Han fick ett nytt liv efter operation

Fram till 1988 var Anders Borgman egen företagare och på reste ofta mellan Piteå och Umeå. Då han inte längre kunde köra bil hela sträckan utan att stanna för att sova en stund, insåg han att något var fel.

– Men läkare kunde inte hitta något fel. De tyckte istället att jag skulle motionera mer, och då har jag både cyklat Vätternrundan och sprungit Lidingöloppet, säger han med ett skratt.  Att motion skulle vara något jag skulle ägna mig mer åt, stämde inte riktigt in på mig. Flera år senare kom läkarna fram till att jag hade utvecklat Parkinsons sjukdom.

Medicinerades omedelbart

43 år gammal fick Anders Borgman diagnosen Parkinsons sjukdom, vilken han omedelbart medicinerades mot.

– När jag väl fick min diagnos jobbade jag med data och applikationer. Ett jobb jag älskade. Sedan tidigare hade jag även en skada i min arm och då sa min dåvarande neurolog att ju mer jag jobbade desto värre skulle min arm bli. Att jag inte längre kunde göra det jag älskade ledde till att jag hamnade i en depression som varade i ungefär åtta månader, berättar Anders.

Den erfarenheten ledde till att han 1995 startade Parkinsonsstiftelsen, en stiftelse vars syfte är att utbilda och informera personer med Parkinsons sjukdom och deras närstående om sjukdomen och vad de kan göra själva för ett bättre liv med sjukdomen.

– Parkinsonsstiftelsen startade jag för att jag inte ville att någon skulle råka ut för det jag råkade ut för. Det finns mycket man kan göra själv bara man lär känna sin kropp. Eftersom det finns flera olika varianter på Parkinsons sjukdom är det viktigt att göra en symtomanalys på vad man själv har.

DBS-operation gav Anders ett nytt liv

Anders Borgmans sjukdom yttrade sig framförallt som skakningar och kramper. Men hans liv fick en vändning i samband med DBS-operation (Deep Brain Stimulation). DBS är en operation där elektroder opereras in i hjärnan och som styrs av en pacemaker.

– Jag har inte haft kramper eller skakningar sedan 2003 och det är på grund av att jag DBS-opererades.

Han har genomgått två DBS-operationer. Den första, 2003, som skedde i den vänstra hjärnhalvan. Eftersom han svarade på behandlingen så pass bra, behövde han inte opereras förrän 2006 och då opererade man in en elektrod även i den högra hjärnhalvan.

– DBS-behandlingen blockerar den hämmande banan och då räcker dopaminet till att styra min motorik och skakningar, berättar Anders och fortsätter.

– Min åsikt är den att när man har utvecklat sin Parkinsons så att man vet vad det är för typ av Parkinsons man har då ska man börja överväga ett operativt ingrepp. Ju yngre man är desto snabbare ska man genomgå en operation. Då kan man gå tillbaka till jobbet på ett helt annat sätt. Det är helt enkelt en fråga om livskvalitet. Jag hade nog inte levt idag tror jag om det inte vore för operationen.

Enligt Anders har han tack vare DBS-operationerna minskat sin medicinering med 90 procent.

– Generellt sett tror jag att medicineringen efter en DBS-operation minskar med cirka 50 procent. Men det är inte en fråga om minskad medicinering eller inte. Medicinen kompletterar givetvis operationen.

Det är snarare en fråga om livskvalitet.

– Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva min pensionsdag, kunna jobba igen eller leva ett normalt liv. Jag hade helt enkelt inte haft ett människovärdigt liv på samma sätt som jag har idag utan den här operationen.

De problem Anders Borgman idag upplever är balansproblem och talet.

– Idag har jag lite balansproblem som går att hantera och sedan måste jag tala långsammare och artikulera tydligt. Det är saker som blivit värre med åren och som jag först inte alls hade. Men i princip kan jag göra allt jag tidigare gjort, men det tar bara lite längre tid. Och det är okej, det blir ju noggrannare gjort, säger han med ett skratt.