Hej! Min sambo har en ADHD med autistiska inslag, detta diagnostiserat i vuxenålder. Han säger själv att han har svårt att känna empati, är detta vanligt vid liknande diagnoser? kan det tränas upp? Har han förmåga att kunna känna kärlek , lycka, glädje , sorg etc. Han medicinerar idag med Conserta, Mirtazapin och Seroxat. Tack på förhand
Hej!
Det är onekligen ett av de diagnostiska särdragen vid autism att man har just problem med förmågan att leva sig in i hur andra människor känner och tänker och vilka behov och önskningar de har, det vill säga förmåga att känna empati. Du skriver att din sambo har diagnostiserats med ”ADHD med autistiska drag”. Detta betyder väl att man inte funnit hållpunkter för en självständig autismdiagnos men att din sambo har sådana drag i sin personlighet att han till en del avviker från vad som gängse uppfattas som ”normalt”. Nu är ju detta i sig svårt att veta den precisa innebörden av, eftersom ingen människa kan känna eller uppleva exakt vad någon annan människa gör. Jag skulle därför gissa, att det inte är helt omöjligt att det som din sambo beskriver som sin värld också liknar den som många andra ”odiagnostiserade” och ”normala” upplever, om du förstår vad jag menar.
Däremot är det naturligtvis viktigt att ta fasta på vad han säger, att han faktiskt har svårt med känslor. Jag är emellertid inte säker på att orsaken till detta enbart kan förklaras med ”autistiska drag i personligheten”. Olika negativa upplevelser och erfarenheter tidigare i livet kan också skapa blockeringar och rädslor som kan verka hämmande på det emotionella upplevandet. Medicinering kan naturligtvis också bidra, både negativt och positivt.
Jag bedömer inte att man kan ge ett rakt besked på din fråga. Jag tycker det väsentligaste är om din sambo upplever det som ett problem att han är oförmögen till samma emotionella engagemang som kanske du, och om han verkligen lider av sin egen brist på empatisk förmåga. En annan viktig aspekt är naturligtvis också hur er relation är och hur hans förhållande till andra viktiga personer i hans liv är. Jag vet till exempel inte om ni har barn.
Man skulle kunna tänka sig några explorativa samtal med en psykolog för att bedöma om han lämpar sig för någon form av psykoterapi. Många personer med ADHD (det vill säga oavsett om autistiska drag eller ej har konstaterats) har specifika svårigheter i sitt upplevande av omvärlden och sina relationer till andra människor (inklusive empatisk förmåga), eftersom de i många avseenden på grund av sitt handikapp har en dålig sjävbild och i vissa stycken kanske avstannat i sin psykologiska utveckling och mognad, inte minst om det också förekommit mer omfattande missbruk, vilket inte är helt ovanligt i samband med ADHD.
Jag är ledsen att jag inte kan vara mer specifik eftersom jag inte känner till hela bilden, men jag hoppas att mitt svar ändå har hjälpt dig lite. Framförallt vill jag poängtera vikten av att inte låta sig fångas av en diagnos, utan att man försöker pröva nya vägar för att komma till mer klarhet om sig själv och att utvecklas så mycket som möjligt som människa. Vi människor brukar ha oanad potential för att utvecklas, om bara utmaningarna finns där!.
Med vänlig hälsning