Fakta om dialys

Njurar och dialys

Njurarna är kroppens reningsverk. De utgör bara 0,5 % av kroppsvikten, men filtrerar varje dygn upp till 180 liter vätska. Det mesta av vätskan går tillbaka till blodet, medan slaggprodukter utsöndras i urinen. Dialys är en metod för att rena blodet från slaggprodukter och överflödig vätska när kroppens eget reningsverk sviktar (njursvikt). Njursvikt kan uppstå som följd av bland annat diabetes, högt blodtryck, medfödda missbildningar och njursjukdomar.

Det finns två typer av dialys: hemodialys och peritonealdialys. Hemodialys innebär att blodet cirkulerar genom ett filter i en dialysmaskin. Blodet renas från slaggprodukter och överflödigt vatten. Blodets halt av syror och olika mineraler som natrium och kalium normaliseras. Blodet skickas därefter tillbaka till kroppen. Peritonealdialys innebär att blodet renas genom att dialysvätska förs in i bukhålan för att sedan tömmas via en kateter.

Hemodialys

Hemodialys kräver tillgång till ett blodkärl så att maskinen kan hämta ut och skicka tillbaka blodet till kroppen. Det kan ske i form av en arteriovenös fistel eller en dialyskateter.

Vid hemodialys är en arteriovenös fistel att föredra. Då är artären (pulsådern) direkt kopplad till venen (som leder blodet tillbaka till hjärtat). Fisteln blir en genväg, en kortslutning, mellan artären och venen. Efter anläggning av en sådan fistel behöver venen ofta två till fyra månader för att bli tillräckligt stor för att kunna användas för dialys. När den är färdigutvecklad placeras två nålar i venen för dialys. En nål används för att dra ut blod och skicka det genom dialysmaskinen. Den andra nålen används för att skicka tillbaka det renade blodet.

Ett arteriovenöst graft opereras in hos patienter som har små vener eller där anläggning av fistel har misslyckats. Graftet tillverkas av konstgjort material och dialysnålarna sätts direkt in i graftet. Den här tillgången till venen opereras normalt in under lokalbedövning och utan att man behöver läggas in på sjukhus.

En hemodialyskateter är en slang som är placerad i en stor ven och som går ner till hjärtat. Katetern kan antingen vara tillfällig eller permanent. Åtkomsten till katetern placeras oftast på övre delen av bröstkorgen. Risken för komplikationer som infektioner, luft i blodbanan, blödningar, blodproppsbildning eller förträngningar av blodkärl kan minskas betydligt om både patient och dialyspersonal följer de försiktighetsåtgärder som rekommenderas.

Hemodialys tar vanligtvis fyra till fem timmar per gång och måste utföras minst tre gånger i veckan. Oftast får man resa till en dialysmottagning. Dialys i hemmet är möjligt i vissa fall. Vissa utför dagliga dialyser med kortare varaktighet (två till tre timmar).

Peritonealdialys

Vid peritonealdialys används bukhinnan (peritoneum) som omger organen i bukhålan som ett filter för att rena blodet och avlägsna överskottsvätska. En kateter opereras in i bukhålan vid ett mindre kirurgiskt ingrepp.

Peritonealdialys kan utföras manuellt eller med en maskin som utför dialysen på natten. Cirka 1,5–2 liter dialysvätska rinner in i bukhålan genom katetern. Vätskan drar ut slaggprodukter och innehåller även ämnen som drar ut överskottsvatten från den omgivande vävnaden. Vätskan ska ligga kvar i bukhålan i tre till fyra timmar innan den rinner ut igen, och den tar då med sig de oönskade slaggprodukterna och överskottsvätskan. Vätskan måste vanligen bytas ut tre till fyra gånger per dag.

Peritonealdialys ger större frihet jämfört med hemodialys, eftersom patienterna slipper att åka till en dialysmottagning för behandling. Man kan utföra många av sina dagliga aktiviteter medan behandlingen pågår. Peritonealdialys som utförs med en maskin som "aktivt" för in dialysvätska och suger ut vätska med förbestämda tidsintervaller ger ännu större frihet dagtid. Maskinen kan fjärrstyras och programmeras av sjuksköterska på njurmottagningen. Detta gör att man kan vara "ledig" dagtid.

Hemodialys kontra peritonealdialys

Peritoneal dialys är att föredra som förstahandsval då den sparar kärl, är mindre belastande för hjärtat och kroppen samt bevarar restfunktionen (egen urinproduktion) längre. Det är små skillnader i resultaten av de två metoderna hemodialys och peritonealdialys. Läkaren rekommenderar i första hand peritoneal dialys, men om det föreligger medicinska eller kirurgiska hinder rekommenderas hemodialys. Omständigheter som också spelar in i valet av dialysmetod är att man känner till metoden och kan göra en bedömning i förhållande till livsstil, dagliga aktiviteter, avstånd till dialysmottagningen och personliga önskemål.

Animation

• Dialys