Stroke (hjärnblödning)

Stroke, eller om man vill använda ett äldre svenskt uttryck, slaganfall, Är ett sammanfattande namn på sjukdomar till följd av blodpropp eller blödning som drabbar något av blodkärlen i hjärnan. De flesta fallen av stroke, över 80 procent, är resultat av blodproppar.

Vad är en hjärnblödning?

Det finns tre principiellt skilda typer av hjärnblödningar:

• Blödning till följd av yttre våld mot huvudet.
• Blödning till följd av att en pulsåder på hjärnans yta brister.
• Blödning till följd av att en pulsåder inne i hjärnan brister.

Varför får man en stroke/hjärnblödning?

När man får en blödning från ett blodkärl på hjärnans yta beror det oftast på att ett pulsåderbråck brister. Ett pulsåderbråck är en medfödd svaghet i blodkärlsväggen som gör att den börjar bukta utåt, lite som en ballong. När tiden går växer utbuktningen och risken för att den ska brista ökar, precis som att risken för att ballongen ska spricka ökar ju mer man blåser upp den.

Ibland hittar man ingen orsak till blödningen/stroken. Blödningar från blodkärl på hjärnans yta drabbar främst yngre och medelålders personer. Dessa blödningar utgör cirka fem procent av alla stroke-fall.

När det gäller blödning från en pulsåder inne i hjärnan brukar man tala om riskfaktorer, risken att drabbas ökar med antalet faktorer. Den viktigaste riskfaktorn är ett för högt blodtryck. Andra riskfaktorer man kan påverka är rökning, förhöjda blodfetter och diabetes. Stigande ålder och riklig förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar i släkten är också riskfaktorer, men förstås svårare att göra något åt.

En ovanlig orsak till hjärnblödning och stroke är en nedsatt förmåga för blodet att koagulera. Det kan vara medfött men kan också orsakas av behandling med blodförtunnande medel. Ã�n mer sällsynt är att hjärnblödning orsakas av medfödda missbildningar av blodkärl inne i hjärnan.

Vilka är symptomen på en stroke/hjärnblödning?

När man får en blödning från ett blodkärl på hjärnans yta är det typiska symptomet en plötslig, oerhört intensiv huvudvärk som kommer från en sekund till nästa. Ibland blir man också medvetslös, eller får förlamningar. Man blir mycket ofta, men inte alltid, stel i nacken så att hakan inte kan böjas ner mot bröstet.

När man får en blödning från en pulsåder inne i hjärnan är huvudvärken oftast inget dominerande symptom. Vanligt är att man plötsligt, utan föregående varning, blir förlamad eller får nedsatt känsel i ena halvan av kroppen, svårigheter att tala eller förstå, eller svårigheter att se åt höger eller vänster. Ibland kan man också få en påverkan på medvetandet så att man blir trött, somnar hela tiden eller till och med blir helt medvetslös.

Epileptiska anfall, kramper, kan förekomma i samband med alla former av hjärnblödningar.

Vad ska man göra om man får en stroke?

Om man misstänker en hjärnblödning eller stroke ska man, oavsett tid på dygnet, omedelbart uppsöka sjukhus. Man ska alltså inte först gå till vårdcentralen. En hjärnblödning kräver alltid omedelbar inläggning och behandling på sjukhus.

Hur ställer läkaren diagnosen stroke?

I de flesta fall ställs diagnosen med hjälp av en skiktröntgen av hjärnan, en så kallad datortomografi.

Hur behandlas en stroke/hjärnblödning?

Behandlingen kräver inläggning på sjukhus och man bör vårdas på en speciell strokeenhet. Strokeenheten är en avdelning där man byggt upp kompetens för att akut behandla, förebygga och rehabilitera patienter som drabbats av stroke. Att vårdas på strokeenhet ökar både chanserna för överlevnad och chanserna att överleva med ett så litet handikapp som möjligt.

Vissa hjärnblödningar, främst de som utgår från ett pulsåderbråck, kräver snabb neurokirurgisk behandling. I sällsynta fall kan även hjärnblödningar från en pulsåder inne i hjärnan bli föremål för operation. Behandlingen i övrigt inriktar sig mot att förebygga nya blödningar genom att finna och behandla riskfaktorerna.

Många strokepatienter behöver rehabilitering för att återfå så mycket som möjligt av sina färdigheter efter stroken. Rehabiliteringen inleds på strokeenheten och avslutas, om det behövs längre tids rehabilitering, på en rehabiliteringsavdelning, eller via till exempel hemrehabilitering. Merparten av patienterna blir helt eller nästan helt återställda.