Olika former av epileptiska anfall

Epilepsi är samlingsnamnet för en grupp olika tillstånd som medför återkommande epileptiska anfall. Orsaken är onormal elektrisk aktivitet i hjärnan som sprider sig okontrollerat.

Det finns flera sätt att dela in epilepsi på. Mest använt är en internationell klassificering som grupperar de olika formerna efter vilka typer av anfall de ger.

Det är vanligt att dela in anfallen i generaliserade anfall, där bägge hjärnhalvor aktiveras, och fokala anfall, där endast en hjärnhalva involveras. Undantagsvis kan ett fokalt anfall sprida sig till bägge hjärnhalvor, vilket kallas för "sekundär generalisering". Generaliserade och fokala och anfall delas i sin tur in i många undergrupper.

Fokala anfall

Fokala anfall är den vanligaste formen av epilepsi bland vuxna. Bland barn utgör denna form omkring hälften av alla fall. Orsaken till fokala anfall är onormal aktivitet inom nätverk av nervceller i lokaliserade områden i hjärnan.

Fokala anfall delas in i två undergrupper, beroende på om medvetandet är påverkat eller inte. Symtomen varierar beroende på vilket område som berörs. Anfallen delas också in i anfall om rörelseapparaten är involverad (fokala motoriska anfall) eller inte (fokala icke-motoriska anfall). 

 

Fokala anfall utan medvetandepåverkan

Vid denna typ av anfall påverkas inte medvetandet. Man kommer ihåg allt som hände under anfallet. Fokala anfall kan till exempel ta sig uttryck i ofrivilliga muskelrörelser, domningskänslor i olika delar av kroppen, synfenomen, luktförnimmelser, hörselfenomen eller smakrubbningar. Ibland syns anfallet inte på utsidan utan är bara något som personen upplever själv.

Fokala anfall med påverkat medvetande

Vid denna typ av anfall är medvetandet påverkat. Man får en minneslucka för vad som hände under anfallet. Mer än hälften av epileptiska anfall hos vuxna är av denna typ. En del patienter upplever en förvarning, så kallad aura, innan anfallet bryter ut. En sådan förvarning kan bestå av intensiva syn-, hörsel- eller lukthallucinationer, och kallas för aura och är en del av själva anfallet.

För personer som blir vittne till ett fokalt anfall med medvetandepåverkan kan personen verka frånvarande, inte svara på tilltal och uppfatta omgivningen.

Fokala anfall med sekundär generalisering

Vid såväl fokala anfall med bevarat medvetande som de där medvetandet är påverkat kan anfallet spridas och aktivera hela hjärnan, så kallad sekundär generalisering. Hos en del uppstår den generaliserade fasen nästan omedelbart och endast EEG (elektrisk mätning av hjärnaktiviteten) kan påvisa att anfallet först var fokalt.

Generaliserade anfall

Det finns många typer av generaliserade anfall. De grupperas utifrån de symtom som de ger.

Tonisk-kloniska anfall

Tonisk-kloniska anfall är den mest kända anfallstypen och kallades tidigare för grand mal-anfall. De börjar med att personen snabbt förlorar medvetandet och faller omkull, medan alla kroppens muskler spänns i intensiva kramper. Detta kallas den toniska fasen och den varar i 10–30 sekunder. Därefter börjar den kloniska fasen då musklerna växlar mellan att spännas och att slappna av. I den här fasen blir personen ofta blå i ansiktet. Det är vanligt att personen biter sig i tungan och ofta sker en spontan urinavgång. Hela anfallet varar vanligtvis i mindre än två minuter, ibland upp till fem minuter.

Efter ett tonisk-kloniskt anfall dröjer det vanligtvis en lång stund innan personen återhämtar sig. Det är vanligt med extrem trötthet och desorientering efter ett generaliserat anfall.

I sällsynta fall går personen direkt in i nya anfall utan hinna hämta sig. Detta kallas status epileptikus.

Absenser

Vid absenser förlorar patienten plötsligt medvetandet men till skillnad från tonisk-kloniska anfall uppstår inga muskelkramper. Patienten faller inte omkull, men är frånvarande, har stirrande blick och förlorar tråden i samtalet. Det kan i vissa fall uppstå ryckningar i ögonlocken eller blinkningar. Medvetslösheten uppstår plötsligt och varar sällan i mer än några få sekunder. Ofta märker inte personen själv dessa anfall. Absenser är en vanlig epilepsiform hos barn, och den försvinner ofta i 20-årsåldern.

Myoklonier

Även denna typ av epilepsi är vanligast hos barn. Vid anfallet är personen vid fullt medvetande men får häftiga, upprepade ryckningar i armar, huvud eller ben. Ibland leder detta till att de faller omkull. 

Toniska, kloniska och atoniska anfall

Det finns en rad andra typer av generaliserade anfall som är mer sällsynta. Bland dessa kan nämnas toniska anfall, då hela kroppen spänns i intensiv kramp, och kloniska anfall, då det uppstår snabba växlingar mellan kramper och avslappningar. En tredje variant är atoniska anfall ("drop attacks") då alla muskler i kroppen tappar kraften. Medvetandet är också påverkat.