Njurartärstenos

Vad är njurartärstenos?

Vi har två njurar. Varje njure tar emot "blod för rensning" via njurpulsådern, njurartären. I vissa fall finns det en förträngning (stenos) i njurartären, en så kallad njurartärstenos. Diametern i njurartären är då minskad med minst 50 %. Tillståndet kan bero på antingen lokala förändringar i kärlväggen (fibromuskulär dysplasi) eller uppstå som en del av allmän åderförfettning (aterosklerotisk sjukdom). Stenos i njurartären ökar risken för högt blodtryck(hypertoni) och vid betydande stenos kan tillståndet förorsaka njursvikt på grund av alltför dålig blodtillförsel.

Njurartärstenos är vanligt hos patienter med allmän åderförfettning. De allra flesta av dessa stenoser, som påvisas av en tillfällighet, har liten praktisk betydelse. Högt blodtryck på grund av njurartärstenos är sällsynt (under 1 %) bland personer med endast lätt eller måttligt förhöjt blodtryck. Bland patienter med kraftigt förhöjt blodtryck är njurartärstenos dock betydligt vanligare (10–25 %).

Orsak

Hos yngre personer är orsaken så kallad fibromuskulär hyperplasi, hos äldre ateroskleros. Högt blodtryck uppstår på grund av ökad utsöndring av enzymer/hormoner (renin/angiotensin/aldosteron) som följd av minskad blodgenomströmning i njurarna och lägre tryck i blodflödet genom njurarna. Ett sådant tillstånd (renovaskulär hypertoni) kan uppstå även när bara den ena njurartären har en stenos, men hos 25 % har båda artärerna förträngningar.

När bör tillståndet misstänkas?

Tillståndet bör misstänkas vid:

• Hypertoni som uppstår hos personer yngre än 20 år eller äldre än 50 år.
• Betydligt förvärrat högt blodtryck.
• Kraftigt förhöjt blodtryck.
• Kraftigt förhöjt blodtryck som inte kan kontrolleras med tre blodtrycksänkande läkemedel.
• Aterosklerotisk sjukdom i stora kroppspulsådern (aorta) eller i benen.
• Plötslig förlust av mer än 20 % av njurfunktionen efter användning av ett blodtryckssänkande medel av typen ACE-hämmare eller angiotensin II-receptorantagonist.

Diagnos

Läkaren kan fatta misstankar om sjukdomen på grund av någon av ovan nämnda iakttagelser. Dessutom kan läkaren ibland höra "blåsljud" från den trånga njurartären, men detta är ett ospecifikt fynd.

Blodprover (kreatinin och kalium) kan visa förändringar. Mätningar av enzymet renin och hormonet aldosteron kan visa förhöjda värden. Patienter med allvarligt högt blodtryck bör snarast genomgå en grundlig utredning, vanligen på sjukhus.

Aktuella undersökningar på sjukhus är röntgenundersökning med kontrast (angiografi), isotopundersökning av njurarna, ultraljud och eventuellt undersökningar med magnetkamera eller skiktröntgen.

Behandling

Det är möjligt att uppnå en normalisering av blodtrycket hos patienter med fibromuskulär dysplasi. Blodtrycket normaliseras däremot sällan hos patienter med njurartärstenos orsakad av åderförfettning. Patienter med allvarligt förhöjt blodtryck uppnår en klar minskning av blodtrycket med behandling. Patienter med endast lätt förhöjt blodtryck får vanligtvis liten eller ingen effekt av behandlingen. Behandlingen har också som mål att förhindra utveckling av njursvikt på grund av sviktande blodtillförsel.

Behandlingsalternativen är blodtryckssänkande mediciner, kolesterolsänkande medel eller medicin som skyddar mot blodpropp. I vissa fall görs operation (angioplastik) med insättning av "stent" – en form av armering som förhindrar att blodkärlet blir trångt igen efter ingreppet. Vid långt framskriden njursjukdom kan dialys eller njurtransplantation bli aktuellt.

En njurartärstenos som upptäcks av en tillfällighet och som inte ger symtom eller uppvisar några tecken behöver inte behandling som förbättrar blodcirkulationen.

Prognos

Bäst resultat av operation uppnås hos patienter med fibromuskulär dysplasi. 40–50 % blir botade från blodtryckssjukdomen och ytterligare cirka 40 % får bättre kontroll över blodtrycket. Patienter med aterosklerotisk njurartärstenos blir sällan botade från blodtryckssjukdomen. Åtgärd av njurartärstenos hos patienter med långt framskriden njursvikt har endast liten effekt på blodtrycket.

Allvarlig njursvikt och samtidig hjärtsjukdom ger sämre prognos.