Intervju med medlemskrönikören Bodil Äikäs

Bodil Äikäs är 57 år gammal. Hon bor i Stockholm med sin familj som numera består av  två  hundar och två katter. Har barn men de är utflugna. Bodil är en stor djurälskare, och skulle gärna ha fler djur - men där säger hennes man ifrån.

För 9 månader sedan fick hon diagnosen ADHD.

- Först blev jag väldigt glad när jag fick diagnosen. Jag tänkte att "Aha, så det är därför jag alltid har känt mig som jag har gjort". Sedan fick jag ångest när jag tänkte på allt jag gått igenom under en sådan lång tid utan att veta om min diagnos, säger Bodil

- Jag tycker absolut inte att man ska sticka under stol med att man har sådan här diagnos.!
Det är viktigt att andra får veta om det, då får de mer kunskap.  Det här är en funktions-nedsättning, men jag fungerar under rätt förutsättningar.

- Däremot kan det vara svårt för andra att förstå, det är ju ingenting som syns utåt.  Oftast är jag en väldigt glad person med mycket energi, men ibland händer det att jag gör impulsiva saker som andra inte riktigt kan förstå, och då blir reaktionen ofta negativ och man kan ge mig
väldigt mycket kritik för detta. Då blir självkänslan rätt låg, säger Bodil.

- Det är ofta lättare att prata med folk som själva har ADHD, de vet hur det är, de är insatta, tycker Bodil.

Idag har Bodil fått medicin, och hon menar att det hjälpt henne mycket. Däremot saknar
hon psykologhjälp.

- Medicinen har hjälpt mig, men jag får också ångest. Det är något jag önskar att jag får mer hjälp med. Jag fick kämpa ganska mycket för att få min medicin, och till slut fick jag den. Men när jag ville ha hjälp med att hantera min ångest hade de inte tid. Nu orkar jag inte gå en rond till, jag orkar inte riktigt ta tag i det.

- Jag är å andra sidan väldigt självreflekterande i min natur, och det tror jag har hjälpt mig att bearbeta mycket, säger Bodil.