Vi har ett underbart barnbarn, en flicka som snart blir 14 år. Diagnostiserad för ADHD för drygt 3 år sedan. Hon bor 2 veckor hos sin mor (nybildad familj med ett halvsyskon 1½ år och en 19 -årig helbror) och hos sin far 1 vecka. IQ verkar ligga lågt ca 75%, däremot är hon duktig med musik/ idrott. Klarar skolan för tillfället, låga resultat i matte. Mycket natur/sportintresserad och tyvärr "datorberoende" med alla fördelar/risker detta innebär. Största problemet finns i pappans familj. Förutom nya hustrun finns där en flicka (18½ år) funktionshindrad med en 7-årings intellekt. Denna flicka bor permanent hos vårt barnbarns pappas familj. Sista utbrottet var mot styvmamman. Vårt barnbarn slog henne, hotade skära sig och säga att styvmamman gjort detta, tända eld på huset m.m. Resultatet blev kaos. Alla skrek i munnen på varandra och inget blev löst. Styvmodern surar och tycker synd om sig själv. Vilket det naturligtvis är, ingen ska behöva bli slagen, hotad. Pappan reagerade med uppgivenhet. Vi tog flickan med oss till vår stuga, där hon firade påsk med mig och sin farfar. Pappan och nya familjen (inklusive en vuxen hemrest dotter till styvmamman och en sambo) kom på 2 dagsturer. Barnbarnet vårt följde med och var nöjd med detta. Erbjudande om att följa med hem ratades av flickan. När vi är med henne är hon lugn och mycket duktig. Roar sig själv mycket. Lite naiv för sin ålder, fast i vissa situationer är hon mycket klarsynt och läser kroppsspråk mycket bra. Hon medicineras med Conserta, vet ej styrka. En tablett/dygn. Hur kan vi som farföräldrar hjälpa vår älskade flicka? Vill inte peta för mycket i sonens beteende, då vänds taggarna utåt direkt. Hennes största önskan är att få vara ensam med sin pappa några dagar. Han verkar dock inte kunna stå emot sin frus vägran till detta. Snälla, ge oss råd!
Hej! När man är tjej och i början på tonåren, är det mycket som händer både med en själv och hur man hanterar omgivningen. Hjärnan kan processa och reflektera på ett helt nytt sätt, vilket gör att man kanske protesterar, agerar ut och är trotsig - samtidigt som man kan agera mer vuxet än förut. Ditt barnbarn har i tillägg till alla vanliga tonårsutmaningar, även ADHD. Det blir mycket att hantera för både henne och omgivningen, så det är inte konstigt att det blir svårt för er alla. Du skriver att "IQ verkar ligga lågt". Det är inte vanligt att barn med ADHD har problem med begåvning, snarare tvärt om. Däremot har de problem med fokusering, vilket gör att de har svårt att inordna sig vanlig skolsituation och prestera inom de ramar som vanligtvis ges där. Det betyder dock inte att hon har låg IQ. När ADHD-utredningen gjordes, brukar en begåvningsbedömning ligga med där. Om hon och omgivningen gör antagandet att hon har lågt IQ, anpassar man sig till det antagandet och beter sig därefter. Om detta inte stämmer, stimuleras hon kanske för lite. Understimulans kan vara ett stort problem, och orsaka mycket stress i barns liv. Jag tycker du beskriver en situation som är mycket stressande för er alla, men framförallt för ditt barnbarn. Mer stress än hon klarar av, kan man ju gissa sig till. När hon är med er, är hon mindre stressad och fungerar bättre. Jag tycker ni ska avlasta er son och ta hand om flickan så mycket det går. Jag tycker även ni ska prata öppet om detta med er son, så att han förstår sin dotters beteende bättre. Visa honom er fråga till mig och mitt svar, det kan kanske öppna diskussionen lite. Att behöva avlastning kan vissa se som ett nederlag, att man inte lyckas med sin familj. Men jag tycker tvärt om, att inte ta avlastning när barnet så tydligt behöver det - det är att misslyckas. Så mitt råd till er är att vara så mycket ni kan med erat barnbarn i lugn och ro, så att hon har en stressfri tillvaro med er. Prata med er son, och om han inte kan tillfredsställa sin dotters behov av närhet och omsorg får ni göra det. Det är barnets behov som måste stå i centrum, ni vuxna har resurser att klara sig själv. Om du behöver mer råd och stöd, skriv igen. Eller ring PUB i din kommun för mer hjälp. Ditt barnbarn är värd all insats. Lycka till! Med vänliga hälsningar /Anne
