Jag har problem med att skratta och jag tycker i stort sett att ingenting är roligt längre. Jag minns när jag var liten, då skrattade jag men nu verkar jag ha tappat förmågan. Mitt ordförråd blir mindre och jag får svårare att prata med människor när jag väl träffar någon. Jag märker verkligen hur jag dalar neråt. Jag har funderat vad som kan vara orsaken till detta och jag kommer fram till 3 olika alternativ: 1. Just nu är jag 18 och när jag var 14 fick jag en smäll på vänstra sida vid tinningen av en golfklubba. Det var som ett stor bula inåt på kanske 2-3cm. Jag var förstås hos läkaren samma dag detta hände och de talade om för mig att det inte var någon skada. Jag fick svårt att gapa i cirka 2 månader, fick knappt in 2 st fingrar i munnen. Den har försvunnit med tiden. 2. Jag gör inte så mycket på dagarna, sitter mest framför datorn dag till natt. Sover till 13:00 varje dag och träffar nästan aldrig någon, ibland någon enstaka vän men ytterst sällan. Jag har haft detta mönster i ungefär 4 år nu. Jag är ofta på dåligt humör och som sagt jag kan inte skratta. 3. Jag har inte så många vänner kvar för dom flesta har gått vidare med sitt och jag saknar verkligen att ha kul o skratta med några vänner!
Hej! Klart jag blir orolig för dig - 18 år utan skratt och kompisar! Men det är inte för sent, mycket kan ändras med rätt så små insatser. Först till din huvudskada. För fyra år sen hade man rätt så bra instrument för att diagnostisera hjärnskador, så jag tycker det är mycket som tyder på att den slutsats som drogs i samband med golfklubb-incidenten är rätt. Det betyder inte att det kan ha kommit följdproblem, som ändrar situationen för dig. En sen blödning, samling av blod i hjärnan som sitter lite olyckigt osv. Jag tycker definitivt du ska gå till husläkaren och berätta om de problem du upplever och se till att få en ordentlig neurologisk utredning. Det finns enkla psykologiska test som kan påvisa de problem du beskriver med humör, komma ihåg ord och att du inte riktigt orkar ha ett socialt liv. Vissa saker du gör ökar din känsla av utanförskap och tristess. De kan du göra något åt. Exempelvis sova till 13:00. Du kan bestämma dig för att gå upp senast 11:00, och på så sätt ha mer tid att faktiskt gå ut på dagen. Du har säkert flera vänner än du tror, som vill göra saker med dig om du bara tar lite initiativ. Men det är viktigt att du utreder ordentligt om du har en neurologisk svårighet som man kan åtgärda. Du behöver få förutsättningar att ha en kul tid i livet, vara ute och träffa vänner, utbilda dig och ta stora steg in i vuxenlivet. Om det inte är något neurologiskt, kan du be om en utredning om du har en depression. Då kan du med hjälp av medicin och KBT-terapi få den hjälp du behöver med att bli mer aktiv och produktiv. Slutligen vill jag säga till dig och alla andra unga - be om hjälp! Det finns massor av hjälp att få när man mår dåligt, och samhället vill satsa på er! Du och alla andra unga förtjänar att ha glada och hoppfulla liv, så acceptera inget annat! Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
