Har en son som fått utredning nu i en ålder av 34 år, men vad händer sen, ska det inte till en behandlingsplan och hur, när och vem tar ansvar för det?
Jag som anhörig behöver också stöd i hur jag ska möta upp detta, min son har fått ADHD och bipolaritet.
Skulle önska att psykiatrin gjorde förändring där man hade inriktade team som kunde genomföra helheten för individen och kopplat på anhörigdelen. Dvs utredning, behandlingsplan där individen är delaktig och att detta sker utan fördröjning då man sett att väntetider mellan olika professioner gör att individen tappar tilliten och tron på sig själv vilket gör att individen blir sämre går in i missbruk mm. Trygghet och tydlighet är viktigt för dessa individer.
Vad gäller anhörigdelen är det viktigt att få information/utbildning hur man ska möta upp för att göra det bra för individ och oss själva. Som anhörig är det fruktansvärt energikrävande att inte förstå fullt ut.
Svar:
Hej!
Håller absolut med dig - en helhetssyn vore bra inom psykiatrin. Att anhöriga behöver insikt, stöd och vara involverad pratar man mer och mer om - och det finns exempelvis Attention som är en förening där anhöriga kan vända sig för föräldrautbildning och mer information. Du har rätt i att risk för missbruk är stor om man inte får den hjälp man behöver.
Bra att du är en så engagerad förälder!
/Anne
