Jag är nybliven student som har gått barn och fritids gymnasiumet. Jag har fått vikariat på en skola som fritidsledare och vi har fått ett barn där som jag ska ha extra koll på. Denna kille är diagnostiserad med adhd, och har precis blivit förflyttad från sitt hem till en foster familj. Han är 10år, är väldigt gapig och han har även svårt att ta kritik. Han lyssnar mycket mer på mig, än på dem andra fröknarna, därför har jag fått en liten vecko-tjänst som personlig assistent till honom. Som jag tycker är jättekul, jag skulle vilja ha lite tips om hur jag ska göra, hur jag kan bemöta honom och hur jag ska säga ifrån? Vad kan underlätta för honom i skolan? Hur jag ska ge honom komplimanger och skäll?
Hej! Grattis till ditt nya jobb! Hoppas du kommer trivas. Det är ju mycket positivt att du har fått förtroende att vara en liten killes personliga assistent. Din roll i killens liv kommer vara viktig, och det är moget och ansvarsmedvetet att du frågar hur du kan göra för att stödja honom på bästa sätt. ADHD är en neurologisk störning som gör att man har svårt att fokusera och svårt att sitta still, exempelvis. För att lyckas med skolan, behöver barn med ADHD struktur och uppföljning - gärna lite av punktmarkering för att säkra att barnet inte glömmer eller tappar bort sig, och för att hjälpa barnet kontrollera sin hyperaktivitet. När det gäller att säga ifrån gäller samma regel här som med alla barn, klara och tydliga regler för vad som är ok och vad som inte är ok - samt tydliga konsekvenser om man inte lyckas följa regler. Du behöver göra upp med honom hur en skoldag ska se ut, vad ni ska göra och hur - och gå genom vad som han ansvarar för och vad du ansvarar för. Tänk då att han är 10 år, och behöver ta ansvar - men med hans svårigheter måste kraven anpassas till hans förutsättningar. Det viktigaste verktyget du kan jobba med är beröm. Ge honom omedelbar positiv feedback när han gör något bra, vänta inte ens en minut. Han har sannolikt många negativa erfarenheter redan, med tanke på fosterfamiljeplassering och ADHD-diagnos - så ditt jobb blir ju att hjälpa honom att känna sig stolt och glad över sig själv. Jag tänker att du redan har gjort det, att det är därför han lyssnar på dig..! Så fortsätt med det! Om du kommer lyckas med att sätta gränser, beror på hur bra du investerar i killen med positiva saker. Om han känner förtroende för dig, kommer han lyssna på dig även om du låter missnöjd med honom. Tänk på att det kan ta tid att bygga upp en så bra relation. Jag önskar dig och killen all möjlig lycka till i det nya skolåret! Med vänliga hälsningar /Anne
