Hej! Jag undrar om det verkligen kan bli rätt resultat på en ADHD alt. annan psykologisk utredning under medicinering med 54mg Concerta? Min dotter är 17 år och fick en ADHD diagnos efter endast inlämnade 5:15 papper från mig, hennes pappa och henne själv, då skrev de ut Concerta och min dotter vart helt förändrad, mer irriterad, aggressiv, tolkar allting man säger som hon tror att man säger det. Hon har slutat fungera i skolan, från att ha haft bra betyg till att ha IG i de flesta ämnena. nu utreds hon i alla fall på en annan BUP klinik, men fortfarande med 54 mg Cocerta. Hon vägrar att prata med mig fast vi har haft en tajt relation hela hennes liv, nu är det bara pappan som duger. allt jag säger och gör tolkar hon fel. De har heller inte gjort någon anamnes i utredningen. Är detta verkligen rätt? Vidare får jag inte ut hennes journalkopior då de hävdar att det inte finns någon 18 års gräns på detta. Men i lagen står att man inte är myndig förrän man fyller 18 år och då borde jag som vårdnadshavare ha rätt att få ut kopior, eller? Tackar för svar!
Hej!
Jag anar en hel del ilska och besvikelse i din fråga och förstår att du känner dig väldigt frustrerad, säkert av flera olika anledningar.
Om vi börjar bakifrån, är det inte fullt så enkelt som att säga att du omedelbart har rätt till all information om din sjuttonåriga dotter, bara för att du är hennes mamma. Det har inte med myndighetsåldern att göra utan om sjukvårdens skyldighet att också värna om den äldre tonåringens rätt till integritet. Jag visste inte själv att det var så komplicerat som det tydligen är utan har alltid hållit mig till grundregeln om 16 år, vilket var vad vi fick lära oss under läkarutbildningen. Nu visar det sig att Sverige tydligen inte har några riktigt klara riktlinjer om det här utan att det finns utrymme för tolkningar. Jag tror dock att de flesta inom sjukvården skulle respektera en 16-årsgräns, om till exempel din dotter skulle vilja hävda sin rätt till integritet. Jag tycker du ska läsa vad Statens medicinsk-etiska råd skrev i frågan till Socialdepartementet i januari 2008 ”Om barns och ungdomars ställning inom hälso- och sjukvård”. Jag lämnar länken här, så kan du själv titta:
http://www.smer.gov.se/Bazment/268.aspx
När det gäller frågorna om din dotters diagnos, behandling och vidare utredning är det lite svårt för mig att uttala mig i detalj, eftersom jag inte känner till hela bakgrunden utan bara det du berättat om själv. I princip håller jag med dig om att en psykologtest blir inte rättvisande för bedömningen av själva typen och graden av funktionsnedsättning, det vill säga om din dotter verkligen har ADHD och hur svår den i så fall är, om hon samtidigt står på så potent medicinering som ju Concerta är. Vill man veta det, ska givetvis testningen ske utan medicinering. Det är väl kanske den modellen jag själv föredrar. Men, å andra sidan, om diagnosen är säkerställd så gott det går, kan man ju i princip också tänka sig att testa under pågående (optimal) behandling för att se vilken grad av funktionsnedsättning som då fortfarande kvarstår och var patientens styrkor och svagheter ligger för att kunna ge bästa tänkbara hjälp och stöd. Jag vet inte hur man har tänkt i just det här fallet.
Du skriver att din dotter fick ADHD-diagnos efter att du, hennes pappa och hon själv lämnade in ifyllda formulär och att hon därefter fick påbörja behandling med Concerta. Återigen, det är svårt för mig att bedöma hur man kom till det beslutet. En utredning för mig innehåller vanligen fler komponenter (inte minst bör det finnas med en vanlig allmän läkarundersökning med blodprover för att utesluta andra orsaker till de symtom patienten uppvisar), men, som jag påpekat många gånger tidigare här på Netdoktor, är ju ADHD framför allt en klinisk diagnos, där anamnesen är viktig. Nu omtalar du samtidigt att man inte tagit någon ordentlig anamnes, vilket självfallet är märkligt om det stämmer, eftersom det ju är basen i all sjukvård. Återigen, jag har inte all tillgänglig information för att kunna uttala mig.
Du nämner att din dotter blivit förändrad efter att hon börjat äta Concerta och att hon blivit mer irritabel och aggressiv samt att hon slutat fungera i skolan. Hon har slutat tala med dig och det är bara pappa som gäller. Om allt detta beror på Concerta, verkar det vara något som inte stämmer. Framför allt är kanske dosen fel och kanske för hög. Jag vet emellertid inte när ADHD-diagnosen ställdes första gången och hur länge hon stått på Concerta, eftersom du säger att hon nu utreds på en annan BUP-klinik. Man anar under ytan också en tonårsrevolt mot dig som auktoritet i egenskap av att du är hennes mamma och att hon nu istället svärmar för pappa, eftersom det passar hennes syften bättre. Kan det vara så? Det är kanske inte helt ovanligt hos en tonårsflicka, oavsett om hon har ADHD och står på Concerta eller inte. Det är kanske här också din största frustration, besvikelse och sorg ligger att ni för tillfället har glidit isär efter att ha haft så ’tajt relation’ tidigare, som du skriver. Kanske har din dotter också blivit skoltrött?
Jag förstår att det känns tungt och jobbigt just nu och att du känner det som att du förlorat kontrollen lite, vilket självfallet bottnar i att du oroar dig och bekymrar dig för din dotter. Du behöver kanske någon själv att prata med för din egen del, till exempel kuratorn på din vårdcentral. Det är ju också möjligt att BUP har någon som inte är involverad i din dotters vård och som kan ägna sig åt anhörigas oro och frågor istället. När det gäller dina övriga frågor, kan jag bara rekommendera dig att försöka prata med dem som är ansvariga för din dotters utredning och behandling på ett så icke-konfrontativt sätt som möjligt. De kan kanske inte svara på alla dina undringar av sekretesskäl, men kanske kan ni komma en bit på vägen, så att din dotter sedan också blir mer tillmötesgående och öppnar upp. Att prata lugnt och sansat brukar ändå hjälpa bäst i längden. Lycka till!
