Münchhausens syndrom
Münchhausens syndrom är ett tillstånd där en person söker vård för symtom som är påhittade och falska. Personen producerar alltså själv symtom och fynd som presenteras på ett dramatiskt sätt för sjukvården. Münchhausens syndrom by proxy är ett tillstånd där en vuxen simulerar eller skapar symtom hos ett barn för att kunna uppnå en sekundärvinst genom barnets hospitalisering.
Vad är Münchhausens syndrom?
Münchhausens syndrom är ett tillstånd där en person söker vård för symtom som är påhittade och falska. Personen producerar alltså själv medvetet symtom och fynd som presenteras på ett dramatiskt sätt för sjukvården. Münchhausens syndrom ger sällan någon ekonomisk sekundärvinst, men kan vara ett rop på uppmärksamhet. Patienten gör det inte för att komma undan någon konsekvens (till exempel militärtjänst) utan lider av ett djupt behov att vara sjuk. Det är ett tvång som kan bli så starkt att det får personen att skada eller förgifta sig själv för att upprätthålla illusionen om en kroppslig sjukdom.
Richard Asher namngav tillståndet 1951. Han uppkallade syndromet efter Karl Friedrich Hieronymus, Baron Münchhausen (1720–1797). Detta var en man som reste vida omkring och blev känd för att berätta fantastiska och överdrivna historier om sitt liv.
Münchhausens syndrom by proxy är ett tillstånd där en vuxen simulerar eller skapar symtom hos ett barn för att kunna uppnå en sekundärvinst genom barnets hospitalisering. Tillståndet klassas som barnmisshandel och kan vara livshotande för barnet.
Münchhausens syndrom är ett sällsynt tillstånd. Förekomsten är högst bland unga till medelålders vuxna, men tillståndet finns beskrivet i alla åldrar.
Orsak
Det är oklart hur tillståndet uppstår. Beteendet börjar ofta efter en sjukhusvistelse. Personen i fråga är ofta anställd av eller har erfarenhet från hälso- och sjukvården. Ofta finns samtidigt något annat psykiskt tillstånd som depression eller personlighetsstörning.
Symtom
Sjukdomsbilden präglas av dramatiska framställningar av till synes allvarliga sjukdomar. Symtomen och besvären ändras hela tiden och det finns en oroande hög förekomst av självförgiftning och självskador för att kunna presentera en så "korrekt" sjukdomsbild som möjligt. Många av dessa patienter har genomgått upprepade utredningar och kirurgisk behandling för olika sjukdomar.
Patienterna döljer det faktum att deras sjukdom är påhittad och de är anmärkningsvärt ovilliga att bli bedömda av en psykiater. De är svåra att skapa en god kontakt med. Typiskt för personer med Münchhausens syndrom är att de går från den ena läkaren till den andra och från sjukhus till sjukhus.
Diagnos
Diagnosen misstänks då det ofta är påfallande stor skillnad mellan den dramatiska sjukdomsbeskrivningen och det faktum att patienten ofta verkar frisk samt att alla objektiva prover och undersökningar är normala.
Patienter med Münchhausens syndrom kan uppvisa alla möjliga kombinationer av symtom och tecken. I sina ansträngningar för att åstadkomma sjukhusinläggning, ingripande utredningar och omfattande åtgärder, kan dessa patienter simulera alla möjliga allvarliga sjukdomar som ger fysiska fynd och symtom.
För läkare innebär Münchhausens syndrom speciella utmaningar. Läkaretiken anger att man ska ta alla patienter på allvar och lyssna på patienten. Men här har är en patientgrupp som försöker "lura" läkaren. Det är svårt för läkaren att avfärda det hela med att patienten bara "låtsas". Många av dessa patienter blir efter hand välkända inom vården, vilket kan göra det lättare att förstå vad som ligger bakom patientens agerande. Men också patienter med Münchhausens syndrom kan bli sjuka på riktigt och då kan det vara lätt för vårdpersonalen att missa det.
Behandling
Den omedelbara hanteringen av patienten beror på sjukdomsbilden. Patienten måste som utgångsläge tas om hand som vilken patient som helst tills diagnosen har ställts. Vid misstanke om att det kan röra sig om Münchhausens syndrom bör patienten träffa en psykiater, men ofta går patienten inte med på det.
Även om patienten skulle vara villig att ta emot hjälp, finns det ingen behandling som har bevisad effekt. Det saknas dokumentation för att psykiatrisk behandling skulle ha någon väsentlig påverkan på prognosen, men det finns enstaka studier som visar på god effekt av samtalsterapi, särskilt kognitiv terapi. Syndromets karaktär och sällsynthet gör att det är svårt att genomföra forskningsstudier av behandling.
Prognos
Prognosen för patienter med Münchhausens syndrom är generellt dålig. Extrema åtgärder kan vidtas för att simulera kroppsliga sjukdomar, vilket kan leda till verklig sjukdom. Ett exempel är att intag gifter och skadliga ämnen.
