Aspergers syndrom (autismspektrumtillstånd)

Vad är Aspergers syndrom?

Aspergers syndrom är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av allvarliga och ihållande störningar på tre symtomområden:

• Social interaktion med andra.
• Avvikelser i kommunikation och språk.
• Ett begränsat och/eller stereotypt beteendemönster.

Tillståndet hör till autismspektrumtillstånden, även kallat genomgripande störningar i utvecklingen, som även omfattar autism, Retts syndrom, atypisk autism, desintegrativ störning i barndomen och autismliknande tillstånd. Aspergers syndrom ses ofta som en högfungerande form av autism.

Förekomsten av Asbergers syndrom skiljer sig åt i hög utsträckning i olika studier. Detta beror på att de diagnostiska definitioner som används skiljer sig åt. Antalet fall uppges att vara allt från 1 per 250 barn till 1 per 1 000 barn. Aspergers syndrom antas vara vanligare än autism. Tillståndet är 3–10 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor.

Orsak

Orsakerna till Aspergers syndrom är okända, men antas att vara desamma som för autism. Forskarna antar att ärftliga mekanismer har stor betydelse. Ungefär hälften av patienterna har en släkting i första ledet med Aspergers syndrom eller autistiska drag.

Symtom och tecken

Dessa barn utvecklar ofta språk så att de kan samtala med andra under de tre första levnadsåren. Grammatik och ordsammansättning kan vara välutvecklade, medan språkförståelsen och den icke verbala kommunikationsförmågan är nedsatt. Barnen har nedsatt förmåga till socialt samspel med andra, som vid autism. Barnen har också ett begränsat, upprepat, stereotypt beteende och likaså begränsade, ensidiga intresseområden. Ofta har de nedsatta färdigheter i motorik och koordination. Barnen har ofta ett mycket gott minne, god förmåga att lära sig utantill och ofta mycket välutvecklade färdigheter inom speciella intresseområden. De kan ha inlärningssvårigheter på andra områden. De löser begåvningstester på en normal nivå för sin ålder.

Utveckling

Tillståndet blir tydligare med åldern. De första symtomen kan vara ospecifika. Symtomen ligger inom samma områden som vid autism, men uttrycks ofta lite annorlunda. Vissa särdrag, som ensidiga intressen, problem med social interaktion och klumpig motorik kan vara mer framträdande hos vissa. Personer med Aspergers syndrom har vanligen ett eller några få intressen som upptar dem i hög utsträckning och som kan gå ut över det övriga livet.

De har ofta ingen eller begränsad förmåga att sätta sig in i andras känslor och reaktioner. Detta kan leda till dålig förståelse av sociala situationer och normer. Medan andra barn relativt tidigt tillägnar sig en förståelse för hur andra människor tänker och reagerar i en viss situation, är detta i regel svårt för barn med Aspergers syndrom. Detta kan lätt leda till missförstånd och därmed fel eller oväntade reaktioner. De har problem att etablera ömsesidig vänskap. Barnen fungerar ofta förhållandevis väl inom familjen. Förändringar i vardagslivets rutiner, till exempel flytt och resor, kan ofta vara väldigt stressande och förstärka symtomen.

Kroppsspråket hos barn med Aspergers syndrom kan vara dåligt utvecklat och kan även vara olämpligt. De kan ha en högt utvecklad intellektuell begåvning och vissa personer med Aspergers syndrom blir väldigt duktiga på vetenskapsområden där sociala färdigheter har mindre betydelse. Till skillnad från hos barn med autism kan språket vara förhållandevis normalt. Vid närmare undersökning är språket dock ofta pedantiskt, konkret och med speciell intonation och rytm. Många har en begränsad förmåga att förstå och använda språkets undertoner. Det är vanligt med såväl överkänslighet som avsaknad av respons på sinnesstimuli, som beröring, ljud, lukt, smak, smärta och temperatur.

De allra flesta med Aspergers syndrom har en IQ över 70 (i motsats till personer med autism). Många barn med Aspergers syndrom uppfyller även kriterierna för hyperaktivitetsstörning. En stor andel har tvångssyndrom och tics, en del uppfyller kriterer för Tourettes syndrom. Depressioner är vanliga.

Diagnostik

Kroppsliga sjukdomar kan uppträda tillsammans med Aspergers syndrom och det är viktigt med en grundlig medicinsk och neurologisk utredning. En hörsel- och synundersökning görs också. Centralt i utredningen är psykologiska tester, kartläggning av social utveckling, språkutveckling, utveckling av lekbeteende och intressen. I regel bedöms barnet av flera specialister, bland annat ögonläkare och öron-, näsa- och halsläkare. Vidare utredning med kromosomundersökning, blodprover, eventuellt CT eller magnetkameraundersökning, EEG och ryggvätskeprov görs på vissa.

Barnet remitteras till barn- och ungdomspsykiatrin så snart det finns misstanke om en autismspektrumstörning. Utredningen är en specialistuppgift.

Behandling

Behandlingsmålen avgörs av barnets ålder och det enskilda barnets speciella behov. Åtgärder är nödvändiga för att:

• Stimulera utveckling av språk och av kommunikativa färdigheter.
• Bygga på och vidareutveckla starka sidor.
• Motverka ogynnsam utveckling genom att lära barnet lämpliga kommunikationsformer.
• Förhindra förlust av färdigheter.
• Behandla andra sjukdomar, till exempel epilepsi.
• Se till att föräldrarna får nödvändig avlastning och ekonomiskt stöd (bidrag).

Det är viktigt med tidig diagnos och insättning av åtgärder, eftersom detta kan gynna utveckling av färdigheter och förhindra utvecklig av problemskapande beteenden. Det finns ingen botande behandling. Träning i självständighet och självhjälp eftersträvas. Det är lämpligt att utnyttja barnets pedantiska tendenser i behandlingen. Inlärning av "beteenderegler" kan i viss grad förebygga sociala svårigheter. Läkemedelsbehandling kan vara användbart i behandlingen av tilläggsbesvär.

Läkemedel

Det finns ingen generell indikation för läkemedelsbehandling. Läkemedel kan testas för att lindra eventuella tilläggsbesvär som sömnproblem, depression, hyperaktivitet, uppmärksamhetsproblem eller beteendestörningar. Läkemedel är aldrig aktuella som enda behandling. Aktuella läkemedel är sömnmedel, antidepressiva, klomipramin, neuroleptika (mot förvirringstillstånd och psykotiska episoder) samt centralstimulerande läkemedel (ouppmärksamhet). Betablockerare bör testas före neuroleptika vid ångest, aggression och självdestruktivt beteende.

Annan behandling

Träningen (habiliteringen) av barnet kräver ett livslångt program med utbildning, arbete, fritid och bostad. Barnpsykiater eller pediatriker (inom habilitering) har ansvar för att diskutera diagnos, prognos och behandling med föräldrarna. Det kan vara aktuellt att erbjuda syskon psykosocial hjälp och stöd. Eventuell epilepsi, syn- och hörselnedsättning och andra medicinska tillstånd remitteras till relevant specialist. Det kan vara aktuellt att erbjuda familjen genetisk vägledning. Det är viktigt att förmedla information om intresseorganisationer.

Prognos

Många med Aspergers syndrom utvecklar depression i ungdomsåren och självmord förekommer. Behandlingen syftar till att lära sig leva med funktionsnedsättningen. Prognosen vad gäller social anpassning är generellt bättre vid Aspergers syndrom än vid autistiskt syndrom. Ungefär hälften får en relativt problemfri vuxentillvaro, många gifter sig och vissa gör akademisk karriär.