TIA

Vad är TIA?

TIA är en förkortning för ”Transitorisk Ischemisk Attack”, vilket innebär en övergående attack med nedsatt blodtillförsel till delar av hjärnan. Det ger samma symtom som vid stroke, men symtomen försvinner inom 24 timmar. Även om en TIA-attack inte varar så länge och inte efterlämnar några bestående skador, är det en händelse som man ska ta på allvar. 

Man kan se TIA som en förvarning på stroke. Man har sett att omkring 1 på 20 patienter får en stroke inom några dagar från det att man har haft en TIA. TIA-attack är därför både en varning och en möjlighet. En varning om en framtida stroke och en möjlighet att vidta åtgärder som förhindrar en framtida stroke. 

Symtom

En TIA-attack varar i regel bara i några minuter. De flesta symtom försvinner inom loppet av en timme och alla effekter är borta inom 24 timmar. Symtom och tecken på en TIA-attack påminner om dem vi hittar i den tidiga fasen av en stroke och de kan innefatta:

• Plötslig svaghet, en förändrad känsel eller förlamning i ansiktet, armen, benet – ofta bara på den ena sidan av kroppen.
• Otydligt eller sluddrigt tal eller svårighet att förstå andra.
• Plötsligt synbortfall i delar av synfältet, i vissa fall som om en grå eller svart gardin faller ner och täcker synfältet.
• Kraftig och kvarstående yrsel, balanssvårigheter eller svårighet att samordna sina rörelser.

Man kan få en eller flera TIA-attacker och de återkommande symtomen och tecknen kan vara nya, eller likadana som förra gången.

Om man har symtom som ovan ska man omedelbart ta kontakt med akutvården via 112. Det är viktigt att bedöma om det handlar om stroke eller TIA-attack och att klargöra orsaken så att man kan vidta åtgärder för att förebygga stroke.

Orsak

En TIA-attack beror på en liten blodpropp i hjärnan. Den underliggande orsaken till en TIA-attack är i regel ateroskleros (åderförfettning), kolesterolhaltiga avlagringar på insidan av blodkärlen (artärerna).

En TIA-attack uppstår på samma sätt som en stroke, som oftast beror på en blodpropp i hjärnan som blockerar blodtillförseln till en del av hjärnan (en hjärninfarkt). Till skillnad från det som händer vid en stroke, där hjärnvävnaden förlorar sin blodförsörjning under en längre tid vilket leder till en bestående hjärnskada, leder vanligtvis inte en TIA-attack till en bestående skada. Det beror på att kroppen löser upp blodproppen snabbt vid en TIA.

Blodproppar kan uppstå lokalt i hjärnan, till följd av till exempel åderförkalkning, men kan också komma från hjärtat. Det är särskilt vanligt om man har rytmstörningar i hjärtat eller om hjärtats strukturer gör att blodpropp kan uppstå.

Diagnos

Typiska drag vid en TIA-attack är ett snabbt första framträdande, kort varaktighet och att kroppen återgår till normal funktion. Läkaren kan i de flesta fall ställa diagnosen TIA-attack endast på sjukhistorien. Oftast har symtomen försvunnit när man väl kommer till vården och en kroppsundersökning uppvisar då normala resultat. Hos vissa som har haft en TIA-attack kan den fysiska undersökningen avslöja tecken på förträngningar (stenos) av blodkärl (artärer). Det gäller först och främst artärerna i halsen.

Följande undersökningar kan bli aktuella om man har haft en TIA:

• Ultraljud av halskärl. Undersökningen kan avslöja om det finns någon förträngning (stenos) i de främre halsartärerna (arteria karotis).
• Datortomografi av hjärnan görs av alla patienter som har en TIA för första gången. Undersökningen görs för att bedöma om det har förekommit en blödning eller om det kan vara stroke. Den används också för att utesluta att symtomen inte orsakats av någon annan sjukdom i hjärnan. 
• Magnetkameraundersökning av hjärnan. Används inte lika mycket som datortomografi, men kan vara användbart i särskilda situationer, till exempel då TIA-diagnosen är osäker. Även denna undersökning kan göras med kontrastmedel i blodet.
• Ekokardiografi. Ultraljudsundersökning av hjärtat. Används för att hitta blodproppar i hjärtat (som kan lossna och följa med blodet upp till hjärnan) och andra typer av förändringar i hjärtat (till exempel klaffel).

Oftast tas blodprover för att se om det finns sjukdomar som kan ha varit en bidragande orsak till att man har fått en TIA-attack i ett något senare skede. Det kan påverka val av behandling.

Behandling

Syftet med behandlingen är att minska risken för att få en stroke. Det kan handla om att lägga om livsstil, äta nyttigare mat och motionera mera. Det är också viktigt att avstå stora mängder alkohol och att inte röka. Dessutom får strokepatienter ofta behandling med läkemedel som sänker blodtryck, blodfetter (statiner) och minskar risken för blodproppar. Om man upptäcker förmaksflimmer  ges läkemedel som är blodförtunnande.

Ett vanligt läkemedel som man får efter en TIA-attack är acetylsalicylsyra. Det är ett läkemedel som hämmar blodplättarnas förmåga att klistra ihop sig och bilda en propp. Man har sett att risken för en stroke minskar med sådana läkemedel. När man tar acetylsalicylsyra ska man vara mycket försiktig med andra läkemedel som ökar blödningsrisken. Exempel kan vara läkemedel som är receptfria, såsom diklofenak, naproxen och ibuprofen.  

Behandlingen av en TIA-attack är till stor del densamma som behandlingen av en stroke, efter den akuta behandlingen. 

Prognos

Prognosen efter en TIA-attack är god och kroppens funktioner återgår till det normala. Risken för stroke och andra hjärt-kärlsjukdomar är dock förhöjd.