Stroke – efter sjukhuset

Planering

Personer som har fått en stroke blir vanligen inlagda på sjukhus, på en särskild avdelning som kallas för en strokeenhet. På sjukhuset påbörjas rehabiliteringen och tidigt i förloppet planeras för vården utanför sjukhuset. Planeringen involverar förutom den drabbade även hans eller hennes familj och anhöriga samt rehabiliteringspersonalen. Syftet med planeringen är att se till att skapa en sömlös övergång mellan sjukhuset och boende/hemmet så rehabiliteringen kan fortsätta utan paus. Det är också viktigt att drabbade och anhöriga kan känna sig trygga.

Några av de saker som måste planeras för är följande:

• Ett tryggt ställe att bo på efter utskrivningen.
• Vilken form av omsorg, assistans, anpassning och hjälpmedel som behövs.
• Ett upplägg för fortsatta rehabiliteringsinsatser och andra tjänster på boendet eller i hemmet.
• Upprätta kontakt med hemtjänst, särskilt boende och/eller rehabiliteringsklinik och förmedla information om patienten.
• Diskutera eventuella andra problem såsom kommunikationssvårigheter, extrem trötthet, sexuella problem, nedstämdhet och ångest. 

Boplats

Vissa strokepatienter kan återvända hem efter sjukhusvistelsen. Andra skrivs ut till särskilda boendeformer där vård, omsorg och rehabilitering finns lättillgänglig. Beslut om var man ska bo tas från fall till fall. Om man ska bo hemma kan det vara aktuellt att sjukvården och andra aktörer gör ett hembesök där man tar ställning till vad den strokedrabbade personen behöver. En arbetsterapeut kan bidra med kunskap om vad man behöver göra för förändringar för att ge skapa en större trygghet. Det kan till exempel handla om att:

• Byta rum och möblera så att man har allt på en plan och slipper gå i trappor.
• Ta bort mattor, trösklar och andra saker som kan ge en ökad fallrisk.
• Sätta upp handtag och räcken som man kan stödja sig på vid toalettbesök, i badkaret eller i duschen.

Hjälpmedel

Efter rehabiliteringen kan man ha problem med att gå, att hålla balansen eller med att utföra vissa vardagssysslor såsom laga mat och sköta sin personliga hygien. Exempel på hjälpmedel är:

• Käpp:
  • Många som har haft en stroke behöver en käpp för att gå, särskilt vid balansproblem
• Rollator:
  • En rollator ger mer stöd än en käpp
• Ankelfotstöd:
  • Specialstöd kan hjälpa till att hålla foten i rätt position vid gång
• Rullstol:
  • Rullstol kan behövas för vissa personer med svårigheter att gå
• Hjälpmedel för att tvätta sig, klä på sig och äta:
  • Olika stöd och räcken kan monteras. Andra hjälpmedel kan göra det lättare att klara sig med en hand
• Kommunikationsmedel:
  • Trygghetslarm, telefonanpassningar eller en särskild dator vid kommunikationsstörningar är hjälpmedel som kan underlätta att ta kontakt med anhöriga, vänner och sjukvården

Personal och anhöriga

Det är vanligtvis familj och anhöriga, vänner, hemtjänst och sjukvårdspersonal som hjälper personer som har haft en stroke. Eftersom alla fall av stroke är individuella varierar graden av behov av hjälp. Vissa saker som alla parter kan samarbeta kring är:

• Att se till läkemedelsbehandlingen kan genomföras utan praktiska problem.
• Att den drabbade kan följa kostråden samt utföra övningar och andra inplanerade aktiviteter.
• Att hjälpa till med att att den drabbade kan kommunicera med andra:
  • Ibland kan en taltjänst vara till nytta. En taltjänst är som en tolk för personer med kommunikationsproblem till följd av till exempel hjärnskador. Precis som en språktolk är personen opartisk och hjälper till med att (bland annat) förtydliga och anteckna. Taltjänsten är ofta tillgänglig via kommunen
• Att organisera aktiviteter utanför boendet/hemmet.
• Att se till att den drabbade får sina behov tillgodosedda.
• Att förbereda hemkomsten.