Karin mår bra trots ms

– I början berättade jag öppet om min ms (multipel skleros) men det slutade jag med redan efter några veckor. För om jag sa att jag fått multipel skleros berättade folk genast för mig om bekanta med sjukdomen som hamnat i rullstol eller dött efter bara ett halvår. ”Om jag fick ms skulle jag ta livet av mig”. Jag skulle gärna vilja be hela världen att hålla inne med sina okänsliga kommentarer. Det är väl egentligen sina egna rädslor som de ger uttryck för, men jag tycker att det är så klumpigt med alla dessa domedagsprofetior, säger hon.

Hade troligen ms i många år före diagnosen

Karin tror att hennes ms egentligen började redan femton år innan hon fick sin diagnos. Då somnade ena foten och den krypande känslan ville inte släppa. När hon uppsökte sjukvård trodde läkaren att det berodde på de kalla golven i hennes lägenhet och inget mer hände. I början av år 2012 fick hon samma symtom igen men kopplade inte ihop det med händelsen så många år tidigare.

– Först somnade fötterna, sedan smalbenen, låren, magen, armarna. Ända upp till bröstkorgen. När jag blev inlagd på sjukhuset trodde jag att något var fel på sängen eftersom jag inte tyckte att den gav stöd för kroppen. Sedan insåg jag att det var för att jag inte ens kände sängen. Läkarna förstod först inte vad det kunde bero på men efter ett plågsamt ryggmärgsprov fick jag diagnosen ms, multipel skleros. Det var tungt, säger Karin med en darrning på rösten och blir tyst en stund.

Får bromsmedicin mot ms 

Diagnosen ms kom som en chock. Karin visste ingenting om sjukdomen multipel skleros och upplevde att läkarna inte heller kände sig riktigt säkra. Men forskningen inom ms går framåt med stormsteg och Karin ser numera positivt på framtiden.

– Jag får bromsmediciner som fungerar bra, även om läkarna inte kan säga någonting om framtiden. Vissa klarar sig bra ganska länge och jag kan bara hoppas att jag är en av dem. Man kan själv välja sin inställning till sjukdomen och jag väljer att tro att det kan hända massor inom forskningen.

I nuläget får Karin bromsmedicin som gör henne trött och dåsig. Eftersom behandlingen inte sker så ofta tycker hon ändå att det fungerar smidigt. De enda gångerna som hon annars märker av sin sjukdom är om hon stressar eller äter mycket godis.

– Jag är en godisgris men jag märker att om jag äter för mycket sött känns det som om jag hade grus i händerna. De blir lite tyngre och klumpigare att röra. Så jag försöker att äta nyttigt och jag promenerar varje dag. Min familj tänker inte ens på att jag har en sjukdom, så det är synd att alla andra ska tro att ms är en dödsdom.