Feberkramper hos barn

Vad är feberkramper hos barn?

Feberkramper är krampanfall hos barn som har feber över 38,5 °C och som inte samtidigt uppvisar tecken på infektion i hjärnan eller hjärnhinnan eller annan kramputlösande orsak.

Krampanfallen uppstår oftast tidigt under ett infektionsförlopp, i vissa fall kommer de innan man har upptäckt att barnet har feber. Krampanfallen börjar ofta som en stelhet i hela kroppen och går sedan över till snabba ryckningar, vanligtvis i både armarna och benen. De varar oftast mindre än tre minuter, i sällsynta fall upp mot tio minuter.

Ungefär 2–5 % av alla barn får feberkramper. Feberkramper är sällsynta före nio månaders ålder och efter fem års ålder. Sjukdomsanlaget är delvis ärftligt och tillståndet är därför mer frekvent i en del familjer.

Under feber uppstår förändringar i hjärnan som medför sänkt tröskel för att kroppen ska utlösa en kramp. Man kan föreställa sig att de normala elektriska signalerna mellan hjärncellerna "löper amok" under feber. Med stigande ålder ökar den här tröskeln och feberkramper förekommer därför inte hos vuxna (men vuxna som har sjukdomen epilepsi kan få krampanfall i samband med feber).

Diagnos

Diagnosen ställs med utgångspunkt i en typisk anamnes (sjukdomshistoria) med feber/temperaturökning och samtidiga krampanfall. Feberkramper är ofarliga men ser mycket skrämmande ut. Många föräldrar berättar att de är rädda för att barnet ska dö under anfallet. Det kan under sådana omständigheter vara svårt att tänka förnuftigt. Men rekommendationen är att man ska försöka ta tid på anfallet, och se hur krampanfallet yttrar sig: lägg särskilt märke till om det förekommer ryckningar i både armar och ben och om det förekommer ryckningar på en eller båda sidor av kroppen.

Vid en läkarundersökning kontrollerar läkaren ofta både hals, öron och lungor, och gör enkla tester för att utesluta hjärnhinneinflammation eller andra tecken på allvarlig sjukdom. Blodprov eller andra undersökningar är onödiga vid anfall som går över snabbt och när det inte finns några tecken på allvarlig sjukdom.

Ett par få gånger kan det vara aktuellt med EEG-undersökning (avbildning av elektrisk aktivitet i hjärnan). Detta rekommenderas endast i de fall där man inte kan ställa diagnosen feberkramper enbart baserat på anamnesen (det vill säga: om man är osäker på om barnet egentligen har epilepsi och inte feberkramper).

Behandling

Första hjälpen

• Se till att barnet inte skadar sig eller slår i huvudet under anfallet.
• Kyl ned barnet genom att se till att det har så lite kläder på sig som möjligt. Ta bort täcket och sänk rumstemperaturen (detta gäller alla barn med feber, inte bara när barnet har feberkramper).
• När anfallet är över kan du överväga att ge febernedsättande läkemedel – ibuprofen eller paracetamol. Det är inte feberkramperna utan barnets allmäntillstånd som är avgörande för om du ska ge febernedsättande läkemedel eller inte.
• Det har inte bevisats att användning av paracetamol eller ibuprofen kan minska risken för nya krampanfall.

Vid långvariga anfall (över fem minuter)

Om anfallen varar i mer än fem minuter kan man ge diazepam som är ett krampnedsättande medel. Detta ges i ändtarmen. Läkemedlet verkar lika snabbt som om det skulle sprutas in direkt i blodet och såväl ambulans som jourläkare har sådana läkemedel lättillgängligt. Om ett barn har haft feberkramper går det att få recept på detta läkemedel för att behandla eventuella framtida anfall. Då rekommenderas föräldrarna att ge barnet läkemedlet om ett anfall varar längre än fem minuter. Se till att du klämmer ihop tuben ordentligt så att vätskan kommer in i ändtarmen, och släpp inte taget förrän tuben har tagits ut ur ändtarmen (läkemedlet kan sugas tillbaka in i tuben om man släpper tuben för tidigt). Det finns även andra former av krampnedsättande läkemedel. Fråga läkaren vilket läkemedel som rekommenderas för ditt barn.

Prognos

Krampanfallen varar vanligtvis inte mer än två till tre minuter. Man har sett att cirka ett av tre barn som har haft feberkramper får krampanfall igen vid senare feberepisoder. Själva anfallet är inte skadligt för barnet, men skador kan självklart uppstå i samband med att barnet faller eller slår i saker under anfallet.

Utsikterna är goda. Det vill säga: barnet växer vanligtvis ifrån problemet och hjärnan tar ingen skada av episoderna. Endast 1 % av i övrigt friska barn som får feberkramper får senare epilepsi.

Särskilt långvariga anfall (över 15 minuter), oliksidiga anfall eller upprepade anfall inom 24 timmar kallas komplicerade anfall. Barnet har då en något ökad risk för att utveckla epilepsi senare i livet.