Parkinsons sjukdom

Vad är Parkinsons sjukdom?

Parkinsons sjukdom utvecklas när vissa nervceller i hjärnan gradvis förstörs. Förstörelsen drabbar särskilt de celler som utsöndrar signalämnet dopamin. Bristen på dopamin leder till besvär som långsamma rörelser, ökad stelhet i armar och ben och ibland skakningar (främst i händer) i vila. Sådana skakningar kallas för vilotremor. 

I Sverige har cirka 20 000 personer diagnosen Parkinsons sjukdom. Risken att insjukna i Parkinsons ökar med stigande ålder och förekomsten toppar i åldersgruppen 80–84 år. Parkinsons sjukdom är något vanligare bland män.

Förloppet vid Parkinsons

I början av sjukdomsförloppet är symtomen ofta diffusa med exempelvis trötthet, nedstämdhet, nedsatt luktsinne, förstoppning och att man rör sig mycket under drömsömn. Därefter kommer ofta tröghet i ena armens eller benets rörelser, ibland skakningar (tremor) och efterhand följer stelhet i kroppen och dålig balans. Alla rörelser blir med tiden långsamma, och det blir trögt och svårt att komma igång med en rörelse.

De flesta med Parkinsons sjukdom har skakningar. Skakningarna är tydligast i vila, till exempel att ena handen skakar när den ligger i knäet. När handen sträcks efter något, minskar skakningarna. Detta skiljer Parkinsons sjukdom från andra tillstånd, exempelvis essentiell tremor, där skakningarna blir värre när man gör en aktiv rörelse som att dricka eller skriva. 

När förloppet går vidare och sjukdomen utvecklas blir gången efter hand hasande, trippande och/eller ostadig. Rösten blir svagare, talet mer monotont och ansiktet kan bli uttryckslöst. Symtom som stresskänslighet, passivitet och depression är vanliga och många upplever även sömnproblem. Andra symtom som kan utvecklas är förstoppning och täta urinträngningar.

Varför får man Parkinsons?

Vid Parkinsons sjukdom finns skador på de celler i hjärnan som utsöndrar dopamin. Skadorna beror bland annat på att en särskild sorts protein, α-synuklein, har klumpat ihop sig och bildat så kallade Lewykroppar (engelska Lewy bodies) i nervcellerna.

Olika faktorer som åldrande, ärftlighet och miljöfaktorer kan bidra till utveckling av Parkinsons sjukdom. Bekämpningsmedel och tungmetaller har kopplats till ökad risk för Parkinsons sjukdom.

Diagnos

Diagnosen Parkinsons sjukdom baseras på de karakteristiska symtomen och undersökningsfynden. I tidigt stadium kan diagnosen vara svår att ställa, men efterhand som sjukdomen utvecklas kan diagnosen ställas med säkerhet. Detta görs genom upprepade undersökningar där läkaren observerar de typiska symtomen och kliniska fynden. Inga laboratorieprover eller andra undersökningar kan bekräfta diagnosen, men oftast görs datortomografi, magnetkamera och ibland även andra undersökningar för att utesluta andra orsaker till symtomen än Parkinsons sjukdom.

Det finns tillstånd med liknande symtom som vid Parkinsons sjukdom, men som inte räknas som Parkinsons sjukdom. Hit hör sekundär parkinsonism, där parkinsonsymtomen beror på en känd bakomliggande orsak, exempelvis biverkan av läkemedel eller stroke. Atypisk parkinsonism innefattar tillstånd som påverkar dopaminceller i hjärnan och ger parkinsonsymtom, men som inte definieras som Parkinsons sjukdom, exempelvis multipel systematrofi (MSA), progressiv supranukleär pares (PSP), kortikobasalt syndrom (CBS) och Lewykroppsdemens.

Behandling

Behandlingen sköts av neurolog eller annan specialist med tillräcklig kompetens för behandling av Parkinsons sjukdom. Man bör få träffa sin parkinsonläkare två gånger per år och dessutom ha tillgång till sjuksköterska och team med särskild inriktning mot Parkinsons sjukdom.

Det finns ingen behandling som kan bota Parkinsons sjukdom, men det finns behandling som kan minska symtomen. Till en början brukar ett läkemedel som heter levodopa ges. Levodopa tas ofta tre till fyra gånger per dag och minskar då de typiska parkinsonsymtomen. Efter några år kan behandlingseffekten av varje tablett hålla i sig kortare tid så att man får symtom mellan doserna. Då finns flera olika tilläggsmediciner att ge för att undvika sådana "dosglapp".

Ibland behövs avancerad behandling med exempelvis kontinuerlig tillförsel av läkemedel i pump. En annan behandling som kan hjälpa i vissa fall är djup hjärnstimulering (deep brain stimulation, DBS). Då opereras elektroder in i hjärnan och dessa är kopplade till en dosa under huden i bröstkorgen (som en pacemaker). Vid uppföljningsbesök optimeras/justeras sedan hjärnstimuleringen i förhållande till medicineringen.

Andra behandlingar som är viktiga vid Parkinsons sjukdom är fysioterapi, arbetsterapi, rehabiliteringsinsatser. Ibland behövs också behandlingar för tal- och sväljsvårigheter.

Prognos

Sjukdomen varar livet ut. Under de första åren varierar förloppet mycket från person till person, men många upplever bara liten inverkan på vardagslivet. Efterhand måste de flesta lära sig att leva med en ökande grad av funktionsnedsättning och så småningom hjälpbehov. Efter många år kan demenssymtom tillkomma.

Svängningar i funktionsnivå är särskilt vanligt efter några år med tablettbehandling. Det är då vanligt med så kallade on-off-fenomen. Det vill säga att symtomen växlar snabbt från bra rörlighet ("on") till stelhet och långsamhet ("off"). Dessa symtom kan minskas genom tilläggsbehandling och avancerad behandling som beskrivs ovan under rubriken Behandling.

De flesta dör av hög ålder före framskridet stadium av Parkinsons sjukdom.