Forskningen har kommit långt när det gäller Parkinsons

– Det görs väldigt mycket inom forskningen kring Parkinson och det sker inom många olika områden. Ett forskningsområde är det helt uppenbara, nämligen att man testar nya läkemedel. Det genomförs massvis med kliniska prövningar runt om i världen där man dels testar och utvecklar gamla läkemedel men man försöker även ta fram helt nya, effektiva mediciner, berättar Dag Nyholm, docent och ST-läkare i neurologi, Akademiska sjukhuset i Uppsala.     

Tillför dopamin med läkemedel

Dag Nyholm forskar om Parkinsons sjukdom vid institutionen för neurovetenskap vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han berättar att det i dagsläget inte finns några botemedel mot Parkinson utan de läkemedel som finns är främst symtomlindrande. Den huvudsakliga anledningen till att det är så svårt att behandla Parkinson är, enligt Dag Nyholm, för att sjukdomen är så pass komplex. 
– Vid Parkinsons sjukdom dör dopaminceller i hjärnan och det vi gör då är att tillföra dopamin till kroppen med olika läkemedel. Här har forskningen kommit rätt långt och behandlingen är i dag relativt effektiv. Men samtidigt händer det väldigt mycket i kroppen vid Parkinson som vi inte kan behandla med medicinering. Till exempel är balansproblemen, som många Parkinsonpatienter har, svåra att behandla och därför krävs det forskning på flera områden för att utveckla goda behandlingsmetoder. Även om Parkinson är en rörelsesjukdom kan symtom förekomma som inte har med rörlighet att göra, till exempel smärta, trötthet och urininkontinens. Sådana symtom måste också behandlas så effektivt som möjligt.

Träning och bromsmediciner  

Han berättar att det nu bland annat görs vetenskapliga studier angående vilken sorts fysisk träning som är mest effektiv vid Parkinson, och hur en patient bör träna för att förbättra balansen och motoriken. Något bland det viktigaste inom forskningen i nuläget är att ta fram neuroprotektiv medicin, det vill säga läkemedel som skyddar nervsystemet. 
– I dagsläget har vi inga mediciner som bromsar sjukdomsförloppet och det jobbar forskare väldigt intensivt med att ta fram. Fördelen med att få fram ett sådant läkemedel vore att det skulle gå att förhindra att personer som fått diagnosen försämras med tiden. Men sen så har det under de senaste åren forskats mycket på genetikens betydelse vid Parkinson. Man har bland annat kommit fram till att det finns vissa förändringar i generna som kan bidra till att man får Parkinson. Så förhoppningen är att läkare i framtiden ska kunna identifiera unga individer som visar anlag för att få Parkinson och ge dessa individer en förbehandling. Bromsmediciner vore alltså bra ur flera synpunkter. 

Genterapi och stamcellstransplantation vid Parkinsons

Ytterligare områden som det forskas mycket på är genterapi och stamcellstransplantation. 
– Vid genterapi är tanken att man för in nya fräscha gener i kroppen på en Parkinsonpatient. Dessa gener ska sedan fungera som reparatörer och fixa dopaminproduktionen. Stamcellstransplantation går till som så att man opererar in stamceller i hjärnan som kan producera dopamin. Denna metod har prövats tidigare, bland annat i Sverige, och har funkat till viss del, men det har varit svårt att kontrollera cellerna. Nu jobbar man med att försöka ta stamceller från sig själv från andra delar av kroppen. Bland annat testar forskarna nu möjligheten att i provrör behandla hudceller så att de utvecklas till nervceller, som sedan skulle transplanteras in i hjärnan. Man kan med andra ord säga att det görs en hel del inom forskningen, säger Dag Nyholm.