MS-drabbade hjälpta av ny behandling
Olika handikapp hos patienter med multipel skleros kan reverseras med en blodstamcellstransplantation, enligt ny forskning. ”Resultatet är påtagligt bättre än för dagens etablerade behandlingar”, säger överläkaren Joachim Burman.
Blodstamcellstransplantationen är ännu inte etablerad som behandling av multipel skleros, MS. Nu har metoden utvärderats i en stor studie där 145 patienter följdes i fem år efter transplantation. Av dessa var 68 procent helt stabila och visade inga tecken på sjukdomsaktivitet.
Hos hälften av patienterna sågs förbättringar i neurologisk funktion och patienterna hade även en högre livskvalitet efter behandlingen. Dessutom var biverkningarna milda och ingen deltagare dog till följd av transplantationen.
En av studiens huvudförfattare är Joachim Burman, överläkare vid Akademiska Sjukhuset och forskare vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.
– Resultaten är påtagligt bättre än med etablerade behandlingar som idag finns tillgängliga i Sverige, där egentligen ingen annan behandling har kunnat visa förbättring. En annan fördel är behandlingen ges vid ett enda tillfälle och därefter klarar sig majoriteten utan behandling. Vi hoppas och tror att behandlingen kommer att slå igenom på stort under de kommande fem åren, säger han i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Majoriteten av deltagarna hade så kallad skovvis fortlöpande MS, och för den gruppen var resultatet överlägset bäst. De flesta patienter med sekundärprogressiv MS blev dock också stabila efter behandlingen. Forskarna kunde även se att utfallet blev bäst om transplantationen genomfördes inom tio år från att diagnosen ställdes.
Vill du få mer kunskap om Parkinsons sjukdom?
Nu startar Netdoktors Kunskapsbrev om Parkinsons där du får råd som kan hjälpa dig eller din anhörige, info om behandlingsalternativ, nya forskningsrön och kunskap om vårdens skyldigheter. Direkt till din e-postadress.
Studien är ett samarbete mellan Uppsala universitet och Northwestern University i Chicago. Artikeln är publicerad i The Journal of the American Medical Association, JAMA.
Kommentera denna artikel
Inga har kommenterat på denna sida ännu