystemet (njurkalkar, eller calyces) som leder urinen till njurbäckenet. Därifrån transporteras urinen genom urinledarna ner till urinblåsan.
Vid hydronefros är samlingssystemet i njurarna utvidgat. Denna utvidgning beror i de flesta fall på ett hinder i urinvägarna nedanför njurbäckenet. Följden blir att urinen ansamlas ovanför hindret, vilket ökar trycket i de övre delarna av urinvägarna, inklusive njurbäckenet. Om trycket förblir ökat tillräckligt länge kan det göra att njurvävnaden pressas ihop och njurens funktion försämras.
Hydronefros är ett vanligt tillstånd. Det kan förekomma hos nyfödda och spädbarn, som följd av medfödda förändringar. Vissa gravida kvinnor kan utveckla övergående hydronefros på grund av att livmodern trycker på urinledaren, men hos nästan alla går dessa förändringar tillbaka efter förlossningen. Hos äldre är hydronefros vanligast bland män på grund av prostatasjukdomar.
Symtom
Symtomen beror på var hindret sitter och vad som orsakar hindret. Som regel ger en långsam utvidgning av njurbäckenet få eller inga symtom. Ett plötsligt hinder kan däremot ge starka smärtor, som till exempel de smärtor som uppstår vid njursten. Om man dricker stora mängder vätska kan det ge svåra smärtor i flankerna under ett par timmar på grund av att det är så mycket vätska som ska genom njurarna, vilket kan medföra en övergående tryckökning – särskilt om urinvägarna är lite trånga. I sällsynta fall kan hydronefros leda till högt blodtryck. Utveckling av njursvikt och akut stopp av urinproduktionen förkommer också.
Öka din kunskap om Addisons sjukdom
Vid Addisons sjukdom är binjurebarken, den yttre delen av binjuren, skadad och kan inte bilda livsviktiga hormoner som kortisol, som bland annat reglerar ämnesomsättningen. Vanliga symtom är exempelvis trötthet, diffusa smärtor i buken, illamående, kräkningar och diarré.
Orsak
Hydronefros beror vanligen på ett stopp i urinvägarna. Det kan till exempel bero på en förstorad prostata, eller en förträngning i den ena eller båda urinledarna. Detta leder till ett ökat tryck av urinen ovanför den trånga delen, så att njurarnas samlingssystem utvidgas.
Riskfaktorer är alla tillstånd som kan medföra ett hinder för urinens passage. De vanligaste orsakerna är graviditet, njursten, gynekologiska tillstånd, förträngningar i urinrör eller urinledare, prostatasjukdom, tumörer, backflöde av urin från blåsan, retroperitoneal fibros (bindvävsförändring bakom bukhinnan). Medfödda missbildningar och tryck på urinvägarna orsakad av infektion/svullnad i närliggande organ kan också vara förklaringen.
I vissa fall finns inget avflödeshinder i urinvägarna men uppstår ändå en vattennjure. Det kan bero på till exempel återflöde av urin från urinblåsan till njurarna, något som kallas för vesikoureteral reflux. Tillståndet förekommer främst hos barn.
Diagnos
Diagnosen ställs vanligen med hjälp av en ultraljudsundersökning av njurarna. Det kan också användas hos gravida kvinnor för att upptäcka om fostret har drabbats av vattennjure. I vissa fall används skiktröntgen eller andra metoder för avbilda urinvägarna.
Vid en allmän läkarundersökning finns inte alltid några sjukliga förändringar. En stor hydronefros kan i sällsynta fall kännas som en svullnad i flanken. Om urinblåsan är utspänd till följd av ett avflödeshinder kan man också känna det, precis ovanför blygdbenet.
Urinprov kan innehålla både blod och protein om njurskada föreligger. Ett blodprov kan visa om njurfunktionen är försämrad. Ibland behövs fler bilddiagnostiska undersökningar för att ta reda på orsaken, som till exempel njurröntgen med kontrast insprutad i en ven eller skiktröntgen.
Behandling
Syftet med behandlingen är att ta bort orsaken till hydronefros för att förhindra varaktig njurskada. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen.
En vanlig orsak är njurstenar. Behandlingen består då av att försöka få bort njurstenen med hjälp av läkemedel eller kirurgiska metoder.
Prognos
Hur sjukdomen utvecklas beror på orsaken till hydronefrosen. Om tillståndet behandlas framgångsrikt inom några dagar eller veckor blir njurfunktionen vanligen helt normal igen.
Utan behandling kan bestående njurskador uppstå. Om hydronefrosen är kvar i veckor eller månader kan förändringar uppstå i njurarna. Långvarig hydronefros kan finnas under graviditeten hos fostret. Njurvävnaden förstörs i varierande grad och man riskerar att förlora njurfunktionen.