Det står att sängvätning inte kan relateras till psyket. Själv är jag rätt övertygad om att psyket åtminstone förvärrar det hela. Att bli straffad och förnedrad på olika sätt hemma får problemet att växa oproportionellt. Själv fick jag gå till skolan ibland kissluktande med stora märken på benen efter stryk. Att jag var sängvätare ansågs som en stor stigma - inte bara för mig utan för föräldrarna också. Ett tag provade mina föräldrar att väcka mig vid vissa tillfällen på natten så att jag skulle gå på toa. När jag väl satt där visste jag inte varför jag var där och vad jag skulle göra där. Gick tillbaka till sängen, somnade om och drömde att jag satt på toa...då visste jag precis vad jag skulle göra där.
Med vänlig hälsning
Enures har visst med psyket att göra, men inte som orsak utan mer som konsekvens. Att bli skuldbelagd och/eller bestraffad pga att man kissar i sängen kan ge psykiska problem. Men grundorsaken till nattvätan är i regel rent kropsslig. En annan koppling mellan urinblåsan och själen är den att neurospykiatriska störningar som bl a ADHD av någon anledning är vanligare bland dem som kissar i sängen
