Fem gånger högre risk att autistiska försöker ta sitt liv
En ny studie visar att det är fem gånger så hög risk att en person med autism försöker ta sitt liv i jämförelse med resten av befolkningen.
Var tionde person med autismdiagnos som saknar intellektuell funktionsnedsättning har försökt att ta sitt liv, det skriver Dagens Medicin enligt TT.
– Det behövs konkreta handlingsplaner och manualer både inom vården, socialtjänsten och andra verksamheter, säger Tatja Hirvikoski enligt TT. Hon är docent och specialist i neuropsykologi vid Karolinska institutet och FoU-chef vid Habilitering och hjälpmedel vid Stockholms läns landsting, och en av dem som ligger bakom studien, som ännu inte publicerats.
LÄS MER: Autism och autismliknande tillstånd
"Det är tufft att leva med autism"
Förra året låg även Hirvikoski bakom en annan studie som visade att risken för att begå självmord bland personer med autismdiagnos var tio gånger så hög som bland resten av befolkningen. skriver TT.
– Det är tufft att leva med autism, vi har ett samhälle som inte är särskilt inkluderande för människor som har ett annorlunda fungerande. Det är lätt att hamna utanför både i sociala sammanhang, i skolan och i arbetslivet. Vi vet att för de som till exempel inte tar sig in på arbetsmarknaden ökar risken att må dåligt.
- TT/omni - http://tt.omni.se/8b2c1ebf360ffc714e613d9aa551f6a7d201e39a
Kommentera denna artikel
Förstår varför så många med autismdiagnoser mår psykiskt dåligt. Efter att ha tagit studenten i min ungdom så var självförtroenden kört i botten och jag upplevde mig vara mindre värd p.g.a. min funktionsnedsättning. Sökte mig till öppenpsykiatrin men de skickade mig sedan vidare till habiliteringen där deras psykologer utgick från att min problematik främst berodde på diagnosen, inte utifrån de känslor som jag beskrev eller mina självmordstankar. Vad hjälper en klapp på axeln och någon som diskuterar vardagsrutiner när problemet är rotat i psyket p.g.a. dåligt självförtroende?
I min uppväxt så har jag varit med om mobbing av kamrater med autismdiagnoser eftersom de betraktades som annorlunda. Gissningsvis finns det väldigt många som utsatts men som inte vill eller vågar prata om det. Själv tror jag också att många med tex ASD gärna vill vara ensamma men i slutändan mår de inte bra över ensamheten, det sociala samspelet och likaså kärleken är någonting vi människor behöver för att må bra. Tyvärr inser inte alltid personer med ASD detta, även om de upplever avsaknaden och den gör ont så kanske inte hen kan sätta ord på själva känslan.
Nu så är jag i alla fall gift med en underbar fru och har ett barn som jag älskar över allt annat. Diagnosen är precis som när jag först sökte till psykiatrin, knappt märkbar. Jag fungerar i vardagen, förstår det sociala (bl. annat det som sägs mellan raderna) och har vänner. Läser på universitet och lär mig varje dag någonting nytt.
Något av det svåraste med Autism / Aspergers syndrom är att inte bli trodd på. När jag beskriver mina sinnesupplevelser och inte blir trodd. En personal på psykakuten sa att så kan du inte uppleva. Men jag måste väl ändå ha tolkningsföreträde till mina egna sinnesupplevelser. Ljud och ljus och sorl kostar så mycket kognitiv kraft att jag får smärtor i kroppen. För många andra är sociala sammanhang trevliga men det som hjälper mig mest är att sitta i ett tyst rum. Jag tror att suicid är vanligt hos personer med Autism / Asperger just för att vi inte blir trodda på och att samhället överskattar vår copingförmåga.
Inga har kommenterat på denna sida ännu