Fråga: livsvillkoren

Hej, och tack för din fråga. Jag vet inte exakt hur jag ska uppfatta den, men jag utgår från att du menar på vilket sätt livet kan skilja sig för en individ med ADHD i jämförelse med en individ som inte har denna problematik.

Först och främst har väl detta att göra med hur pass svårartad ADHD man har och därefter vilken förståelse och vilket stöd man får från omgivningen och hur pass integrerad man är i ett stabilt, socialt och fungerande sammanhang.

Den tredje viktiga faktorn är naturligtvis i vilken mån medicinering eller olika typer av terapeutiska eller andra stödåtgärder kan hjälpa till att minimera symtomen. Människor påverkas naturligtvis alltid på ett eller annat sätt av sina livsvillkor, oavsett hur dessa ser ut och oavsett vad människan själv har för egna styrkor och svagheter, men jag tror att du kanske också tänker på hur livet ter sig från den drabbades horisont.

Utifrån vad patienter berättat för mig, tror jag att det kan vara på många olika sätt förvirrande och svårt att leva med ADHD, eftersom man ständigt känner en inre oro och stress och har en känsla av att inte ha kontroll, att aldrig riktigt känna sig säker på vad som förväntas av en. Livet handlar just mycket om att ha kontroll eller att i vart fall ha en uppfattning om vad som händer och vad som kan förväntas hända, alltså att ha en framförhållning. Det är framför allt i hjärnans pannlober som de viktiga processer sker som ger oss denna möjlighet att planera, strukturera och organisera vår tillvaro, och det är också här som våra impulser balanseras och kontrolleras på ett sätt som gör att vi kan bestämma hur mycket vi vill agera utåt eller visa för andra. På samma sätt tolkas också här våra intryck av omgivningen så att vi kan balansera och hantera dem på ett bra och socialt sätt som inte är till men för oss själva eller för andra. Den som har ADHD brister ofta i dessa förmågor och har ofta en känsla av att vara på fel plats vid fel tillfälle och att göra fel saker.

Detta gör att det ofta blir negativa reaktioner från omgivningen och det kan i sin tur leda vidare till konflikter, aggressionsutbrott och andra konsekvenser som gör att personen med ADHD på nytt upplever ett misslyckande till exempel i skolan, på arbetsplatsen eller i hemmet. Det blir till en ond cirkel som kan leda till en stigmatisering i värsta fall, där den drabbade kan känna sig utstött och oönskad och ofta slår på sig själv för det. Detta leder i sin tur ofta till ångest och depression, vilket ofta är underskattade problem vid ADHD, eftersom det är så lätt att fokusera på de mer iögonenfallande symtomen.

Pannlobsfunktionerna är viktiga överlevnadsinsstrument. Oftast blir det, som vi sett, negativa konsekvenser om de inte fungerar så bra. Ibland kan det kanske leda till motsatsen dock. En del människor är mer impulsiva, riskbenägna, våghalsiga, initivativrika och oförvägna. Hur mycket av detta är normalvariation och hur mycket kan till exempel tillskrivas potentiella ADHD-symtom? Ja, det vet vi inte säkert, men detta resonemang visar åtminstone på att ingenting är helt svart eller vitt. Man kan kanske uttrycka det som att “för lite eller för mycket skämmer”. ADHD är naturligtvis en del av personligheten hos den enskilda individen. Allt behöver inte vara problematiskt. Med rätt hjälp och stöd kan man få en god livskvalitet och leva ett “normalt” liv. Det är det vi måste hjälpas åt att sträva efter.

Jag hoppas detta ger dig lite svar på din fråga.