Akutbehandling av ryggmärgsskada

Ryggmärgsskada

En ryggmärgsskada är ett allvarligt tillstånd som vanligtvis beror på trafikolyckor, fallolyckor och dykning på grunt vatten. En ryggmärgsskada brukar leda till att den skadade blir förlamad från skadestället i ryggen och ned. Den första tiden efter skadan kräver noggrann övervakning och behandling på sjukhus.

Övervakning

På sjukhuset övervakar vårdpersonalen den skadade personen noggrant de första dagarna efter olyckan. Skadans omfattning kartläggs genom noggrann kroppslig undersökning och bildundersökningar som datortomografi och ibland magnetkameraundersökning. De första dagarna bedöms tillståndet flera gånger per dygn för att snabbt kunna fånga upp en eventuell försämring. 

Andning

Om skadan sitter högt uppe i ryggen eller i nacken måste vårdpersonalen kontrollera att den skadade kan andas ordentligt. Detta kontrolleras också med blodprover. Ibland måste den skadade kopplas till en andningsmaskin (respirator) och operera in ett andningsrör framtill på halsen.

Blåstömning

Ryggmärgsskadan gör att man tappar kontrollen över blåstömningen och därför sätts en slang, kateter, i urinröret som tömmer urinen. För att förhindra att urinblåsan skrumpnar (eftersom den töms hela tiden) måste katetern stängas av med jämna mellanrum så att blåsan kan fyllas. Både tillståndet i sig och det att man har en kateter ger ökad risk för urinvägsinfektioner som bör behandlas med antibiotika. Det kan också bildas stenar i urinblåsan som kan ses på ultraljud och som behöver tas bort.

Tarmen

De första dagarna efter skadan tillförs vätska och näring direkt i blodet. Det är nödvändigt eftersom tarmen också blir förlamad de första dagarna. Efterhand återkommer tarmfunktionen igen. Den skadade förlorar dock kontrollen över ändtarmen. Det kan göra att avföring läcker ut eller att avföring blir liggande i tarmen och skapar förstoppning. Redan tidigt hjälper vårdpersonalen att skapa rutiner för tarmtömning, vilket innebär användning av såväl avföringsmedel och klysma.

Blodkärlen

Eftersom den skadade blir liggande helt stilla utan möjligheter att röra sig, ökar risken för att utveckla blodpropp i underbenen. Därför får man läkemedel som ska förhindra att det bildas blodproppar. Man får också använda strumpor som klämmer åt underbenen och bidrar till att förebygga blodproppar. Behandlingen pågår i cirka tolv veckor efter skadan.

Blodtrycket

Den första tiden efter ryggmärgsskadan måste blodtrycket följas noggrant. Oftast blir blodtrycket något lägre än tidigare, utan att det betyder något eller att man behöver behandla det. Det kan dock hända att blodtrycket stiger kraftigt, vilket leder till risk för hjärnblödning. Skulle en sådan blodtrycksstigning inträffa vidtas genast åtgärder för att sänka trycket.

Trycksår

Att bli liggande passivt i en säng innebär en stor risk för att utveckla liggsår. Tryck mot beniga partier, till exempel i sätet, på höfterna, på baksidan av hälarna, under flera timmar i sträck, kan leda till liggsår. I början ser det inte så farligt ut, medan huden fortfarande är intakt. Men under huden kan det dölja sig stora skador. Därför krävs förebyggande åtgärder som regelbunden vändning och att man använder specialmadrasser.

Stela leder (spasticitet)

Ett annat resultat av inaktivitet är att lederna börjar stelna. Det kan utveckla sig så kallade kontrakturer, där man mister förmågan att passivt röra lederna. Det kan betyda att lederna stelnar i opraktiska lägen, till exempel med böjda knäleder. Redan strax efter skadan sätts därför förebyggande behandling in som består av att böja, töja och sträcka lederna.