Jag är 29 år och står i kö för en neuropsykiatrisk utredning, men är väldigt tveksam då jag verkligen inte vill att mina föräldrar ska bli inblandade i utredningen. De vet inte hur dåligt jag har mått eller hur annorlunda jag har känt mig hela livet - och det är inget jag vill att de ska få veta nu. Det lilla de har fått veta har de blivit väldigt illa berörda av och inte bemött på ett särskilt bra sätt, och det har skadat vår relation. De var med under ett samtal med läkaren som remitterade mig till NP-utredning, och efter det samtalet var det väldigt jobbigt mellan oss, väldigt länge. Jag har därför beslutat mig för att hålla dem utanför allt som har med mitt psykiska mående att göra - därför undrar jag om man måste ha med sina föräldrar i en NP-utredning? Måste man det kommer jag nog inte kunna genomgå en sådan, trots att jag skulle behöva.
Hej!
Du är 29 år och myndig. Då är det ingen som får information om dig och din neuropsykiatriska utredning som du inte väljer. Om du vill hålla dina föräldrar utanför är det ditt val. Om du kan beskriva hur dina svårigheter har sätt ut från tidig ålder fram till idag på ett tillfredsställande sätt - och att det täcker diagnoskriterierna för en NPF-diagnos - är det underlaget, tillsammans med övrigt utredningsmaterial nog.
Lycka till! /Anne
