Virpi fick stroke som 38-åring

– Den bara låg där på bordet och lydde mig inte alls när jag skulle göra frukost, berättar hon.

Hon hade fått ont i huvudet kvällen innan, men eftersom hon ibland hade migrän tänkte hon inte så mycket mer på det utan gick och lade sig tidigt. Men morgonen efter förstod både Virpi Päivärinta och hennes man att något allvarligt hade hänt. Hennes man kände inte igen henne där hon satt hopsjunken på köksgolvet. Han letade reda på hennes mobiltelefon för att hon skulle kunna ringa vårdcentralen, men Virpi mindes inte längre pin-koden.

– Jag visste att koden var samma som mitt födelsedatum, men jag kom inte ihåg när jag var född, säger hon.

Lång process av rehabilitering efter stroken

Och det blev bara värre och värre. När de skulle göra sig redo för att åka till vårdcentralen kunde hon inte komma underfund med hur hon skulle hämta sina kläder. Väl framme på vårdcentralen gick det snabbt. Läkaren testade om hon kunde le och lyfta armarna, och när det inte gick fick Virpi åka i ilfart till akuten. Hon minns hur akutläkarna stod och väntade vid dörren när hon kom, och deras förvirrade miner när hon försökte förklara vad som hänt. I efterhand har hon insett att hon nog inte pratade så sammanhängande som hon trodde.

Med medicinering började blödningen i hjärnan att lägga sig och dagen efter började den långa processen av rehabilitering.

– Jag tränade mest bara på att gå i början. Det var svårt och jag gick in i allting – väggar, möbler, dörrkarmar, säger Virpi Päivärinta.

Stressigt liv kan ha orsakat stroke

Efter många tålamodskrävande intervaller av träning och vila tycker Virpi att hon nu är så gott som återställd.

– Folk säger till mig att det inte syns på mig att jag har varit så sjuk och jag tycker att man ska försöka se positivt på saker och ting. Men mitt korttidsminne fungerar inte som förr och jag har lite problem med balansen.

Läkarna hittade aldrig något fysiskt fel på henne, men efter flera undersökningar och blodtrycksmätningar tror både Virpi och läkarna att det var hennes stressiga liv som orsakade stroken.

– Jag var för snäll och tog på mig allt. Jag kunde jobba 60 timmar i veckan och ändå fortsatte mina kollegor att ringa mig på kvällar och helger när jag var hemma. Jag jobbade flera hundra övertidstimmar på bara några månader. Jag var aldrig ledig.

Nu, fyra år senare, har Virpi Päivärinta startat ett eget företag, en liten nätbutik som hon sköter från hemmet och där hon säljer kläder och smycken. Hon försöker att hålla normala arbetstider och pausar när hon känner sig trött - utan att behöva be någon om lov.

– Pengar och prylar är inte så viktigt längre och jag tror inte att jag har en enda pensionsdag. Man vet ju inte hur länge man lever. Det låter förstås förfärligt men mitt liv har blivit bättre efter stroken. Jag lever mer i nuet, jag känner mig mer avslappnad och jag ler oftare än förut.