Mamma: Min tonåriga son är sängvätare 

– Han var väldigt mörk ett tag och funderade mycket på detta att sova över hos tjejer, berättar Sara. 

Problemen med sonens sängvätning har funnits där så länge Sara kan minnas.  

– Det har bara rullat på och man har ju på något sätt tänkt att det ska gå över, men det har bara fortsatt natt efter natt efter natt. Det är som att ha småbarn, man får aldrig sova och det slutar aldrig.  

Fakta om sängväta hos barn: 

• Den medicinska termen för sängväta är enures.  
• De barn som är över 5–6 år och som regelbundet kissar på sig under natten har enures.  
• Vid primär enures kissar barnet alltid på sig, vid sekundär enures kan barnet hålla sig torrt i perioder.  
• Ungefär var femte femåring, och var tionde sjuåring lider av enures.  
• Hos tonåringar ligger siffran runt 1–2 procent.  
• Enures är vanligare hos pojkar än hos flickor.  
• Orsakerna till enures har att göra med nattlig urinproduktion, nattlig blåsfunktion och förmågan att vakna upp ur sömnen.  
• Gamla föreställningar om att enures orsakas av psykiatriska problem eller dålig uppfostran detta stämmer oftast inte. Däremot finns det en ärftlig faktor. 
• Hos barn eller ungdomar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som till exempel ADHD är enures något vanligare.  

Var själv sängvätare som liten 

Sängvätning (enures) är dock inget som är helt främmande i Saras släkt.  

– Både hans pappa och jag, och även mina lillebröder har varit sängvätare, så det var ju inte helt främmande, berättar Sara.  

I 85 procent av fallen är sängvätningen ärftlig, det är därför vanligt att man har någon nära släkting som haft samma problem. I cirka 60 procent av fallen är det antingen ett syskon eller en förälder som också varit sängvätare.  

Fick låna ett ”enureslarm” 

Trots att enures är en relativt vanligt åkomma upplever Sara att det har varit svårt att få tillräcklig hjälp från vården. De första hon kontaktade, när hon insåg att något var fel, var vårdcentralen. Genom den fick de låna ett så kallat ”enureslarm”.

– Vi fick låna en matta som man lägga i sängen och som är ihopkopplad med ”en brölande låda”. Den skulle användas under en månads tid, säger Sara.  

Sara upplevde dock att larmmattan inte fungerade så bra. Sonen blev ofta varm av det tjocka tyget, vilket i sin tur gjorde att hans svettdroppar utlöste larmet. Därför valde de att avsluta denna behandlingsmetod.  

– Dessutom vaknade han i alla fall inte av den, så den bara brölade på där och jag fick springa dit och koppla ut alla de där trådarna så att det skulle sluta låta, säger Sara.  

Kräver intensivt arbete

Enligt Svenska Enuresakademien måste man använda alarmet varje natt, utan uppehåll för att det ska ge någon effekt.  De menar också att det inte är ovanligt att alla andra i hemmet, utom den som använder alarmet, vaknar av behandlingen till en början. Därför är det bra om föräldrarna är beredda att sova i samma rum som barnet för att hjälpa det att vakna under de första veckorna av behandlingen.  

”Alarmbehandling har stor chans att bota barnet från nattvätan, men kräver intensivt arbete och ger inte omedelbar effekt.” skriver Svenska Enuresakademien i ”Förslag till utredningsgång vid enures”.  

Det är alltså inte ovanligt att barn med enures sover mycket djupt och därför inte känner när blåsan är spänd.  

Sara berättar att hon ibland, framför allt när de sover borta eller om sonen har kompisar som sover över, ställer klockan för att väcka sonen på natten så att han ska kunna gå på toaletten.  

 – Oftast kommer han inte ihåg det på morgonen, han sover så tungt att han knappt märkt att han varit uppe, säger hon.  

”Kändes som att de inte var engagerade”

Sara och Benjamin har även träffat två olika läkare på ett barnsjukhus för att få hjälp.  

– Det har inte varit så bra där, det kändes som att de inte var engagerade. Jag vill ju ha hjälp att lösa detta, men jag förstår att det är jättesvårt. Samtidigt är det här inget nytt fenomen.  

Hon berättar att de gått igenom de olika stegen som man brukar ta när det kommer till behandling av enures.  

– Men det händer ingenting, det hjälper inte, säger hon.  

– Vi avslutade mötena där efter att jag under lång tid kände att vi inte blev tagna på allvar. Nu går vi bara dit för att få medicin, säger Sara.  

Benjamin använder sig bland annat av ett läkemedel med den aktiva substansen desmopressin, ett kroppsliknande hormon som reglerar urinproduktionen och framför allt minskar den på natten.  Normalt ökar hormonet (vasopressin) i kroppen av sig självt på natten. Men hos en del sängvätande barn ökar inte hormonet och då kan detta läkemedel hjälpa. Barnet bör dock undersökas av läkare som beslutar om man ska sätta in sådan behandling. Om medicineringen fungerar får familjen och barnet bestämma om medicinen ska ges varje kväll eller bara inför ”viktiga nätter”.  

Vill få fler tips från vården 

Sara tycker att vården är för dålig på att ge tips på olika hjälpmedel som man kan använda sig av när ens barn har enures. Hon menar att man som förälder blir tvungen att själv ”googla runt” för att hitta vad som finns på marknaden.  

– De kan ju i alla fall säga: ”Vi från sjukvården kan inte sälja de här produkterna, men titta på den här hemsidan”, säger Sara.  

Bland annat har Sara hittat ett par pyjamasbyxor med inbyggd blöja, skyddsörngott och skyddspåslakan.  

–  Dyrt, men samtidigt värt eftersom hela täcket och kudden inte behöver bli genomblöta varje gång. 

Blev blött i sängen tre till fyra gånger per natt 

För Benjamin går sängvätningen i perioder. Under de mest intensiva perioderna kan det bli blött i sängen upp till tre till fyra gånger per natt, berättar Sara.  

– När det blir blött blir det blött från knäna upp till nacken. Det blir inte bara på det här lilla skyddet som han har i sängen, utan på kuddar, täcket och allting.  

Vissa nätter har badkaret fyllts med sängkläder och Sara har ibland blivit tvungen att ta med tvätt till jobbet för att lukten inte ska sätta sig. I dagsläget går det dock bra, nu väcker hon Benjamin inte alls, förutom när han har kompisar hemma som ska sover över. Nu sover han oftast hela nätterna. 

Saknar stödgrupp för föräldrar 

Under intervjun återkommer Sara ofta till hur ensam man känner sig som förälder till ett barn med enures. Hon önskar att det fanns någon slags stödgrupp för familjer som befinner sig i den här situationen. En grupp där man skulle kunna dela erfarenheter och tips med varandra. 

– Jag har sökt på alla håll och kanter. Det här är ju inte ovanligt, det är ett stort problem. Men ingen vill prata om det, säger hon.  

På grund av det känsliga ämnet i denna artikel har vi på Netdoktor använt oss av fiktiva namn. Sara och Benjamin heter egentligen något annat.   

Är du själv förälder till ett barn med enures och vill komma i kontakt med mamman i artikeln? Hör då av dig till Netdoktors redaktion (redaktionen@netdoktor.se). Vi vidarebefordrar dina kontaktuppgifter till ”Sara”.