Behandling av Parkinsons sjukdom

Fysisk aktivitet vid Parkinsons

Det är viktigt att försöka hålla sig fysiskt aktiv, eftersom detta hjälper mot besvären. Fysisk aktivitet som behandling av Parkinsons rekommenderas till alla patienter med sjukdomen. Träningen kan till exempel bestå av rörelseövningar, muskelträning (såsom motståndsträning), gångträning och övningar för att kunna utföra vardagliga sysslor. 

Behandling med läkemedel vid Parkinsons

Det finns en rad olika mediciner som används i behandlingen av Parkinsons sjukdom, och upplägget måste anpassas noggrant efter den enskilda patienten. De läkemedel som fungerar för en patient har inte nödvändigtvis lika bra effekt hos en annan. Och ett läkemedel som inte ger biverkningar hos den ena kan ge allvarliga problem hos den andra.

Dessutom kan effekten hos vissa av läkemedlen avta och försvinna efter långvarig medicinering. Medicinerna kan också kombineras på olika sätt för att få bästa möjliga lindring av symtomen. Allt detta gör det nödvändigt med god och regelbunden kontroll och uppföljning hos läkare. Behandling av Parkinsons sjukdom sköts av neurolog eller geriatriker. 

Läkemedel som används för att behandla Parkinsons sjukdom (antiparkinsonmedel) verkar genom att dämpa de besvär som sjukdomen leder till och påverkar inte sjukdomsutvecklingen. Vid Parkinsons sjukdom förstörs de celler som tillverkar signalsubstansen dopamin. Antiparkinsonmedel verkar genom att på olika sätt påverka dopamin: ersätter bristen, förbättrar verkan eller bromsar nedbrytningen. 

Läkemedelsbehandling sätts in när diagnos ställts. Det tidigare synsättet att man ska vänta tills symtomen påverkar livskvaliteten eller funktionsförmågan har övergetts.

De flesta patienter har god nytta av behandlingen, men hos vissa kan biverkningarna bli besvärliga. Alla läkemedel har sina biverkningar, men graden av biverkningar varierar mycket från person till person. Ett vanligt problem vid alla antiparkinsonmedel är att de kan ge plötsliga sömnattacker under kortare eller längre tid efter intaget. Patienter med denna typ av biverkning behöver vara försiktiga med att framföra motorfordon tills dess att symtomet åtgärdas.

Levodopapreparat är förstahandsvalet hos de äldre patienterna, medan MAO-B-hämmare och dopaminagonister rekommenderas som förstahandsbehandling till yngre patienter med Parkinson, med tillägg av levodopa om behandlingseffekten inte är tillfredsställande. 

Levodopa (L-dopa) vid Parkinsons sjukdom

Levodopa är den mest effektiva symtomlindrande läkemedelsgruppen, och är förstahandsvalet hos de äldre patienterna. Det används också hos yngre patienter (i det här sammanhanget under cirka 70 år) när dopaminagonister inte har tillfredsställande effekt. Levodopa kallas också L-dopa. Levodopa ombildas till dopamin i hjärnan, och ersätter därför det dopamin som saknas.

Levodopa ges som tabletter, kapslar eller infusion. Preparatet bör tas på fasta tider, 30 minuter före eller en timme efter måltid. Det är viktigt med en långsam dosökning.

Biverkningar av Levodopa

Vanliga biverkningar av L-dopa är övergående illamående och kräkningar i startfasen. Det kan hjälpa om medicinen tas tillsammans med lite kex och vatten den första tiden. Andra biverkningar är ofrivilliga rörelser, grimaser, upprymdhet, hallucinationer, mardrömmar och sömnrubbningar. De här biverkningarna är ganska sällsynta och uppträder framför allt vid höga doser, men kan med tiden uppträda även vid lägre doser.

Effekten av levodopa avtar vanligtvis efter några år. Det första tecknet på att effekten är på väg att avta är att doserna varar för kort tid. Då kan man behöva justera doseringen.

Det kan också vara aktuellt att kombinera levodopa med andra antiparkisonmedel. I dessa fall finns det många individanpassade lösningar.

Dopaminagonister 

Dopaminagonister är förstahandsval hos yngre patienter (i det här sammanhanget under cirka 70 år). De kan också ha god effekt tillsammans med levodopa hos äldre patienter som inte får fullgod effekt med enbart levodopa, eller om effekten av levodopa är på väg att avta.

Dopaminagonister liknar naturligt dopamin, och verkar direkt på den plats i hjärnan där det saknas dopamin. De olika läkemedlen i den här gruppen verkar lite olika, och om det första alternativet inte har någon synbar effekt kan man pröva ett annat.

Biverkningar av dopaminagonister

De här läkemedlen bör tas tillsammans med mat för att minska mag-tarmbesvär. Dosökningen bör ske långsamt. Vissa patienter kan märka biverkningar av samma typ som nämns under levodopa.

MAO-B-hämmare

MAO-B-förlänger effekten av egenbildat dopamin liksom dopamin som bildas efter levodopabehandling. Preparatet ges ofta i början av sjukdomen, eller som tillägg till levodopa om denna behandlingseffekt börjar avta. Hos vissa patienter förbättras gångförmågan med MAO-B-hämmare.

Tidigare har MAO-B-hämmare framförts som sjukdomsbromsande. Men den eventuellt bromsande effekten har inte kunnat skiljas från den symtomatiska effekten, och MAO-B-hämmare kan därför inte längre rekommenderas med motiveringen att läkemedlet fördröjer utvecklingen av sjukdomen.

Biverkningar av MAO-B-hämmare

Vid långtidsbehandling med en typ av MAO-B-hämmare (selegilin) kan symtom som blodtrycksfall, reflux och sömnrubbningar uppstå.

COMT-hämmare

COMT-hämmare (Katekol-O-metyltransferashämmare) används i viss utsträckning i kombination med levodopa hos patienter som inte får fullgod effekt med enbart levodopa. COMT-hämmare ökar effekten av levodopa, och det kan därför vara nödvändigt att minska levodopadosen. Läkemedlet ska intas samtidigt med levodopa (kombinationspreparat finns).

Biverkningar av COMT-hämmare

Biverkningarna beror vanligtvis på den ökade effekten av levodopa (till exempel ofrivilliga rörelser, psykiska biverkningar och sömnproblem). Dessutom är det relativt vanligt med illamående, kräkningar, magsmärtor, förstoppning eller diarré.

Kirurgisk behandling av Parkinsons sjukdom

Ett alternativ vid svår Parkinsons sjukdom är djup hjärnstimulering (Deep Brain Stimulation, DBS). Med hjälp av avancerad magnetkamera- och datortomografiteknik sätts elektroder in i de områden i hjärnan som påverkar symtomen vid sjukdomen. Elektroderna djupt inne i hjärnan står i förbindelse med en dosa som placeras på bröstkorgen, ungefär som en pacemaker. Stimuleringen kan vid behov ändras via programmering utifrån.

Det är väl dokumenterat att sådan behandling påverkar och lindrar de tre huvudsymtomen vid Parkinsons sjukdom: skakningar (tremor), stelhet och nedsatt rörelseförmåga. Men operationen hjälper inte mot de så kallade icke-motoriska symtomen vid sjukdomen, som till exempel tal, kognitiva besvär eller de psykiska konsekvenserna. Innan det blir aktuellt med operation är det nödvändigt med en grundlig utredning och klarläggande. Kan man hjälpa patienten genom att till exempel byta läkemedel är det att föredra framför operation.

Kirurgisk behandling är särskilt aktuellt hos yngre patienter, i synnerhet om läkemedelsbehandling inte längre ger acceptabel effekt. Men det är också en förutsättning att läkemedlen fortfarande har någon effekt, eftersom den kirurgiska behandlingen stimulerar de områden där läkemedlen utövar sin effekt – och om de hjärnområdena är fullständigt förstörda hjälper inte heller hjärnstimulering.

Alla operationer innebär en viss risk för komplikationer. I Sverige har inga dödsfall registrerats i samband med ingreppet, men internationellt anges en dödlighet på 0,4 procent vid operation.

Andra komplikationer som har rapporterats är hjärnblödning och infektioner. Hjärnstimulering kan också leda till att parkinsonsymtom tillkommer eller förvärras. Många gånger är detta beroende av elektrodplacering och programmering, och kan då ofta korrigeras.

Genterapi

En rad genterapier – det vill säga ingrepp i arvsmassan i syfte att reparera en skadad gen eller återställa normal funktion – har föreslagits eller är under utveckling, men inga genterapier för Parkinsons sjukdom är ännu etablerade. 

Vad kan man göra själv mot Parkinsons?

Kost

Det finns ingen särskild mat, näringsämnen eller vitaminer som visat sig minska besvären eller hindra sjukdomsutvecklingen vid Parkinsons sjukdom. En sund och sammansatt kost med mycket frukt, grönsaker och fisk är emellertid en fördel eftersom det bidrar till att hålla kroppen frisk, stark och fri från andra sjukdomar. Detta är rekommendationer som inte bara gäller för patienter med Parkinsons sjukdom. Vid kroniska sjukdomar, som till exempel Parkinsons sjukdom, är det dock extra viktigt att försöka hålla sig frisk och undvika andra sjukdomar.

Vissa forskare hävdar att patienter med Parkinsons sjukdom bör minska proteinnivån i kosten. Orsaken är att protein kan förhindra effekten av levodopa, som är det mest använda läkemedlet mot Parkinsons sjukdom. Detta råd är dock omdiskuterat eftersom minskat proteinintag kan ge bristsjukdomar och viktnedgång, något som kan ge väsentlig försvagning. Patienten rekommenderas att tala med sin läkare innan några större kostförändringar genomförs.

Särskilt viktigt för patienter med Parkinsons sjukdom är att börja äta långsammare. Orsaken är att många besväras av sväljsvårigheter och att de därför lättare sätter i halsen. Därför är det viktigt att sitta ner i lugn och ro och undvika att stressa när man äter.

Fysisk aktivitet och motion

Fysisk aktivitet är viktigt för patienter med Parkinsons sjukdom. Träning och övning stoppar inte sjukdomen eller dess utveckling, men gör det lättare att bemästra besvären den förorsakar, till exempel gångsvårigheter, balansproblem, problem med talet och muskelsvaghet.

Träningen kan till exempel bestå av rörelseövningar, muskelträning (till exempel motståndsträning), gångträning och övningar för att kunna utföra vardagliga sysslor. En fysioterapeut kan lära ut övningar som man senare kan göra på egen hand. Behandling med fysioterapeut är gratis för patienter med Parkinsons sjukdom.

Patienter med Parkinsons sjukdom rekommenderas att träna på praktiska sysslor för att upprätthålla funktionen. För bästa effekt bör man försöka röra på sig regelbundet. Det gäller inte bara att använda armar och ben, utan även musklerna i ansiktet och munnen. Problem med talet kan ofta minskas genom att göra regelbundna grimaser och ansiktsövningar.

På många platser finns det egna träningsgrupper som är särskilt utformade för personer med Parkinsons sjukdom. Här kan man få vägledning av en erfaren instruktör, samtidigt som man träffar andra människor med sjukdomen.

Anpassning i hemmet och på jobbet

Det finns en rad hjälpmedel för att underlätta de dagliga aktiviteterna. Det kan vara redskap som gör det lättare att skriva, gåstöd och förhöjda toalettsitsar. Ett rehabiliteringsteam gör i regel en primär bedömning och kan erbjuda patienten bland annat fysioterapi och arbetsterapi, samt bistå med enklare hjälpmedel. Hjälpmedelscentralerna, som man kan komma i kontakt med efter remiss från sjukvården, kan föreslå utrustning som kan hjälpa i vardagen.